En kärleksförklaring till fläsket
ur Restaurangvärlden april 2009
Tjocka skivor ljummen porchetti med knaprig svål i ett nybakat bröd en het juniförmiddag på en matmarknad i Sienna.
Ölbrässerade short ribbs möra nog att smälta i munnen sittandes i baren på restaurang Riingo i New York.
Fläskkarré från Nibble gård, marinerad och såld av underbara affären Cajsa Warg i Stockholm, grillad hemma i gjutjärnspannan och serverad med potatismos.
Upptäckten av extrarökt jägerbacon som åts med stekta ägg hemma i köket. Någon vecka senare hittade jag riktigt sidfläsk. Jag skivade det tjockt och njöt av det tillsammans med rejäla potatisbullar och rårörda lingon. Sedan dess är sidfläsk stapelvara i min kyl.
Några av mina finaste matminnen har fläskkött som gemensam nämnare.
Samtidigt är det många av mina köttätande vänner som väljer bort just gris, av olika skäl. Muslimska vänner väljer bort fläskköttet av religiösa skäl. En kollega avstår för att grisar är högintelligenta djur som det är synd att slakta.
En annan fick ta hand om en gris när hon var liten och man äter inte sina vänner. Min judiska kompis älskar att strö vegetarisk bacon över sallader, men precis som muslimer avstår han fläskkött. Och slutligen pappa, som är tveksam till hur de föds upp och hur mycket pencillin de får äta.
Gris väcker helt klart känslor.
Så ta inte för givet att alla äter fläsk. Och låt oss som suktar efter fläskkött få njuta av det riktigt vällagat. Våga servera det saftigt på insidan och krispigt på utsidan. Gärna rökt eller aprikosspäckat och av lyckliga ekologiska grisar. Hjälp mig att övertyga svenska folket att grisen erbjuder så mycket roligare val än fläskfilé och sommarfavoriten flintastek.
Tumme upp: Att grossisten Wermfood funderar på att ge konsumenter möjlighet att köpa lika bra grönsaker som restaurangerna några gånger om året.
Tumme ner: Att så få mataffärer tar grönsaksavdelningen på allvar.
2 kommentarer