Rensar bland bilderna i mobilen och hittar bevis på att jag genomförde burkbyte tidigare i somras. Lisas alla gäster, imponerande många med egna bloggar, hade med sig (minst) var sin inslagen burk som samlades på ett bord. I turordningen fick vi ta var sin burk ur högen eller sno till oss en burk av någon annan som redan lyckats göra ett oslagbart fynd.

Jag lyckades först sno till mig en gigantisk burk saltade riskor (för er som inte gått herr Hermelins svampskola, så är det en sorts svamp) men blev lika snabbt av med den igen. Istället lyckades jag plocka åt mig några lovande färdigskalade kastanjer som kommer blandas med choklad, eller möjligtvis rådjur, senare i höst när jag behöver lite uppiggning. Jag har lovat att rapportera av till gåvogivare, Rita och Doris, vad jag tar mig till med dem.

En riktigt modig lus vågade välja burken med konserverad mudfish. Själv är jag inte riktigt så förtjust i överraskningar.

Provsmakning av förrätter. Fr v: standardmenyns rökta sik och potatiskaka, veganmenyns råraka, sparris och pinjenötter, samt den vegetariska menyns potatiskaka och sparris.

Det fanns många matönskemål hos våra bröllopsgäster: ingen fisk, kosher, vegetariskt, ingen insjöfisk, veganmat, inga opastoriserade ostar etc.

Det är då jag är så glad att vi hade bröllopsfest på en restaurang med koll. Lösningen blev tre olika menyer: en standardmeny med fisk i förrätt och huvudrätt och ost efteråt. De som inte åt fisk av en eller annan anledningen blev till vegetarianer för kvällen och veganen fick en egen meny vars jordgubbs- och rabarberdessert delades med de som undvek opastoriserat.

Vi hade alltså inte bara en, utan tre menyer att provsmaka. Och med viss förvåning visade det sig att veganmaten var allra godast. Om man inte räknar in den 32 månader gamla Kvibilleosten som fanns med på osttallriken.

Foto: Jurek Holzer Text: Alice Brax

Utmärkta Lisa anordnar burkbytarfest för oss stackare som är kvar i stan. Jag tror mig veta vad jag ska slå in och använda i byteshandeln.

Jo, visst var det födelsdagsbarnet som fick sätta titeln pÃ¥ blogginlägget…

Nu är Davids tjugoåttaårsdag ordentligt firad. På Gondolen har det druckits champagnedrinkar (strålande med passionsfruktsjuice, mindre bra i sällskap med pastis), Manhattans (torr och inte lika bra som vanligt) och en helt ljuvlig Hemmingway som samtliga i sällskapet ansåg var så god att vi skulle kunna dricka den till frukost dagligen.

Jay-Zs Cristal pumpade ut ur högtalarna när jag nyss lämnade Pepes Bodega i Båstad. Jag är trött och vill sova och undrade småsurt om inte Federic Rouzard hade rätt när han kallade hip hop-artisternas fixering vid Cristal för ovälkommen.

Kvällens roligaste: när power pointpresentationen visade upp Leijontornet vid utnämnandet av bästa café
Kvällens hårdaste: trummisen i Those dancing days
Här har Malin nyss gått fram till henne och förklarat att hon rockade hårt. Och till höger om har jag klippt in kvinnan som ska öppna mitt framtida stamhak och kvällens partygeneral.

Kvällens styckningsdetalj enligt kocken på Leijontornet: griskind
Kvällens mamma: Café Neros mamma
Och sommarens drink: Sprudlande konung på Inferno.
Naturligtvis hann jag dit innan de stängde på kvällen och kan rapportera av att sommaren smakar fruktigt med champagneinslag och har flytande granatäpplekärnor på toppen.

Kvällens fashionattack: glittersprej i hår, på skor samt i ett öra
Kvällens genantaste: Min egen okunskap. Jag hade aldrig hört talas om vinnaren i mellankrogsklassen: Carl Michael
Kvällens bästa sällskap: Nanna, David, Karin, Peter, Martina, Katja (och en osynlig Carina)

När jag känner sig nerstämd någon gång är det extra fint att ha vänner som förstår vad som får mig tillbaka på topp. En helkväll med soul-tema. The Jackson 5 i högtalarna och fläskkotletter brässerade i äpplemust i ugnen. Receptet är hämtat ut samma Olive-tidning som gav mig inspiration att göra en soul food-special till Allt om Mat som publicerades i höstas. Det faktum att jag fick med mig en matlåda hem gjorde även dagen efter särdeles vacker.

Regnet bara öser ner. Jag är tveksam till att spendera eftermiddagen i Humlegården, även om det vore väldigt trevligt att träffa andra matbloggare.

Och regnet fortsätter att ställa till med ofog. Hela min balkongen är översvämmad, myntan flyter bort, solrosorna hukar sig av vattenskurarna och balkonglådorna utan avrinning påminner om bassänger. Bara gräslöken ser lycklig ut.

Det är bara att acceptera — i år har skördefesten (aka hur man gör drinkar på mynta) regnat bort. Jag trösta mig med svamp om en vecka eller två.

Skördefest anno 2005