Taggad: testat

plastfolien som faktiskt fungerar

Det finns en sak mer än annat som jag saknar med att inte längre jobba som kock. Något jag saknar ännu mer än (nästan) fri tillgång på julmust under arbetspassen. Och det är vettig plastfolie. Lite tjockare bättre folie, med rejäl bredd placerad i en tung och stabil hållare med så vass avrivare att det garanterat uppstod blodvite ibland. Det magiska namnet är storköksfilm i en dispenser. Oh, det ger mig rysningar!

storkoksfilm

plastfolie-med--skarklinga-ninja-plast-1Länge funderade jag på hur jag skulle få plats med en begagnad (de är inte helt billiga) dispenser i mitt egna kök, men så en dag fick jag ett pressmeddelande från Ninjaplast som nyss lanserat en ny plastfilm. Den är hyfsat bred, hyfsat tjock, har en smart avrivare som man inte kan skära sig mot, har ett acceptabelt pris, går att hitta i närmaste välsorterade mataffär, OCH om man river av locket får den plats i min kökslåda till höger om spisen. Jag har sällan känt mig så lycklig. Tack Ninjaplast!

Ninjaplast braxikonbraxikonbraxikonbraxikonbraxikon

ninjaflow

P.S. Att ni skickade med en svart ninjamössa i pressutskicket har höjt min sons livskvalitét med minst 150%. D.S.

 

 

 

 

på jakt efter optimal tonic – Schweppes premium

fentimansDet var när jag blivit heltidsarbetande småbarnsförälder som jag började missbruka fin-tonic. Efter en arbetsdag fylld med för långa möten och dramatiska dagishämtningar kändes det väldigt fint att på bästa Dallasmanér fylla upp ett whiskeyglas med isbit och dryck. Ända grejen var att om jag så mycket som luktade på sprit så skulle jag somnat på direkten. Fentimans blev min räddning. Riktigt kompetent gjord tonic som var god nog att fungera utmärkt på egen hand. Den blir faktiskt inte ett dugg godarefever-tree-tonic-watermed gin i. Och dyr nog att inte missbrukas i onödan.

Min närmaste butik Kates Organic Market, bunkrade upp den åt mig, men sedan jag flyttade till Göteborg i höstas har jag haft svårare att hitta Fentimans. Jag har försökt att ersätta den med Fever Tree, men den har inte en lika komplex smak.

Jag är alltid öppen för nya lösningar och nu ger jag Schweppes premium tonic en chans. Den är tänkt att matchas med premiumgin.

tonic_klassiskSchweppes Klassisk tonic braxikonbraxikonbraxikon

Det är en bra tonic, och jag inbillar mig att den är bättre än Schweppes vanliga tonic. Den har en distinkt smak av limeskal och en eftersmak av kinin. Den är helt okej, men jag föredrar den komplexa örtsmaken hos Fentimans.

 

tonic_roseSchweppes Tonic Rosépeppar braxikonbraxikonbraxikonbraxikon

Doftar av rosenvatten och apelsinblomma. En rejält besk eftersmak, som är lite i vassaste laget för mig.  Om man nu insisterar på att blanda den med gin rekommenderar tillverkarna en blommig ginsort.

.

.

tonic_kardemummaSchweppes Tonic Ingefära & Kardemumma braxikonbraxikonbraxikon

Både ingefära och kardemumma hör till mina favoritkryddor, så detta bådar gott. Tonicen doftar svagt av bergamott och en försiktig varm kryddighet som kan vara grön kardemumma. Smaken stämmer inte överens med doften. Den är ganska torr och stram, och jag hittar varken ingefära eller kardemumma. Ska den blandas med gin är den tänkt till dem mer aromatiska ginsorter. 

ekologisk julmust

julmust_eko_2

Äntligen någont riktigt nytt på julmustmarkanaden: Ekologisk julmust! Redan förra året lovade Ängavallen att de skulle fixa en ekologisk julmust. I dag hittade jag den på EkoStore i Göteborg och köpte såväl den söta som den halvtorra. Bara en sån sak! De fattar att alla inte vill ha översöt must.

Namn: Ekologisk julmust
Producent: Örbaecks bryggeri/Ängavallens vänner

Till skillnad från nästan all must (98% är siffran som brukar nämnas) i Sverige, görs ekomusten inte på Roberts extrakt. Det andra undantaget från den regeln är Zeunerts. Istället använder man sig av fläderbär, svart vinbär, råsocker, druvjuice, maltextrakt, kryddor,  sockerkulör, humle och citronsyra.

Mycket frukter helt enkelt! Och det brukar det inte vara i must.

Det är svårt att veta exakt vad som ger traditionell julmust dess smak eftersom extraktet är hemligt, men ungefär så här brukar en ingredienslista se ut: socker, sockerkulör,  humle och maltarom, citronsyra, kryddextrakt, naturidentiska aromämnen, konserveringsmedel E211.

Så smakar halvtorr: För att vara helt ärlig var min spontana tanke Coca cola lemon. Musten har en väldigt lätt, nästan diskret smak med en lagom syra som jag förknippar med en citronskiva. Det finns en viss enbärston, men inget av den brända söta smak jag förknippar med julmust. Den är lite lagom halvsöt.

Så smakar söt: Ingredienserna är desamma och så även smakerna, även om den söta har en ton av bränt socker vilket gör den fylligare och något sötare. Dessutom blir den bättre. Den smakar med andra ord mer som jag är van att julmust ska smaka.

Betyg: Det blir ett mjähh. Det är bra med ekologisk must, det är bra med must där man vågar gå sin egen väg i ingredienser, förpackning och ekoprofil. Men det smakar lite för blaskigt.

Inte heller Addicted to julmust var så värst imponerad. Kanske händer det något med smaken till nästa år, antingen genom att flaskorna jag lagrar utvecklas, eller genom att man kikar över receptet en gång till.

Min planet.se har en lista över var musten säljs i Stockholm.

rättvis choklad

Härom veckan satt jag och pratade med ett chokladnätverk jag just hade hållt ett föredrag för. Jag satt nu och hävdade att den kundgrupp jag tillhör, 30-40-åringar i innerstan, fullkomligt älskar rättvisemärkta produkter.
– Men varför köper ni inte good, undrade Cloetta.
– Good, vadå, frågade jag lite dumt

Det visade sig att Cloetta lanserat en nya produkt när jag varit mammaledig. Jag har sett den i butiken, men för mig har ordet good signalerat nyttigt snarare än rättvist. Och nyttigt är jag inte alls så intresserad av :)

anthon

Jag köper ganska mycket Fairtrade-choklad. Normalt köper jag Anthon Bergs små kakor med 60% kakao och rostade bitar kakaobönor. De smakar lagom mycket utan att bli bittra, har lite crunch,  är bara hälften så stor som en vanliga chokladkaka och därmed ganska prisvärd.

good

Nu klev jag in i min lokala mataffär och köpte Cloettas good med mintcrisp respektive hasselnöt. Cloetta gör i min smak en lite väl mesig mjölkchoklad, men den är fin i konsistensen och smälter bra på tungan. Ihop med mintkrispen blev den riktigt bra! Hasselnöten är inte illa den heller, men där föredrar jag Marabous helnöt. Fast den är å andra sidan inte rättvisemärkt… En mer utförlig analys av  good hittar ni  på Godbiten också testade kakorna.

divine När det gäller ren mjölkchoklad är min favorit Divine. Den är så där fantastiskt krämig som bara brittisk choklad är och smakar smörkola men en väldigt diskret bränd ton. Ja, det är en bra sak. Däremot tycker jag att deras mörka choklad är hemsk. Så där otäck att den inte tog slut trots att det var den enda godis vi hade i stugan på dagar! Den smakar för lite sött och för mycket vanillin, och det är inte en bra kombo.

Vill du leta vidare så finns en lista över all rättvisemärkt choklad i Sverige.

choklad ska vara salt

choklad_abblindt_salt

Jag älskar att chokladfabrikanterna har nåtts av insikten att salt är bästa kryddan. Socker i all ära, men utan en tillräcklig touch salt blir smaken fadd, det märkte jag senaste på bullarna jag bakade framför Morden i Midsummer igår.

Chokladsorterna med havssalt är bra. Riktigt bra är Lindt (och det brukar det märket inte vara) och halvbra är Anthon Berg. Deras saltsmak är mesigare, deras choklad ljusare och det hela är uppblandat med flagad mandel. Ok, men inte riktigt bra.

marabou_salt

Allra lyckligast är jag över Marabous kombination av karameliserade mandlar och salt. De andra två smakerna i Marabouserien är valnötter/toffe samt hallon. Båda är översöta och inte alls lika bra.

Men varför ser det i så fall nästa alltid ut så här i livsmedelsaffärerna jag besöker? Hur svårt ska det vara att tillhandlahålla det beroendeframkallande lilla paket?

choklad_smak

SoFo eller Hornstull?

Vågade mig ut på utflykt till en annan del av Söder idag, mina gamla kvarter vid Nytorget.

Det finns nästan fånigt många dyra ekologiska små matbutiker i området numera. Passade på att köpa brödet ”Nytorget” på den nya Saluhallen.

Dags för en Söderduell, är Knivsöder bättre än SoFo eller borde jag aldrig ga flyttat?

Matbutiker
SoFo: Cajsa Warg, Bondens butik, Aubergine etnolivs, Good Store och sprillans ny saluhall med ostronbar. Dyrt, gott och lyxigt!
Hornstull: stor Vi-butik med bra köttutbud och Pensionärsvänliga Matrebellerna med löjligt bra och billig frukt- och gröntdisk och sidfläsk och rotmos som stapelvara.
Rejält och prisvärt!

Bröd
SoFo: Gunnarssons valnötslimpa och något nytt dyrt surdegsbageri jag aldrig besökt.
Lätt att ruinera sig.
Hornstull: Tre rågbröd för 65:- i bageriet i tunnelbanetunneln. Pock köper in bröd från Lux på lördagarna. Italienaren runt hörnet som säljer vitt och ugnsvarmt bröd om man hinner dit innan sju på morgonen.
Bra spridning mellan lyx och budget om man kan passa tiderna.

Oj, nu behöver jag äta. Postningen får kompletteras en annan dag eller kanske i natt.

testat: årets godaste julmust

musttest
Nu är Tastelines årliga julmusttest uppe på sajten. Utöver juryns ständiga ordförande Mikael Mölstad var bland annat min vapenbroder i julmustkampen, Pelle Sten, var med i årets jury. Han ser även till att hålla mig uppdaterad på julmustfronten, senast med den glada nyheten att den underbara ”färghandlarsonen som blev bonde” Rolf Axel på Ängavallen slutit avtalat med Örbaecks bryggeri på Fyn, att de till julen 2010 skall brygga ekologisk julmust åt honom på Ängavallen,

testat: salt- och vinägerchips

Kettle Chips – sea salt and balsamic vinegar
Har bäst potatissmak, chipsen är krispiga, rejäla och snygga. Finns också i större förpackningar. Men det här är ett test av vinägerchips, och där är smaken för mesig.

Betyg: 3 av 5

kettle1
Walkers salt and vinegar
Walkers småpåsar innebär ett vansinnigt slöseri med förpackningsmaterial för den seriöse användaren. (Storpack finns: en större påse med sex småpåsar i). Chipsen är tunna och smulas lätt sönder. Men vinägersmaken sätter standarden för vad vi väntar oss av ett SoV chips. Det gör nästan lite ont att äta Walkers, vilket är precis vad den här testaren är ute efter.

Betyg: 4 av 5

walkers

Pringles –  salt & vinegar
Juridiskt sett inte potatischips, men jag håller med Lord Justice Jacob: ”There is more than enough potato content for it to be a reasonable view that it is made from potato”. Mesiga i vinägersmaken och smakar nätt och jämt potatis.

Betyg: 1 av 5

pringles

Gästbloggare David Brax är nybliven doktor i praktisk filosofi och en imponerande konsument av allt som smakar lakrits eller är producerat av Stephen Fry.

årets godaste julmust

 Julmusttest

Ni missar väl inte Tastelines stora julmusttest. Jag drack mig alldeles vimmelkantig på must för att kunna se till att ni väljer rätt glögg så här i juletider. Testningen skedde naturligtvis i blindo, men jag är ändå lite sur över att jag gav Zeunerts så lågt betyg i år. Men det beror på att den smakar svarta vinbär. Förra året smakade den skumbanan och det var mycket roligare.

nu är musttiden nära

Tastelines julmusttest 08

Igår fick jag utföra en av mina favoritarbetsuppgifter, att delta i panelen i Sveriges största julmusttest. Jag hade sällskap av doft- och smakbegåvade Mikael Mölstad och Ingela Svanström från Millhouse och de mustälskande (nästan-) elvaåringarna Astrid och Vincent.

Första flighten (omgången i provningstermer) bestod enbart av lightläsk efter det kände jag mig smått illamående. Jag har svårt för lightläsk, men var ändå glatt överraskad över att åtminstone en av tillverkarna lyckats få till en bra lightmust. Vilken får ni reda på i Tastelines julmusttest i nästa vecka. Sen följde tre flighter med vanlig sockermust. Efter det kände jag mig ganska mör.

Det har inte hänt så mycket  Mustsverige i år. Inga nya tokiga smaksatta muster och de som fanns har krypit tillbaka i det hål de en gång kravlade sig upp från. Nej, jag saknar inte must med smak av julnougat. Min besvikelse var att jag inte riktigt uppskattade Zeunerts variant på must i år, den smakade på tok för mycket svarta vinbär. Å andra sidan är det häftigt att de fått fram så mycket smaker i sin must, men den smakar inte _must_.

Justmust på burk

Zeunerts julmust


Jag passar på att förfasa mig lite över att Carlsberg släpper must i burk i år. Fast bara lite, för vid det här laget är jag så härdad av alla PET-flaskor. Riktig must ska tappas på 33 cl eller 50 cl glasflaskor.

Ja, just det, ska man bli irriterad över något i år är det väl möjligheten att skicka ett must-sms för 25 kronor vilket ger mottagaren möjligheten att hämta ut en 50 cl petflaska av apotekarnes must värd 11 kronor. Hur tänker man då?


nytestat: vattnet som smakar Asien

Min kompis C och jag provade igen en ny omgång smaksatt vatten från Spendrups.

Celine testar Celine testar

En trio som går under namnet Loka likes Asia och har sk östasiatiska smakerna
1) Grönt te och vit persika
2) Röd apelsin och citrongräs
3) Litchi och hallon

– Smjakar inte gott, var C:s stående betyg. Fast egentligen säger minen allt.

Celine visar vad hon tycker

Själv tänker jag vara lite mer verbal.

Grönt te + vit persika: Stenfrukten persika både luktar solvarm sötma och smakar friskt. Hittills har jag aldrig hittat en syntetisk persikoarom som jag gillar. Söt hemsk doft och inte en tillstymmelse av te-smak.

Röd apelsin (menar de blodapelsin?) + citrongräs: Lite besk vuxen smak. Hittar inte alls smaken av citrongräs. Min favorit. Fast få andra testare (oavsett ålder) håller med mig.

Litchi + hallon: Luktar hyfsat, men smakar parfymerad tvål. Däremot fyller jag gärna en karaff med kranvatten, frysta hallon och litchi från China Market.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för nytestat: vattnet som smakar Asien Postad i dryck Taggad

jag får semmelfrossa på arbetstid

Imorgon blir det semmeltest på jobbet. 12 sorter ska vi hinna med att hämta upp på stans olika bagerier innan klockan slår 10. Naturligtvis återfinns Sveriges bakdrottning Mia Öhrn i semmeljuryn och jokern i spelet är en karismatisk skaraborgare.

Konditoritraditionen skiljer sig stort mellan Sveriges två största städer. I Stockholm har små damer i päls och pillerhatt sett till att ärevördiga konditorer som Vetekatten och Thelins har räddats undan konkurs.

I Göteborg har rivningsglada kommunpolitiker och mindre fiknasugna damer sett till att bagerikedjan Dahls, Steinbrenner & Nyberg och cafédrottningen Eva Olsson tillsammans står för långt mer än hälften av bullomsättningen i stan (personlig gissning). Ska man hitta klassiska konditorier får man ta sig ut i obyggden som Angered, Ale eller Mölnlycke (med undantag för Ahlströms på Korsgatan).
Lena hälsar att de godast semlorna i Göteborg köps på konditoriet vid Chapmans torg! Vill man vara helt säker inväntar man GPs test eller kontaktar göteborgsbaserade Svenska Semleakademien. De borde ju veta

smulpaj i kvadrat

Det har kommit ut två böcker om smulpajer i sommar. Först Mia Öhrns kvadratiska från ICA bokförlag och nu Elisabeth Johanssons mer påkostade bok från Albert Bonniers Förlag. Jag tycker bättre om Mias recept, de är enklare och lite mer fantasifulla (och får jag säga ungdomliga), men det är Elisabeths bok som är vackrast. Insidor mönstrade med tårtpapper, bra matt tryck och riktigt vackra bilder. Så är det en coffee tablebok du är ute efter skulle jag välja Elisabeth och vill du laga själv går min röst till Mia.

vilken kräfta ska vi lita på?

Augusti är de stora kräftestens tid. Aftonbladet (betaltjänst) var först ut, även om jag inte förstår allmänintresset i Lasse Kronérs åsikt om kräftor. Allt om Mat gjorde också sitt test väldigt tidigt men pga låånga pressläggningstider kommer testet först nu. De hade en betydligt mer imponerande jury tryfflad med koklandlagets medlemmar och ledd av rutinerade Gunnel Eriksson. Det test jag var involverad i hölls av SvD och Tasteline och vi blandade fiskhandlare och kockar i vår jury. Ett klokt drag om jag får säga det själv. Lisa Förare Winblad lyckades finna gorgonzolatoner i en kräfta, och fiskhandlarna Nisse och Franck talade så kärleksfullt om kräftor att jag nästan blev tårögd.

Kanske är man klokare på Expressen och DN där det än så länge (vad jag sett) inte gjort något test än. Risken när man gör testet långt i förväg är man testar förra årets produkter och inte de som når konsumenterna i år. Det skulle i så fall kunna förklara varför det är en sådan skillnad på resultaten i de olika kräfttesterna.

De flesta frysta kräftor har en hållbarhet (enligt paket) på tre år. Och koken och kräftkvalitén varierar från år till år.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för vilken kräfta ska vi lita på? Postad i bekännelser Taggad

braskande rubriker om testade snapsar

Allt började med att jag blev nubbeansvarig på midsommarfesten.
– Köp några boxar, Alice!
Så kan man inte säga till mig. Vad händer om jag inte köper den bästa sorten? Vilken är den bästa sorten? Jag som inte ens dricker snaps.

Några dagar senare sitter jag nu vid mitt skrivbord och redigerar ett stort material. Jag ställde nämligen snapsfrågan till Mikael Mölstad, Tastelines vinexpert och utnämnd till Årets näsa för sina förträffliga kunskaper om aquavit. 42 snapsar provade sig Mikael igenom och konstaterade sedan att det är danskt som gäller för sommarens sill.

Själv har jag nynnat på måsen under hela eftermiddagen medan jag har beskurit små nubbebilder och sett till att alla länkar är korrekta. Och nu är jag evinnerligt trött på båda snapsar och kod och dessutom är jag klar så nu går jag hem.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för braskande rubriker om testade snapsar Postad i bekännelser Taggad