”ska vara tyst ett tag”

Ni vet hur jag då och då gnäller om att det inte finns tillräckligt många kvinnor i koklandslaget eller i finalen till årets kock. Jag tror jag ska vara tyst ett tag nu. I årets konditor-SM tävlade för första gången fler kvinnor än män. Hela fem kvinnor mot en man. Anledningen till fördelningen var temat: bröllop. Flera konditorer, bl a Marie Skogström hade valt att delta i år just för att de tyckte att tävlingstemat passade dem.

Och vem går och vinner? Ju superrutinerade Mattias Ljungberg, ägare av Tössebageriet i Stockholm som varit med i kocklandslaget, VM för konditorer och SM för konditorer 2004. Tredje gången gillt i Årets Konditor där han tidigare kommit 2:a och 3:a. Inte så konstigt alls. Det hjälper alltså inte att välja tävlingsteman som tilltalar kvinnor. Än så länge är gammal äldst. Gammal i tävlingssammanhang alltså. Grattis Mattias! Foto:aretskonditor.se

kärlek het som chili

I min favorit bland läkarserier, House, har manusförfattarna nått nya höjder när de drar in vindaloo curry i en relationsdiskussion. Från avsnitt 10, säsong 2:

Stacy: Our relationship is like an addiction. It’s… like…

House: Really good drugs?

Stacy: No, it’s like… vindaloo curry.

House: Ok, sure…

Stacy: Really really hot Indian curry they make with red chilli peppers.

House: I know what it is! Didn’t think it was addictive.

Stacy: You’re abrasive and annoying and come on way too strong, like… vindaloo curry. When you’re crazy about curry, that’s fine but no matter how much you love curry, you have too much of it, it takes the roof of your mouth off. And then you never want to see curry for a really really long time but you wake up one day and you think… god I really miss curry.

jubilerande bloggstatistik

Nu har jag gått över 500-strecket med råge. Detta blir min 510:e postning som bloggare. Hurra för mig! Och inom kort firar jag två år som bloggare. Det blir i genomsnitt drygt fem inlägg i veckan.

Mat-Göteborg (II)

Friidrott-EM i Göteborg gick i matens tecken med stora pinuppbilder på stadens favoritkockar. Nu tas staffettpinnen upp av Västtrafik som publicerar matdikter i stadens spårvagnar och bussar.Åtta författare; Christine Falkenland, Göran Sonnevi, Aase Berg, Johan Nordbeck, Marie Lundquist och Per Lindberg är publicerade på reklamplats i fönstren. Ytterligare en anledning att åka till västkusten.
Bild från www.vasttrafik.se
Foto: J eanette L arsson

mediemos

Nu har jag debuterat som radiopratare. Ihop med reporter Johan Westerberg har jag under morgonen lagat potatismos i direktsändning. Bilder och kanske en liten ljudfil kommer på sikt.

Så ratta in era radioapparater/mobiltelefoner på P5 Radio Stockholm 103,3 nästa fredag runt klockan 9.30 för att höra mig laga mat. Då får ni gärna berätta om jag drar på extra bred göteborgska när jag pratar, bara för att det är Radio Stockholm. Jag tror nämnligen att det är så.

matpoesi

En snyggt syrad citron- och kräftsoppa (109 kr) ångar under ett knallgrönt pak choy-blad i sällskap av två bullika tilltugg på västerbottens­ost med den rätta, sältade, skärpan.

Visst låter det fint när DNs krogkommission skriver om maten på Republik.

”vegetarisk mat borde vara trekantig”

… istället för att försöka likna korvar och kycklingfiléer, utbrast Tastelines dietist Mia.

Alla vegetarianer där ute, vill ni verkigen äta saker som heter sojakorv, rödbetsbiffar och quornfilé? Och varför är quorn så ohemult dyrt. 123 kr/kg kostade färsen. Vanlig blandfärs brukar jag kunna köpa för 40 kr/kg och ekologisk nötfärs för 80kr/kg. Hur krångligt är det att dra upp lite svamp (mykoprotein) och frysa ner det?

kan du se in i framtiden?

En tidning gav mig i uppdrag att spå om framtidens mat, vilket jag glatt gjorde. Det handlar ju om att gissa och det är alltid roligt. Men när de frågade om vad som blir nästa bakmaskin/wokpanna/globalkniv så tog det stopp.

Vad kommer folk önska sig för tokigt onödiga elektriska köksjulklappar i år och några år framöver? Gissningar mottages tacksamt.

en lögn till lunch

– Smakade det gott?

Jag klarade av att sträcka mig till ett utdraget ”mjaaa”. Närmare ett sanningenligt nej kom jag inte.

Varför är det så svårt att erkänna för riktigt dåliga krögare att de inte vet vad de sysslar med? Jag har inga som helst problem att berätta för ambitiösa krögare hur de ska kunna förbättra sig, men att berätta för en riktigt usel kypare att det bästa hans arbetsplats skulle kunna göra är att stänga med omedelbara verkan känns betydligt svårare.

Mitt lunchsällskap arbetar för den segrande alliansen och dÃ¥ är Gamla Stan det bekvämaste lunchomrÃ¥det. Restaurangen vi passerade lockade med källarvalv och kÃ¥ldolmar. Tyvärr var det sistnämnda slut redan kvart i tolv. I stället fick vi äta hälleflundra med en ”riktigt god sÃ¥s”. Som tur är för världens hälleflundrebestÃ¥nd var detta nÃ¥gon mindre släkting, kanske blÃ¥kveite?

Allt på tallriken gick i samma nyans, från den maskinskalade och långtidsuppvärmda potatisen, via den majonnässtinna såsen till den panerade fiskbiten med något härsken smak. Tre nyanser av beigt. Det fanns inga grönsaker på tallriken, de skulle man istället hitta i den utplockade grönsakbuffén som just då bara innehåll urkärnade oliver, burkmajs. pizzasallad och rivna morötter. Det vara bara sällskapet som gjorde att lunchen blev njutbar och jag kände mig lurad när jag betalade mina 69 kronor.
Och trots det var allt jag kunde svara ”mja”. Nu ska jag gÃ¥ hem och öva pÃ¥ att säga ordet ”nej”.

världens bästa key lime pie

På 14th Street vid 9th Ave ligger Little Pie Company. Det finns alltid en bra anledning att gå dit.

Eftersom jag har jobbat i närheten har jag varit där för att fira bra försäljningssiffror, trösta avskedade medarbetare och döva min egen hemlängtan.

Pajerna är stora och räcker för två sansade människor eller en deprimerad. Häromdagen gick vi dit och beställde deras Key Lime Pie. Jag började nästa gråta, så god är den. Den är så enkel med sin lite grova digestivebotten och en perfekt söt-syrlig-besk limekräm. Oh, det gör att jag kan överseende med deras svaga kaffe.

GB:Captured by the Feldmans

En knapp halvtimma efter det att vi anlänt i Amherst, Massachusetts, kidnappas vi och våra planer av professor Fred Feldman. Ett kort besök, låter han oss förstå, vore ett cyniskt skämt på hans bekostnad, så istället kör han runt oss i sin pick-up truck och visar upp några av traktens sevärdheter som the Peace Pagoda, Deerfield och hans egna doktorander, ständigt muttrande över allt vi missar genom att inte stanna en vecka, eller två, eller varför inte en termin. Sedan kör han hem oss till sin renoverade sjuttonhundratalstaverna till hus.

När vi vaknar står hustru Lois och steker french toast i köket med utsikt över en dal, och det här är New England, med den klaraste luft jag någonsin upplevt just när löven börjar ändra färg och innan jag hunnit tröttna på att bli imponerad.

– Orange Juice? frågar jag.
– Never touch the stuff, svarar Fred.

Gästbloggare David Bengtsson är doktorand i filosofi, ett utmärkt resesällskap och av åsikten att amerikanska gasspisar luktar durian

rör om i Allt om Mat-grytan

Här försöker man ha semester i goda ro och så går Bonnier och möblerar om i tidskriftsvärlden. Allt om Mats chefredaktör Åsa Rydgren blir förlagschef på Bonnier Nova, f.d. Bonzoo som får fokus på att ta hand om förlagets befintliga småtidningar, snarare än att starta egna. Fast någon ny tidning kan Åsa få starta, enligt en intervju i Dagens Media. Tidningen Laga Lätt hamnar under Nova och kommer få en välbehövlig extra puff för att nå ut till sin publik. Det är en utmärkt tidning! Köp den gärna om du inte har läst den än.
Vem som blir nästa chefredaktör på Allt om Mat är inte beslutat än, men jag hoppas att det blir någon som kan mycket om mat OCH om tidningar. Finns det någon sådan?

New York-Ã¥terblick i bilder (del I)

Vår första måltid i USA var naturligtvis supersöt och väldigt amerikansk, även om French toast och Belgian waffels låter mer europeiskt.

Fantastisk chokladchiliglass och basilikaglass från il laboratorio del gelato, 95 Orchard Str, East Village.

En kokosnötsklyv

Gourmet Garage är betydligt billigare än Dean & Deluca.

Och har jättesnygga konserver.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för New York-Ã¥terblick i bilder (del I) Taggad

inte dricks-vatten

Är vatten dyrt eller billigt i New York?
Till skillnad från i många länder, så kan man dricka kranvattnet men det smakar inget vidare. Och vågar du dig på att beställa tap water på en restaurang blir du genast stämplad som en drickshatande snålis.Vatten är stapelvara här och prissatt därefter. Inte ens i Metropolitans eleganta takträdgård kostar en mineralvatten mer än 17 kronor. Ett sexpack halvliters vattenflaskor köper du för 15 kronor på 7-eleven. Mindre än 2,50 kronor styck!

I Sverige verkar bryggerinäringen ha gått ihop och beslutat om en lägsta prisgräns för allt som säljs i 50 cl pet. Har du någonsin sett en kyld flaska för under 12.90? 1,5 l flaskor säljer de däremot gärna för 8.90 + pant.

Varför är det så dyrt med drickvänliga vattenflaskor i Sverige? Är det för att få oss att dricka mer kranvatten, eller för att minska antalet tomma plastflaskor i rännstenen kanske? Eller är det helt enkelt så att vi går med på att betala?