”Det ska inte vara ett hysch hysch-ställe”

E hade sett till att hon, jag och M skulle få en specialvisning av Pontus Frithiofs nya restaurang Brunnsgatan 1, så imorse började jag arbetsdagen med att bli kringvisad på en dammig arbetsplats av herr Frithiof.

Och mitt i röran av elektriker, nerfallande takplattor och svetslågor lyckades Pontus beskriva sin restaurangvision så att allt kändes nästan färdigbyggd.

Entrén ska mest likna en saluhall med skaldjursdisk och barstolar, nästa rum kommer att servera dim sum och andra små rätter. Maten förbereds i köket men läggs upp i ett stiligt öppet kök med svartlackade luckor. Trenden att visa upp rostfria köksytor ligger inte för Pontus. Han tycker att kök är rätt fula, men har å andra sidan gott om kreativa idéer om hu man gör dem snygga.

Ju längre in i restaurangen ju högre blir priserna. Längst ner finns matsal för 110 gäster. Inga riktiga Chambre Separé, men väl draperier runt vissa bord som hindrar insyn.

– Det ska inte bli något hysch hysch-ställe, föklarar Pontus. Det ska kännas mer som Sturehof än som Operakällaren, men med mycket bättre mat förstås.

Ändå ska maten inte alls hålla samma nivå som på Pontus in the Greenhouse. Kuvertpriserna kommer att kosta hälften så mycket på Brunnsgatan 1.

Köket är ett kapitel för sig; snyggt grått kakel, dimmade spotlights och en gnutta high tech. Här kommer det bli kul att jobba! 30 maj öppnar restaurangen för allmänheten, då har den hunnit invigas med fest i dagarna två.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för ”Det ska inte vara ett hysch hysch-ställe” Postad i restaurang Taggad

Gordon, we need you!

Holywells, som trodde att  David hette Beckham i efternamn, skulle gjort sig utmärkt i ett avsnitt av Gordon Ramseys Den elake kocken.

* Servitrisen visste inte vad husets vin var. Efter några minuters research kunde hon berätta att det var franskt och innehöll blandade druvor. När det kom till bordet visade det sig vara ett spanskt vin gjort på tempranillo.
* Det var citronskivor både i vattenglasen och i vattenkaraffen. Jag bad henne vänligt om citronfritt vatten. Efter det tror jag att jag lyckades skrämma upp henne lite, för sen började hon undvika vårt bord. Äldre akademiker på borden omkring oss drack ovetandes och lyckligt rött vin och citronvatten och verkade trivas.
* Alla tallrikar hade samma garnityr.

* Att kalla risotton överkokt är en underdrift.

*  De ångade grönsakerna som serverades till huvudrätten hade fått fantastiska smaker om någon i köket kommit ihåg att salta.

frk Brax på skolbänken

Jag har utbildat mig en del på sistone, och då syftar jag inte bara på att jag regelbundet hänger i världens främsta lärosäte Oxford.

För några veckor sedan lärde Jens Linder mig att laga mat med låga temperaturer och jag fick ett diplom som bevis.

När jag idag avla examen i Dansukkers sockerskola efter ett fåtal timmar på skolbänken fick jag inget diplom. Däremot fick jag ett påse småkakor, vilket kändes väl så relevant. Till min stora lycka fick jag under lunchen sitta bredvid företagets vetenskapliga rådgivare, Ingrid Salomonsson och kunde reda ut tre frågetecken:

Kan jag ersätta apotektets dyra glykos med honung när jag gör kola?
Nej, honung har inte alls glykosets molekylära sammansättning och ger inte samma effekt. Dessutom är det betydligt sötare än det neutralt smakande glykoset.

Tänker Dansukker börja sälja glykos i större förpackningar och till ett billigare pris än Apotektet gör?
Vi har pratat om det länge, men det verkar inte aktuellt.

Vad är det för skillnad på farinsocker och ljust muskovadosocker?
De är ganska lika. Eftersom Dansukker köper den färdiga produkten är det osäkert exakt hur de är gjorda. Troligtvis är båda gjorda av vitt rafinerat socker som smaksatts med rörsockersirap. Farinsocker är gjort med lite grövre sockerkristaller och troligtvis på sockerbetssocker. Muskovadosockret är gjort på sockerrörssocker.

Peter J Skogström hävdar att man känner skillnad på de två. Jag är mer tveksam. Eller så har han helt enkelt bättre smaklökar än jag har.

GB: språkförbistringen kunde ha ge oss ett chambre separé

davidJag ringde just och bokade bord pÃ¥ Holywells till klockan 19.30. Kvinnan i telefon var väldigt uppspelt i ett par sekunder dÃ¥ dÃ¥lig mottagning och önsketänkande fick henne att höra ”David Bengtsson” som ”David Beckham”.

Gästbloggare David Bengtsson tillbringar våren i Oxford tack vare ett gigantiskt stipendium. Han har full koll på stadens vegetariska restaurangutbud och har även fått smak för currypommes frites. I nästa månad kommer hans smaklökar förföras på den feta ankan.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för GB: sprÃ¥kförbistringen kunde ha ge oss ett chambre separé Taggad ,

nu är ankan min

Nu har jag gjort det!
Jag har bokat bord för två på The Fat Duck.
Krogen som är så rysligt hyllad för att vara nydanande inom molekylär gastronomi, galen och repetitiv. Åtminstone när det gäller avsmakningsmeny som Heston tycks uppgradera snarare än förändra.
Men nu är jag redo att ta mitt första steg mot att med uttrÃ¥kad min kunna säga ”snigelgröt, finns det fortfarande kvar menyn”. Och sÃ¥ kommer jag kunna bocka av min andra trestjärna. Vad det nu ska vara värt.

Och till min stora glädje såg personalen inte D:s etiska syn på köttkonsumtion som ett problem för att äta avsmakningsmenyn som innehåller såväl baconglass som anjouduva. De skulle fixa fram vegetariska alternativ. Och sniglar ingår som väl är i unga filosofers diet, så gröten slipper han inte ifrån.

Läs om tidigare krogbesökares åsikter, de går brett isär.

Glädjebubbla!

man är troligtvis matjournalist om man…

…öppnar alla sorters äggkartonger för att se om nÃ¥gra är bruna, och sÃ¥ gärna lite svagt prickiga i olika nyanser av brunt.

….förklarar för frukthandlaren i Östermalmshallen att man vill ha hans allra snyggaste fikon eftersom det ska fotograferas.

…köper färska hallon för 120 kronor utan att blinka.

….Ã¥ker 59:ans buss till jobbet med en blÃ¥ back fylld med dillkvistar, kakformar, jordgubbar och porslin. 

konsten att översätta ett recept

På tisdag ska det fotograferas tårtor och eftersom hela veckan har gått åt till tv-inspelning har det inte funnit mycket tid över till tårttankar. Men nu sitter jag här och slår i min receptsamling. Klart jag ska laga Phyllis favorittårta, Gâteau d´Hélène, men receptet är med amerikanska mått och måste översättas. Så här ungefär:

1/4 kopp är 0,375 dl och det blir otympligt, men delar man det med 15 ml (alltså en msk) får jag 2,5. Och 2,5 matskedar känns som ett acceptabelt mått. Och så vidare med nästa ingrediens. Pust! Jag tycker synd om översättare till kokböcker.

Och på förekommen anledning: om man istället vill omvandla 1/4 cup så blir det ca 0,6 dl vilket blir 4 msk.

Foto: Ã…sa Dahlgren

i tv lagas maten i slow motion

Jag stod och rörde metodiskt i risottokastrullen. Vinet hade nyss ångat bort och nu matade jag den med hummerfond.
– Jag är en småbarnsförälder som gillar att koka ris, för det sköter ju sig självt. Kommer jag att gilla att laga risotto? Undrar David i ett försök att likna Tomas Tengby.
– Mja, risotto kräver ju omsorg och tid. Kanske passar det bättre att du gör det på helgen.
– Och nu är jag är ganska ung person som inte gillar alkohol och undrar om jag måste använda vin.
– Eller så är du en nykter alkoholist.
– ja, okej, jag är en nykter alkoholist och jag undrar om det är nÃ¥gon alkohol kvar i risotton.
– Nej, det är det inte, den har Ã¥ngat bort, men vinsmaken finns kvar sÃ¥ det är nog bättre att öka pÃ¥ buljongmängden och strunta i vinet.

tv-Alice
Foto: Jonas Melcherson

Så har min matlagning sett ut på sistone. Varje köksminut har varit en förberedelse för det stora tv-ögonblicket. Vi har spelat in matlagnings-tv hela veckan och nu är jag så trött att jag knappt kan tänka längre.

  • * Jag kan inte hacka lök i direktsändning
  • * Mitt minne är lika kort som en hÃ¥rt reducerad sÃ¥s
  • * Tv-smink ger ett glammigt utseende men sitter som berget
  • * För att inte mikrofonsladden ska synas har jag lärt mig att gÃ¥ baklänges till ugnen.
  • * Slooow motion av allt som hälls eller kastas är det bästa producenten vet.

Programmen kommer att sändas i april och framåt på den något okända kanalen 8. Jag återkommer när jag vet mer exakta datum.

klart jag är wonder woman

Efter ett seriöst test är det klart som korvspad: jag är

Wonder Woman

You are a beautiful princess with great strength of character.

Wonder Woman
97%
Catwoman
70%
Supergirl
67%
Robin
67%
Superman
60%
The Flash
60%

Nu visste jag ju redan att jag är Wonder Woman. Jag har till och med varit utklädd till henne på en superthjälte-matfotografering för ICA-Kuriren. Oh, jag älskade hur ICA-Kuriren gav mig fria händer att göra roliga matbilder. Tack Ann Dahl!

Här skymtar mina shorts framför ett gäng kryptonitkakor. De finns till utlåning för att maskeradsugna vänner.

Vilken superhjälte är du?

GB: iskalla trender

FjolÃ¥rets lansering av ”Gräddglass med smak av världen” var den största välgärning inom en svensk glass-sfär pÃ¥ senare Ã¥r. Sia glass sticker ut pÃ¥ en marknad som alltför länge präglats av tomgÃ¥ng och bristande inspiration.

Foto: Ã…sa Dahlgren
Förra tisdagens höll Sia Glass sin årliga presentation av årets nya glassmaker på Paul & Norbert och jag missade alltsammans. Istället för att smaka har jag fått nöja mig med att läsa om hur fjolårets succéer Dulce de Leche och Meringue Lemoncurd har fått sällskap av två nyheter: Lapponica Lakka och Arabica Colcafé.

santanderHjortron och kaffe känns kanske inte som de mest innovativa smakerna, men ger ändÃ¥ fog för förväntan – somliga av de smaker som kom i fjol var ju inte heller särskilt revolutionerande pÃ¥ pappret men visade sig hÃ¥lla mer än väl, med Santander Cacao som den största positiva överraskningen (och, för ordningens skull, bleka Almond Anisette som den största negativa).

Själv hade jag hoppats pÃ¥ nÃ¥gon sorts cassatavariant (visst är världen redo för en comeback?) eller nÃ¥got med körsbär i centrum (fortfarande en obegripligt underskattad smak pÃ¥ vÃ¥ra breddgrader, och det gäller inte bara i glassammanhang). Eller kanske rentav en flirt med de nya trender som det rapporterades om frÃ¥n glassmässan i Rimini – glass med risgryn och annat pÃ¥hittigt. Ã… andra sidan ger det oss som gärna fuskar med egen glasstillverkning nÃ¥got att göra i vÃ¥r.

Och det är trevligt att få höra att en sötmabomb som Dulce de Leche säljer så bra. Många glasstillverkare tycks ju tro att folk helst av allt vill ha fett- och sockerfri glass med smak av klöver och smällbär, när vi egentligen sitter och suktar efter kolastinn Mövenpick eller de där pint size-förpackningarna med Mars- och Snickersglass som fanns för några år sen.

Men att det dröjde till 2006 innan nÃ¥gon gav oss en sÃ¥ när fullvärdig ersättare till sorgligt avpolletterade Mövenpick-drömmen Caramelita förbryllar. När Ben & Jerry och Häagen-Dasz enkelt plockar andelar av den svenska glassmarknaden pÃ¥ att erbjuda fullspäckade och i varje bestÃ¥ndsdel onyttiga ljuvligheter som Phish Food och Dublin Mudslide är det ju snarast ofattbart att ingen plockat upp handsken tidigare.”

Gästbloggare Peter Mikkelsen konsumerar oerhörda mängder glass. Oavsett om den är hemkokt och inspirerad av en lakritsdrink han läst om i en blogg eller om den är inköpt i en nyhittad litet glassaffär i SoFo ser Peter till att den förtärs.

tankar från en sjukbädd


Är Conditori Nordpolen i Vara Sveriges raraste bageri?

Om jag var Årets Kock skulle jag vilja åka på inspirationsresa till Iran eller kanske till Sydafrika.

Är 2007 året när chiliglöggen kommer ut på marknaden?

I förra veckan lärde Jens Linder mig att göra vinegrette à la crème. Det är en självredd vinägrett med en rejäl slurk grädde. Visst låter det fett och gott?

Det är bara det att olivolja innehåller 100% fett och grädde bara 40%. Ändå upplever jag olivolja som betydligt nyttigare. Varför är det så? Jag vet att det är ett nyttigare fett, men det är betydligt fetare också.

miljonärsmingel med mindre middag

Galaklädda miljonärer och gratis bubbel till trots var det först när jag hörde Arja Saijonmaa sjunga ”Högt över havet” som jag fick gÃ¥shud. Jag kanske är en schlagerbuff trots allt. I sÃ¥ fall har jag inte längre skäl att hävda att artiklar om schlagermat är likställt med förnedrande uppdrag.

Connoisseur bjöd sina prenumeranter på fest i Grand Hotels Vinterträdgård. Själv tror jag inte att jag pratade med en enda av tidningens läsare. Däremot pratade jag med okända och välkända kockar och journalister. Plötsligt hittade jag Magnus Lindström i folkhavet och kunde påminde honom om tiden i Göteborg då jag en gång om året besökte Swedish Taste och försökte övertala dem om att anställa mig. Magnus sa att mina chanser för anställning var betydligt bättre om jag frågade igen i år.

Kvällens tre tävlingar vanns av två jokrar och ett säkert kort. Sabreringstävlingen vanns av en man ur publiken och sommeliertävlingen av den mest okände deltagaren. Mindre förvånande var det att tvåstjärna Edsbacka tog hem publikpriset i fine dining.

Kvällens finaste komplimang: när Karsten uttryckte förvåning över att jag inte var med i sabreringstävlingen.
Kvällens godaste champagne: (som jag hann hitta) Bollinger 1999
Kvällens tröst: Alla som inte blivit inbjudna till Årets Kock var i gott sällskap. Arrangörerna hade inte bjudit in Oaxens Magnus Ek. Är det ett tecken på att han använder ett mer lokalt mejeri än Arla?
Kvällens kvartet: Årstidschampagnerna
Kvällens orosmoment: Att orka sända direktsänd radio på fredagsmorgonen. Men som alltid är det inte mängden champagne jag dricker, utan tiden jag lägger på att blogga mitt i natten, som håller mig uppe.
Kvällens toppsnäcka: Gunilla Hultgren-Karell som tillbringat eftermiddagen med att försöka sabrera med hjälp av klacken på sin sko.
Kvällens fotograf: Elin, som hörsammade alla mina motivönskningar under kvällen. Elin, får jag bilderna per mail?
Kvällens höjdpunkt: total glädje infann sig på dansgolvet tillsammans med Malin, Elin, Niklas, Sophie och Michaela. Jag har ett bra jobb och trevliga vänner. Sen blev jag trött och bestämde mig för att gå hem och sova (läs blogga).
Kvällens stiligaste: Tommy Myllymäkis flickvän som jobbar som stylist. En sån frisyr vill jag också ha.
Kvällens överraskning: vi var två gäster om samma klänningsmodell. Naturligtvis satt den bäst på mig.
Kvällens sötaste: Mia Öhrn med snibb på huvudet, tittandes fram vid köksdörren.

GB: soothing smoothie

Nu råkar det faktiskt vara så att Marks&Spencer är den butik som ligger närmast mitt kontor, vilket betyder att jag använder M&S som ett jour-livs vilket betyder att när jag springer ut för att köpa någonting att dricka, eftersom water-coolern på kontoret är tom, kommer jag tillbaka med en mango & Lychee smoothie för cirka två pund. A summery blend of fruity Alphonso mango and fragrant, aromatic lychee.
Svårigheter i livet bygger upp karaktären. Stipendier i engångsklump gör inte det.

Gästbloggare David Bengtsson tillbringar våren i Oxford tack vare ett gigantiskt stipendium. Hans favoritutgifter under oxfordvistelsen är böcker om moln, fair trade-kaffe och vad som helst som är rekommenderat av Stephen Fry.

drömmen om Ferran

Det går så många fina rykten på stan just nu. Min favorit är att Ferran Adrià ska komma till stan i samband med White-galan nästa månad. Mikael Mölstad ville inte bekräfta ryktet, däremot log han så där nöjt som man bara gör när man har något stort på gång. Jag håller tummarna och vet nu vad jag ska fylla mina dagdrömmar med. Mm Ferran!

Det rykte jag själv sprider flitigt är att jag ska äta middag på The Fat Duck i vår. Trots det har jag inte försökt boka bord än. Å andra sidan har jag i snart tre år hävdat att jag ska köpa en orange MGB GT och det har inte skett än.

Det senaste ryktet damp ner för en timme sedan. Kocken Fredrik Hedlund frÃ¥n Torso Twisted tänker försöka sätta ett dessertrekord i KungsträdgÃ¥rden. Det är oklart vilken dessert det gäller, men det rör sig tydligen om marginaler pÃ¥ ett fÃ¥tal sekunder. Jag har inte besökt Torso Twisted än och efter att ha läst en matmässigt intetsägande recension av Bong blev jag inte klokare. Fokus ligger pÃ¥ inredning och populärkulturella referenser och maten beskrivs med självklarheter snarare än med faktiska smaker: ”smakande av sig själv” ”pÃ¥ samma självklara nivÃ¥” säger inte sÃ¥ mycket. Det känns ungt, men det känns inte bra. GÃ¥ nu hem och läs Ruth Reichls bok ”Garlic and Saphires” om hur man blir en bättre matrecensent. Du kan till och med fÃ¥ lÃ¥na den av mig.

4 skäl att bo i SoFo

Vi som bor i SoFo har det bra och det finns minst fyra skäl till det och alla har att göra med mat.
1) Cajsa Warg – det finns ingen butik med mer matglädje i Sverige. PÃ¥ andra plats kommer grönsaksavdelningen pÃ¥ ICA Focus i GÃ¥rda.

2) Aubergine Etno Mataffär är områdets mest prisvärda alternativ. Stora knippen med bladpersilja, nötter i lösvikt, yogite och bra oliver. Just nu har de stängt och när de öppnar igen lovar de att återfödas som en större, bättre och ekologiskare butik. Jag kan knappt vänta.

3) Välsorterade systembolaget i Söderhallarna och deras vänskapliga rivalitet med butiken i Hötorgshallen.

4) goodstore, one stop shop för veganer. Vi andra cirkulerar fortfarande lite skeptiskt utanför och undrar om vi vågar handla där inne. Inte för att vi är rädda för tofu utan för att allt ser så dyrt och fint ut. Men senast jag kikade in genom skyltfönstret såg det mer mänskligt och rörigt ut, så snart kommer även jag bli kund.