Taggad: kryddor

en doft av manssvett och spiskummin

På temat matförvirring är spiskummin ett utmärkt exempel. Det får inte blandas ihop med kummin, framför allt inte av översättare av indiska kokböcker. Det kan bli så fel då. För att hindra att det händer igen: Caraway = Kummin och Cumin= Spiskummin
Lisa rostar och maler sin spiskummin för att få en rundare smak medan Mia direktimporterar sin från Marocko. Den är färdigrostad och färdigmald, men smakar massor.
– Den luktar mycket mindre manssvett än den svenska.

Spiskumminen börjar slå ut kummin i svenska kryddhyllor, på Tasteline hittar jag 250 olika recept med kryddan. Glöm bara inte att kummin är en viktig beståndsdel i riktigt goda bröd, så köp den också. Och köp den hel och mal den själv.

dagen i Damaskus

Nu är jag hemma igen i Beirut, och jag känner mig ovanligt hemma här. Inte bara för att det är ett så mycket enklare land att vara i än i Syrien, utan också för att jag vet var strömbrytaren sitter en bit in till höger när man kommer in i rummet, för att portiern alltid vet vilket rum vi bor i och för att jag vet var det bästa och största glaset nypressad juice serveras. Damaskus var fantastiskt. Det var exotiskt, högljutt, smutsigt, doftande, muslimskt, trångt, utstirrande, fantastiskt, mystiskt…
Största delen av dagen tillbringades i gamla stan. Folkmyller, tomma mörka gränder, butiker på vackra innegårdar, lunch bestående av nybakat bröd och blandade nötter på en smutsig tröskel till en stängd butik.
Jakob, jag har köpt pistagenötter. Syrianska, inte irakiska, för de syriska var mycket godare. Jag provade mig igenom en hel del. Till provköket på Allt om Mat har jag köpt en kakform i aprikosträ, och till Hanna ett litet ägg. Över lag har det varit roligt att köpa husgeråd och råvaror, det känns som betydligt mer spännande inköp än porslin och mattor. Jag försöker förtvivlat hitta en tandkräm med arabisk text på för att förgylla mitt badrum, men än så länge är det bara pappersförpackningen som har arabisk text, själva tuberna är så anglosaxiska som de kan bli.

ett uppvaknande

Det var helt Dag Hermelins förtjänst att jag fann mig sittandes i biosalongens mörker med en skål grekisk yoghurt, Halvah, gula och gröna russin samt berberisbär som jag åt med en plastgaffel. Jag hade varit på min andra matkaravan och fått mig en nyttig repetition av spännande råvaror som jag normalt sätt tyvärr aldrig skulle våga mig på. Men nu kommer jag påbörja mitt liv som sann syltakonsument, och dessutom servera det till minan vänner! Jag känner mig dessutom ganska lockad av hästentrecoten. Jag kommer skaffa nya malaysiska sojor, en kinesisk lagrad chinkiang-vinäger och snälla tantens chilipasta. Jag kommer göra drinkar smaksatta med citrongräs och ingefära, laga svampsoppa med shitake (både japansk för smaken och kinesisk för doften), alltid ha en anka i frysen och experimentera med fermenterad bönpasta. Nu börjar jag känna att jag lever igen.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för ett uppvaknande Taggad ,

salladens fem grundsmaker


En av Ulf Wagners signaturrätter är hans skaldjurssallad. Alla fem grundsmakerna är inkluderade:
Sötman i sultanrussinen, beskan i ruccolan, syran i nobisdressinge, sältan i rökt sidfläsk och umamin i hummern. Gott. Riktigt gott faktiskt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för salladens fem grundsmaker Taggad

sushi och dillkött

SushiGrundsmakerna i japansk mat är väldigt lika de svenska. Sötman, sältan och syran som man hittar i kokt kalv med dillsås återkommer även i det japanska köket. Men japanerna serverar inte sina rätter efter varandra, utan tre, fyra åt gången. Lite som ett smörgåsbord i miniatyr.