Taggad: England

nya frukostvanor

Rapport från The Fat Duck:

Sexton rätter in i måltiden placerade vår vänliga och mycket korrekta matsalsansvariga (?) ett sideboard hos oss och uttalade ett käckt god morgon, vilket fick oss att le, men inte lika brett som om vi fått höra en, för restaurangen, mer unik hälsningsfras. Vi hade sett proceduren vid andra bord tidigare och vi skulle hinna se den ytterligare några gånger innan notan var betald.


Foto: Alice Brax
Färdigpreparerade ägg, stämplade med TFDs emblem, knäcktes i en kopparsauteuse. Kolsyra från en termos hälldes över och det hela rördes samman med en träslev till något som såg ut som äggröra, men egentligen var glass med smak av ägg och bacon.

Foto: Alice Brax
Glassen skedas upp på en rik riddare och serverades med vad jag tror var torkad bacon. Sött och gott. Lite för mycket mastig baconsmak för att hela portionen skulle kännas behaglig, men strålande roligt. Till vänster en mer klassiska engelsk frukost från en annan stjärnkrog. Till höger den berömda (och, ja Niklas, efterfrågade) ägg- och baconglassen.

fett och etikett

Rapport från The Fat Duck:
Men vad var bäst då, Alice?
Jo, Karin, av alla 17 rätter som jag åt är det smöret jag minns bäst. Det kom i konformade uppenbarelser från Bretagne och fanns i smakerna saltat och ickesaltat. Att det var opastoriserat fick det att smaka av butterscotch, bäst översatt med bränd smörkola, och det var en lätt beroendeframkallande smak.

När desserten närmade sig insåg jag att smöret snart skulle dukas av och jag frågade vår rara franskbrytande servitris om jag kunde få med mig resten hem. Hon såg lätt chockad ut och gick för att fråga sin överordnade.

En man i kostym uppenbarade sig. Med händerna sammanknäppta förklarade han det omöjliga i att transportera smöret.
– Riktigt varma dagar hinner smöret ibland härskna redan här i matsalen. Du skulle inte bli glatt överraskad när du packade upp smöret efter resan in till London.

Och eftersom jag är en väluppfostrad person nickade jag och försäkrade att han naturligtvis visste bäst. Men någonstans inom mig skrek en röst efter mer smör och önskade att the Fat Duck var en delibutik som sålde fryst smör i små kylväskor istället för en restaurang med gastrokemiska ambitioner.

Läs mer om smörförälskelse hos Lisa.

upphausat skaldjur

Rapport från The Fat Duck:
Hestons paradrätt snigelgröt är välfotograferad. 323 träffar ger ordet ”snail porridge” på google. Mina egna bilder finns kvar i kameran och där tänker de förbli tills jag är åter i SoFo. Minns inte ens om jag fotade snigelgröten. Egentligen gillar jag inte att ta bilder på restaurang, det känns pinsamt och så tar det bort uppmärksamheten från maten. Jag är ju där för att äta, inte för att ha något att blogga om.

Mitt starkaste intryck av snigelgröten, som egentligen var en persiljkokt havregrynsgröt toppat av vitlöksstinna sniglar, var att det påminde om mormors mustiga stekar med smutsig sås. Inte illa Heston! Vill du prova själv finns receptet här.

smarta förpackningar i engelska matbutiker


Klart godiset ska stoppas i munnen!


Små kanapéer av lax och färskost redo att placeras på silverbricka och serveras som hemgjorda.

Å andra sidan är det landet där räkor skeppas in från Frankrike och säljs i tråg om ca 200 gram till hutlösa priser, så de gör inte rätt hela tiden.

Jag önskar att alla kunde få uppleva pinfärska perfekt kokta räkor, med lockvarupris som skopas upp i stora bruna påsar märkta räkor.

te ska nog drickas i England

I England innbär ett rikt te-utbud inte att du måste välja mellan Södermalmsblandning och lHimmelska höjder. Du får välja mellan klassiker som Ceylon, Assam, Darjeeling och Lapsang Souchong.

Dessutom går det utmärkt att spendera några pund på lock i silver till Marmite- och Colman’s Mustard-burken.

It ain’t over til the fat duck serves

Rapport från The Fat Duck:
Ponera att man är en väldigt ivrig matgäst. Ponera att man dyker upp för tidigt, en hel dag för tidigit. Ponera att krogen man besöker är trestjärnig. Hur sköter personalen en sådan situation?

Efter en kort stunds förvirrade miner konstaterar de att bokningen är för morgondagen, att inga bord finns tillgängliga idag, att vi är välkomna tillbaka imorgon och att de gärna ringer efter en taxi. Och eftersom taxin kommer att dröja en stund föreslår de att vi går in på puben bredvid och dricker en öl. Hovmästarn lovar att leta upp oss när taxin kommit. Mycket riktigt, en knapp halvpint senare dyker han upp på puben med goda nyheter om en framkörd taxi.

älskade Nigel

Just nu befinner jag mig i samma land som Nigel Slater, Guardians högst förtjusande matskribent. Jag konsumerar stora tjocka helgtidningar på jakt efter allt han skriver. Och får jag inte nog ligger hans biografi Toast hemma i bokhyllan och väntar på att bli läst.
Annan läsvärda britter: AA Gill på The Times
Fotografiskt geni: Alaistair Hendy

servett-copy

Så här fint står det på servetten från engelska smörgåskedjan Pret a Manger:

This uggly brown napkin is made from 100% recycled stock (pretty white napkins are bleached which can result in environmentally damaging toxic waste). If Pret staff gett all serviette-ish and hand you huge bunches of napkins (which you don’t need or want) please give them the evil eye. Waste not want not.

Gordon, we need you!

Holywells, som trodde att  David hette Beckham i efternamn, skulle gjort sig utmärkt i ett avsnitt av Gordon Ramseys Den elake kocken.

* Servitrisen visste inte vad husets vin var. Efter några minuters research kunde hon berätta att det var franskt och innehöll blandade druvor. När det kom till bordet visade det sig vara ett spanskt vin gjort på tempranillo.
* Det var citronskivor både i vattenglasen och i vattenkaraffen. Jag bad henne vänligt om citronfritt vatten. Efter det tror jag att jag lyckades skrämma upp henne lite, för sen började hon undvika vårt bord. Äldre akademiker på borden omkring oss drack ovetandes och lyckligt rött vin och citronvatten och verkade trivas.
* Alla tallrikar hade samma garnityr.

* Att kalla risotton överkokt är en underdrift.

*  De ångade grönsakerna som serverades till huvudrätten hade fått fantastiska smaker om någon i köket kommit ihåg att salta.

GB: språkförbistringen kunde ha ge oss ett chambre separé

davidJag ringde just och bokade bord på Holywells till klockan 19.30. Kvinnan i telefon var väldigt uppspelt i ett par sekunder då dålig mottagning och önsketänkande fick henne att höra ”David Bengtsson” som ”David Beckham”.

Gästbloggare David Bengtsson tillbringar våren i Oxford tack vare ett gigantiskt stipendium. Han har full koll på stadens vegetariska restaurangutbud och har även fått smak för currypommes frites. I nästa månad kommer hans smaklökar förföras på den feta ankan.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för GB: språkförbistringen kunde ha ge oss ett chambre separé Taggad ,

nu är ankan min

Nu har jag gjort det!
Jag har bokat bord för två på The Fat Duck.
Krogen som är så rysligt hyllad för att vara nydanande inom molekylär gastronomi, galen och repetitiv. Åtminstone när det gäller avsmakningsmeny som Heston tycks uppgradera snarare än förändra.
Men nu är jag redo att ta mitt första steg mot att med uttråkad min kunna säga ”snigelgröt, finns det fortfarande kvar menyn”. Och så kommer jag kunna bocka av min andra trestjärna. Vad det nu ska vara värt.

Och till min stora glädje såg personalen inte D:s etiska syn på köttkonsumtion som ett problem för att äta avsmakningsmenyn som innehåller såväl baconglass som anjouduva. De skulle fixa fram vegetariska alternativ. Och sniglar ingår som väl är i unga filosofers diet, så gröten slipper han inte ifrån.

Läs om tidigare krogbesökares åsikter, de går brett isär.

Glädjebubbla!

GB: soothing smoothie

Nu råkar det faktiskt vara så att Marks&Spencer är den butik som ligger närmast mitt kontor, vilket betyder att jag använder M&S som ett jour-livs vilket betyder att när jag springer ut för att köpa någonting att dricka, eftersom water-coolern på kontoret är tom, kommer jag tillbaka med en mango & Lychee smoothie för cirka två pund. A summery blend of fruity Alphonso mango and fragrant, aromatic lychee.
Svårigheter i livet bygger upp karaktären. Stipendier i engångsklump gör inte det.

Gästbloggare David Bengtsson tillbringar våren i Oxford tack vare ett gigantiskt stipendium. Hans favoritutgifter under oxfordvistelsen är böcker om moln, fair trade-kaffe och vad som helst som är rekommenderat av Stephen Fry.

Storbritannien-Sverige 2-0

På snabbesök i Oxford har jag hunnit avverka fyra stora livsmedelsbutiker och konstaterar sorgset att Storbritannien fortfarande är en halv evighet före oss i förpackningsdesign.
Emballaget i sig är anledning nog för att köpa både det en och det andra. Jag har som vanligt tagit en massa bilder, men blev bara hotad att slängas ut från en butik.
Vid det här laget har jag pratat med säkerhetspersonal i matbutiker i Skottland, Franrike, Finland, Libanon, USA, Holland och Sverige. De blir hemskt nervösa när jag dra upp min systemkamera i deras butiker. Nya bilder kommer att publiceras inom kort.

matfusk

Foto: Åsa Dahlgren
Unga britter utger färdiglagad mat för att vara deras egenlagade, mest för att imponera. Aftonbladet ger notisen den braskande rubriken En av tre fuskar med middagen. Jag vet inte hur många svenskar som gör samma sak, men det skulle antagligen bli fler om Sverige hade lika snygg färdigmat som England. Det är klart man ska fuska och låtsas att man lagat maten själv. Det tänker jag absolut göra, men då kommer jag ta i och köpa efterrätt från Lux dessert och choklad på Lilla Essingen. Ni kommer bli så imponerade!