GB: iskalla trender

Fjolårets lansering av ”Gräddglass med smak av världen” var den största välgärning inom en svensk glass-sfär på senare år. Sia glass sticker ut på en marknad som alltför länge präglats av tomgång och bristande inspiration.

Foto: Åsa Dahlgren
Förra tisdagens höll Sia Glass sin årliga presentation av årets nya glassmaker på Paul & Norbert och jag missade alltsammans. Istället för att smaka har jag fått nöja mig med att läsa om hur fjolårets succéer Dulce de Leche och Meringue Lemoncurd har fått sällskap av två nyheter: Lapponica Lakka och Arabica Colcafé.

santanderHjortron och kaffe känns kanske inte som de mest innovativa smakerna, men ger ändå fog för förväntan – somliga av de smaker som kom i fjol var ju inte heller särskilt revolutionerande på pappret men visade sig hålla mer än väl, med Santander Cacao som den största positiva överraskningen (och, för ordningens skull, bleka Almond Anisette som den största negativa).

Själv hade jag hoppats på någon sorts cassatavariant (visst är världen redo för en comeback?) eller något med körsbär i centrum (fortfarande en obegripligt underskattad smak på våra breddgrader, och det gäller inte bara i glassammanhang). Eller kanske rentav en flirt med de nya trender som det rapporterades om från glassmässan i Rimini – glass med risgryn och annat påhittigt. Å andra sidan ger det oss som gärna fuskar med egen glasstillverkning något att göra i vår.

Och det är trevligt att få höra att en sötmabomb som Dulce de Leche säljer så bra. Många glasstillverkare tycks ju tro att folk helst av allt vill ha fett- och sockerfri glass med smak av klöver och smällbär, när vi egentligen sitter och suktar efter kolastinn Mövenpick eller de där pint size-förpackningarna med Mars- och Snickersglass som fanns för några år sen.

Men att det dröjde till 2006 innan någon gav oss en så när fullvärdig ersättare till sorgligt avpolletterade Mövenpick-drömmen Caramelita förbryllar. När Ben & Jerry och Häagen-Dasz enkelt plockar andelar av den svenska glassmarknaden på att erbjuda fullspäckade och i varje beståndsdel onyttiga ljuvligheter som Phish Food och Dublin Mudslide är det ju snarast ofattbart att ingen plockat upp handsken tidigare.”

Gästbloggare Peter Mikkelsen konsumerar oerhörda mängder glass. Oavsett om den är hemkokt och inspirerad av en lakritsdrink han läst om i en blogg eller om den är inköpt i en nyhittad litet glassaffär i SoFo ser Peter till att den förtärs.

4 kommentarer

  1. virvla

    jajaja cassata!

    men så är jag också något av en avstickare som gillar körsbär i likör och likörtryffel bäst i aladdinasken…

  2. Alexandra

    Det fanns en lysande körsbärs- och chokladglass i Müntzings (Triumfglass) utbud som hette Amarena. Tyvärr försvann den tillsammans med alla andra roliga glassar de hade när Diplomis bestämde sig för att bara lansera en uppsättning glassar.

  3. Peter

    Ja, den var fin. Müntzings hade ju dessutom flera andra trevliga sorter, där de cointreaumarinerade jordgubbarna i vaniljglass stack ut allra mest. Top ranking.