en lögn till lunch

– Smakade det gott?

Jag klarade av att sträcka mig till ett utdraget ”mjaaa”. Närmare ett sanningenligt nej kom jag inte.

Varför är det så svårt att erkänna för riktigt dåliga krögare att de inte vet vad de sysslar med? Jag har inga som helst problem att berätta för ambitiösa krögare hur de ska kunna förbättra sig, men att berätta för en riktigt usel kypare att det bästa hans arbetsplats skulle kunna göra är att stänga med omedelbara verkan känns betydligt svårare.

Mitt lunchsällskap arbetar för den segrande alliansen och då är Gamla Stan det bekvämaste lunchområdet. Restaurangen vi passerade lockade med källarvalv och kåldolmar. Tyvärr var det sistnämnda slut redan kvart i tolv. I stället fick vi äta hälleflundra med en ”riktigt god sås”. Som tur är för världens hälleflundrebestånd var detta någon mindre släkting, kanske blåkveite?

Allt på tallriken gick i samma nyans, från den maskinskalade och långtidsuppvärmda potatisen, via den majonnässtinna såsen till den panerade fiskbiten med något härsken smak. Tre nyanser av beigt. Det fanns inga grönsaker på tallriken, de skulle man istället hitta i den utplockade grönsakbuffén som just då bara innehåll urkärnade oliver, burkmajs. pizzasallad och rivna morötter. Det vara bara sällskapet som gjorde att lunchen blev njutbar och jag kände mig lurad när jag betalade mina 69 kronor.
Och trots det var allt jag kunde svara ”mja”. Nu ska jag gå hem och öva på att säga ordet ”nej”.

10 kommentarer

  1. Harald

    Så länge man har koll på mat (vilket du uppenbarligen har) finns det i n g e n anledning att inte framföra kritik, om än på ett sjyst och konstruktivt sätt. Jag har dock slutat äta i mellanklasspris, antingen riktigt snorbilligt eller så får man lägga BNP:n av en mindre söderhavsö (Oaxen – nej det är ingen söderhavsö men det är dit jag åker om jag vill äta bra!)

    Att sen beställa en hälle för 69 spänn, då får man skylla sig själv :P, du fick säkert nån obskyr atlantfisk…

    När de tar 295:-/kg för filé i saluhallen, minst :-).

  2. Alice

    Klart jag får skylla mig själv när jag beställer hälle på ett ställe som serverar fläsknoisette, men de behöver väl inte misshandla potatisen och hävda att majonnäs med hackade pickels är det samma som en god sås.

  3. Jessica

    Jag har dålig erfarenhet av restauranger i gamla stan får jag lov att säga. Har varit på Pontus in the Whatever, men förutom att det var dyrt och jag var den enda kvinnan under femtio (um, nä, gör det till enda kvinnan punkt snarare) så var jag måttligt imponerad.
    Vilken restaurang var det? Nu har du din chans att påverka, se det som konsumentmakt. När de har artiklar om restauranger som tvingas stänga ögonblickligen vid livsmedelsinspektion för att de har möss katter hundar hästar i frysen men inget nötkött etc., de önskar jag alltid att de satte ut namnen på. Så att jag slapp gå dit och göra om misstaget typ.
    Hur jag gör? Jag mjaear också, men här är det sällan så långt att man inte kan promenera till ett bra ställe snarare än att kompromissa och äta på ett dåligt.

  4. Nora

    Ja, jag kan inte förstå det, varför är det så svårt att säga nej när de frågar?!? Vi pratade om det sist på lunchen.
    Borde vara bättre både för dem och för en själv, de får reda på vad man tycker och gör (förhoppningsvis) något åt det och man känner sig mindre lurade.
    Nu kanske blir det bara så att man inte går tillbaka.
    Brorsan jobbade i Gamla Stan förut, sa också att det var svårt att hitta lunch ställen där, många turistfällor.

  5. Johan

    Harald sa ”Jag har dock slutat äta i mellanklasspris, antingen riktigt snorbilligt eller så får man lägga BNP:n av en mindre söderhavsö ” men 69:- för en lunch istan går nog under riktig lågpris och lågvatten kvalitet.

    Jag tycker du ska vara glad att du fick lagad mat och tak över huvudet för 69:- Smak och Kvalitet går ofta hand i hand med priset.

    Antingen äter man för att bli mätt och betalar 19:- – 80:- på lunchen eller så äter man för att njuta och betalar mer punkt

    I gamla stan finns för övrigt gott om bra lunchrestauranger, P by the sea, Leijontornet, Järnet etc. som inte kostar under tvåhundringen.

  6. Alice

    Jag köper inte alls argumentet att man måste betala mycket pengar för en lunch. Normalt äter jag lunch på Postmuseumet när jag är i Gamla Stan. De har en fantastiskt bra och genomarbetad buffé med massor av grönsaker och en varmrätt för ca 80 kronor. De jobbar med ganska billiga, men bra, råvaror.

  7. Harald

    Mitt inlägg rörde mina kvällsvanor, lunch är det lite si och så med då jag rätt ofta jobbar och lagar det åt andra…