Kategori: restaurang

vegetarisk stjärnglans i East Village

– Johan, var ska vi äta? Kan vi inte äta på Dirt Candy i år igen?
– Eller kanske på Kajitsu.

Det blev båda.

Johan har en fantastisk förmåga att sniffa fram små bra krogar på krypanstånd från hans hem i East Village. Den här gången hamnade vi på den japanska tvåstjärnan Kajitsu. Det ligger på källarplan i en oansenligt hus på 9:e gatan. Så fort man kliver in i de dovt ockrafärgade lokalerna kommer lugnet krypande och jag är plötsligt oändligt lättade över att min jetlagade son är hemma på hotellet med sin far och inte utsätter detta zentempel till restaurang för sina tjut.

Restaurangen var helvego, oförskämt billig: sju rättersmenyn HANA 花 för 90 dollar med utmärkt service, snygga rätter och allt från fantastisk mat till mer japanska utflykter i texturaförtjusning. Det kommer mer bilder så fort jag orkar vända på dem. (ja, jag ska uppdatera mitt WordPress så att jag kan göra det här…)

Hearts of Palm and Grilled Kabu Turnip with Morel Mushroom Sauce
Wasabi, Chives, Pink Peppercorn

Clear Soup with Goma Tofu and Okura Hydrangea
Myoga, Ginger, Chayote
Soy Vinegar Sauce
img_3885
Lotus Root Ball with Sour Plum Paste
Rhubarb, Lotus Seed, Nasturtium leaves

Grilled Fava Beans and Artichoke Heart Chips
Sansho Red Miso
img_3887
House-Made Soba with Dipping Sauce
Horseradish, Scallions

Panko Fried Nama-Fu and Summer Vegetables with House Made Worcestershire Sauce
Eggplant, Button Mushroom, Zucchini, Asparagus, Cherry Tomato, Onion, Bell Pepper, Celery Root
Kabu Turnip Green Ohitashi with Sesame Cream
Sugar Snap Peas, White Wood Ear Mushrooms
img_3890
Steamed Rice with Ginger Root and English Peas
Aonori Seaweed, Scallion, Mitsuba, Snowflake Celery
House-Made Pickles

Agar Jelly with White Bean and Green Plum Paste
Apricot Paste, Gold Leaf

img_3892

Matcha Tea with Candies by Kyoto Suetomi

Och sen hamnade vi på en bitterbar med de här förtjusande flaskorna. Mer om den senare.

img_3896

Alice val

Biljetten till New York är bokad. Nu ska jag bara besluta mig för vilka krogar jag ska besöka.

Favorit i repris: Dirt Candy eller nyligen stjärnbeströdda Kajitsu? Båda är helvego, båda ligger i East Village.

Alla andra New York-tips mottages tacksamt. Men vi är bara där i 10 dagar och vi bär på en liten ett och ett halvtåring.

img_3021
Från förra besöket på Dirt Candy: Velvet Cake på röd paprika med vitchoklad och jordnötsglass och jordnötsknäck.

där ljög jag för er

Så går det när man inte dubbelkollar nyheter som är för bra för att vara sanna. Fast jag ville nog väldigt gärna att det skulle vara sant.

Lisa ska alltså inte ta över Oaxen, även om de som läser min blogg lätt hade kunnat tro det när de läste det här inlägget:

Inläggets orginaltitel var ”Lisa tar över Oaxen!”

Min favoritkrog Oaxen, som riskerade att gå i graven till hösten när ägarparet Agneta och Magnus flyttar in i nya lokaler på Djurgården, kommer att finnas kvar. Ja, inte Oaxen, men en fantastisk krog i samma lokal.

Hur vet jag att den blir fantastisk? För att Lisa Förare Winbladh tar över och hon har näsa och tunga för smakkombinationer. Ser fram emot hur hon använder dem i krogsammanhang. Jag kommer att åka dit så fort de öppnar (och jag får barnvakt).

Lisa, jag har mest hört dig prata om när du stod i nationskök i Uppsala. Kommer första menyn vara en tillbakablick till 80-talet? :)

Vem mer är involverad? Vilken inriktning ska krogen ha? När börjar den? Jag har inte svar på någon av de här frågorna, men jag ser fram emot att få reda på mer.

kontaktannons IV

oaxenvinter

Den här bloggposten borde jag ha skrivit för månader sedan. Men med våren kommer viljan att göra saker och kombinerar man fritid med heltidsjobb kommer den stora tröttheten krypande.

Nå, detta är en kontaktannons. Ett ogenerat försök av mig att ragga upp dig. Mmhm just dig!

Bakgrund: Första gången jag besökte Oaxen var 2005. Jag hade inget självskrivit sällskap utan satte ute  Kontaktannons I på bloggen. Vinlusen nappade och vi tog pendeln och bussen ut. Kontaktannons II gav mig en blind date med Pia. Året efter hade ryktet spridit sig och vi har var en hel lite grupp som åkte dit.

Året efter blev det kontaktannons III med syfta att ragga upp någon till  julbordet, men den enda jag fick med mig var maken. 2009 var jag gravid och Oaxenbesöket fick bli en tvåstegsraket, Pumphuset på sommaren och julbordet i december.  Det krävdes viss planering för att jag skulle hinna äta julbord innan Benjamin föddes, men det gick.

2010 var det dags för Benjamins första Oaxenbesök. Jag kan inte rekommendera någon att ta med sig bebisar till finkrogar, men kan ändå konstatera att vid ett julbord så stör det mindre att man då och då måste gå ifrån för att amma, än om man sitter och äter med bordsservering.

Erbjudandet: Julen 2010 var vi 9 personer runt bordet och vi hade väldigt trevligt. Dessutom kunde vi samåka i två bilar. Agneta har föreslagit att vi ockuperar rummet i anslutning till köket och att där ryms minst 10 personer (minns jag rätt nu Agneta?). Vill du följa med? Jag fixar bord och bil och kan köra åtminstone dit… Jag vill ha trevligt sällskap. Kravprofilen har inte ändrats mycket de senaste sex åren.

När? En vardag. Nästan alla helger är uppbokade. Början av juni, slutet av juni, slutet av augusti. Men egentligen helst så snart som möjligt.  Allt förutsatt att vi får ett bord. Och jag kommer att lämna sonen hemma den här gången. Lovar!

Kommentera eller skicka ett mail till alice a braxonfood.se

krogveckan gav mig mardrömmar

Natten efter att jag bokat in mig på Krogveckans erbjudande om två rätter för 200:- drömde jag mardrömmar om hur krogen fick det att gå runt trots sitt generösa erbjudande.

Ut på en tallrik kommer tre skivor oxfilé skurna milimetertunna på skärmaskin och så en rågad matsked potatisgratäng. Det var hela varmrätten. Jag vaknade med ett ryck och försökte lugna ner mig själv med mantrat ”så kan ingen med att göra, så kan ingen med att göra”

Och det kunde de inte heller. Krogarna jag besökte skötte sig strålande.

krogveckan är en strålande idé!

Någon nämnde krogveckan på Facebook och två minuter senare satt jag och kikade igenom alla Stockholms krogar som var med.

Krogveckan innebär att om du bokar i förväg får du äta en tvårätters för 200:- dock inte från a la carten, utan från en fast meny. 20 000 personer nappade på erbjudandet den här gången.

Vissa restauranger hade jag gärna besökt, som Seikoen vid Tegelbacken, men deras fasta meny lät för oinspirerande. Bästa menyn hittade jag på Hotel Skeppsholmen. De har fått ljummen kritik i tidningarna, men det som mötte oss var bra service, snygg (översaltad) mat och ett genomtänkt (svenskmysigt) koncept.

Museet hade utmärkt torsk
Museet hade utmärkt torsk

Jag hann även med en middag på Museet. De serverade torsk med räkor och potatis rakt upp och ner. Inget krångligt och därför utmärkt. Min tvårätters som även inkludera en riktigt välgjord och klassisk gubbröra hade gått loss på 400:- i vanliga fall.

Med en dessertbricka blir slutnotan lite högre.
Med en dessertbricka blir slutnotan lite högre.

Båda gångerna kostade hela middagen 1000 kronor inkl några glas vin, dessert, kaffe och rejäl dricks. Känns helt acceptabelt och billigare än vad överprissatta kvarterskrogar brukar lura av mig.

Intresset för mat gror och frodas i Sverige. Ett tecken på det är att krogveckan slog rekord i vår, med över 20 000 restauranggäster. I höstas deltog 13 000 gäster.

Här är statistiken på de mest besökta krogarna under veckan. Edsbacka hade över 1000 budgetbesökare. Och jag känner mig ganska genomsnittlig som prickade in plats 5 och 7 av 164 restauranger.

1. Edsbacka wärdshus
2. Ulla Winbladh
3. Il Conte
4. Ljunggren
5. Museet
6. Stallmästaregården
7. Hotel Skeppsholmen
8. Story Hotel
9. Melanders butik och brasseri
10. Stadshuskällaren

att jobba på café

20110403-011210.jpg
På trevliga Kaffe och Drömmar vid Zinkensdamm är man rak mot sina jobbande gäster. De får plats i eget rum, mot en summa på 75:- för 2h. Och så får de fika för hela beloppet. Toppen!

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för att jobba på café Postad i restaurang Taggad

stjärnor från Guide Michelin i Sverige 2011

Jaha, då var stjärnorna fördelade för i år.

Stort grattis till Håkan Thörnström. Äntligen har Thörnströms (ovanför Götaplatsen i Göteborg) fått en stjärna. Prisvärt, gott, trevligt och roligt.

Annars ser det ut som tidigare år
Två-stjärnigt finns bara i Stockholm:
Mathias Dahlgren Matsalen
Frantzén/Lindeberg (ätit)*

Krogar med en stjärna finns i såväl Stockholm:
Mathias Dahlgren Matbaren (ätit)
Esperanto (ätit)
Fredsgatan 12 (ätit lunch)
Lux Stockholm (ätit lunch)

som i Göteborg:
Thörnströms Kök (Ny) (ätit)
Kock & Vin (ätit)
28+
Fond (ätit)
Basement (ätit)

Och Operakällaren har fortfarande inte fått tillbaka sin tappade stjärna. Undra varför.

Sist och mest prisvärt är att kika på de restauranger som tilldelas gafflar, alltså Bib Gourmand. De har riktigt bra mat och kan ibland vara lite up and rising stars. Fast ingen av dem har vecklat ut sin gaffel sig och förvandlats till en stjärna sedan förra året:

I Stockholm: Brasserie Bobonne, Proviant, Rolfs Kök, Den Gyldene Freden, Ulla Winbladh, Sjögräs och Fjäderholmarnas Krog.
I Göteborg: Tvåkanten och Familjen.

* Tänkte berätta var jag har ätit så ni vet vart ni ska bjuda mig för att fylla igen mina piniga kunskapsluckor.

Braxen på Oaxen

Det har varit en rolig vecka.

Det började egentligen ytterligare någon vecka tidigare, på Årets Kockgalan. Malin Andersson, chefredaktör för Sveriges nu bästa mattidning (enligt mig) Mat&Vänner berättade att hon hade en Plan. Planen berörde mig och Oaxen sa hon och såg hemlighetfull ut. Jag övervägde om jag kunde kittla det ur henne, men la snabbt ner den idén.

bild-1

Nå, några dagar senare fick jag erbjudandet att skriva en artikel för Mat&Vänner om Oaxens sista sommar. Dagarna innan jag skulle åka till Oaxen kom snön. Mycket snö. Bilen snöade in totalt, och det hade inte blivit något alls om jag inte haft vänner med bil i varmgarage. Tack Karin och Peter!

Väl på Oaxen blev jag mött av Magnus Ek med en bodumbryggare i ena näven och kanelbullar i andra. Han hade eldat på deras flodbåt Prince Van Orangiën, aka Prinsen, och vi satte oss i värmen i salongen.

Ombord på Prinsen

Det är en väldigt trevlig känsla att sitta med sitt favoritkrögarpar och ställa alla de frågor som man gått och funderat på. När vet man att man är färdig med en krog? Är det sant att Carl Jan tar över Oaxen? Ska ni ha bartömning? Kommer ni verkligen få två stjärnor på studs när ni flyttar in till stan? Och vart ska ni flytta egentligen?

Nästsista frågan bemöttes av ett ödmjukt skruvande från Magnus som citerade Mathias Dahlgren om att stjärnor är något man förtjänar, inte något man får. Agneta Green sa mer frankt att det var inte säkert att vi lyckas charma de där Michelingubbarna. Men förstår de sig på originalitet, för det är det det kommer att vara, så kan det bli något.

Jag gillar att höra Magnus och Agneta avsluta varandras meningar. De känns verkligen som ett team. Enda dilemmat är vem jag ska tillskriva de olika citaten.

Sista frågan vägrade de vänligt men bestämt att svara på just då. De låg fortfarande i förhandling och ville vänta tills allt var klart. Så jag väntade… och väntade…

Men så idag plingade det till i telefonen. Maken skickade vidare ett twitter från Lisa Förare Winbladh som odramatiskt avslöjade att Oaxen skulle återuppstå vid Djurgårdsvarvet. Jag smsade Agneta för att se om det var en läcka eller om de gått ut med uppgiften.

En stund senare smsade jag Göran Jonsson på DI som själv hoppades scoopa adressen för att berätta att nyheten hittat ut i etern. Sen råkade jag ha en lunchdate med honom en kort stund senare, men det var bara ett sammanträffande. Vi lunchade på Råkultur och åt bland annat deras pilgrimsmussla med varm tryffelsoya (ett av skäl till att det varit en bra vecka) och det här.

Göran publicerar en artikel i morgondagens DI (110218) om Oaxens flytt. Mat&Vänner kommer ut först 7/3 så jag kunde omöjligtvis vara först hur jag än gjorde. Däremot kommer den innehålla en ypperlig intervju av mig om Oaxen i dag, i sommar och i stan.

P.S. Jag var tvungen att ringa Lisa och fråga hur hon lyckats avslöja det vi andra jag gått bet på. Svaret var en klassiker: Det var hennes mamma som visste och det ens mamma vet måste vara så välkänt att det inte rör sig om ett avslöjande. D.S.

Här hittar du många fler blogginlägg om Oaxen.

får Xoko en god fortsättning?

Magnus Johansson, uppdaterade sin Facebooksida för ett knappt dygn sedan med texten
Räknar nu ned dagarna på Xoko, sista dagen är nyårsafton sedan slut på det och ett nytt kliv i livet väntar, spännande!

Andra trycker på gillaknappen och önskar lycka till. Jag blir lite smått förtvivlad. Vad händer nu? Finns Xoko kvar? Kommer det vara lika bra?  Var ska jag annars äta mina suffléer? Har jag gått dit lika ofta som jag borde det senaste året? Svaret på den frågan är nej. Jag känner mig lite skamsen. Kanske hinner jag dit idag.

Uppdatering: Xoko finns kvar och drivs av kökschefen/kocken. Magnus fortsätter att försockra våra liv, men utan Xoko som bas. Min oro minskar något.

ett medvetet trendigt julbord

Det är svårt att konkurrera med Oaxens julbord, men jag kunde inte nöja mig med bara ett julbord i år, inte när föräldrarna var i stan på besök.

Så jag bokade bord på Moderna Museets restaurang. Känner man en av ägarna och en av kockarna och man litar på båda borde det inte kunna gå fel. Och är maten trist kan man njuta av den fantastiska utsikten.

img_1520

I år hade de den ambitiösa ansatsen att servera julmat från fyra decennier. Sill och fiskbordet kommer från 70- talet inklusive räkcocktail, smörgåstårta och murriga stengodstallrikar.

img_1519

Det kallskurna påminner om 80-talet förkärlek för den exotiska plankan (som fortfarande är en storsäljare på ICA-butiker med manuell chark runt om i Sverige). Och så viltpaté med cumberlandsås förstås. Det minns jag från när jag började jobba på julbord på tidigt 90-tal. Notera den lite quiltade tallriken med guldbård. Ypperligt 80-tal!

img_1523

Det småvarma ska påminna om 90-talet och här börjar det väl halta på flera sätt. Ja, kycklingspett känns väldigt 90-tal, men vill jag ha det på ett julbord? Å andra sidan är honungsrostad brysselkål med fetaost extremt tidstypiskt och gott.Men mest av allt gillade jag krispigt syrlig blomkålspickels. Och så åt man förstås på en stilrent (tråkig) helvit 90-talstallrik.

img_1522

Och slutligen den modernaste  och sötaste delen. Julbordet är nämligen inte så värst elegant upplagt, men desserterna utgör ett underbart undantag. De är en orgie i miniatyrdesserter och uppläggningar på små skedar och skålar. Roligast att stoppa i munnen är  den poppiga chokladmoussen som sprätter i munnen, men godast är de kardemummainkokta päronen med torkade frukter och lakritsmarängen med en Berghagensk blandning av sött och salt. I sann eko-anda bestod tallrikarna av återvinningsbara pressade palmblad.

För en gångs skull åt jag nästan alla rätter. Det fanns såpass få att det inte var så svårt. Priset på 400 kronor per person kändes också överkomligt. Som ett komplementjulbord fungerar detta utmärkt och det är roligt att någon vågar ta ut svängarna på en marknad som annars brukar vara mer konservativ än Arlas smörpolitik.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för ett medvetet trendigt julbord Postad i restaurang, trend Taggad

det sista julbordet


Om vi inte återvänder till Oaxen innan jul blir detta vårt sista julbord här. Och vilket julbord! Jag vet allvarligt inte om sillen eller det kallskurna är bäst. En liten del av mig skriker ”saltkolan” men jag tar ingen hänsyn till den rösten just nu. Sillen är bra, dryga 20 sorters sill och strömming. En sill var först kallrökt, sedan inlagd och det var riktigt lyckat! En strömming smakade friskt av pepparrot, och något så enkelt som senapssillen är riktigt riktigt bra.

Men det kallskurna. Den finns så mycket lufttorkat: rådjursstek, grissidan med valnötter. Allt i vackra tunna lagom små skivor. En skiva om man vill provsmaka. Två skivor om man fått något rekommenderat, och tre ytterligare skivor när man återvänder för en andra omgång och inser att man aldrig skulle förlåta sig själv om man inte tog mer grissida här och nu. Jag fick dessutom häng med Magnus Ek ner i källaren och se hur de lufttorkar. Smart och enkelt: Ett tätt rum med en luftavfuktare och en fläkt.


Vi hade med oss sonen och jag vet inte om det var bra eller dåligt. Benjamin fyller ett år nästa vecka och är fortfarande en ganska glad och tystlåten typ. Och just julbord är ganska tacksamma eftersom alla ändå reser sig upp från bordet i tid och otid för att ta mer mat. Kanske var det dessutom nyttigt för oss att röra på oss en smula mellan rätterna.

Lutfisk från Oaxen
Jag har normalt sätt inget behov att äta lutfisk, men på Oaxen har jag en tendens att äta lite för mycket och då är det inte helt fel med en basiska paus, och då är det en så välbehandlad firre, som lyckas vara fast och gelédallrande på en och samma gång. För att inte tala om de rara ärtorna.


Att sen hälften av sällskapet (undertecknad inkluderad) lyckades missa färjan med tre minuter var lite sorgligt, men inte överdrivet så. Nästa färja gick 45 minuter senare. Vi hade tid att spana in saker vi missat sedan tidigare och jag hann gå ytterligare två varv till dessertbuffén under tiden. Att vi sen inte kom i säng innan ett på natten var kanske mindre bra.

Skrev jag för lite? Inte omöjligt, jag är trött och vill gå och lägga mig. Läs istället Lisas eller Agnes upplevelse av samma kväll. De är synnerligen förtjusta i att använda många ord när det beskriver sin matkärlek.

grishuvudet

Det går att beställa till extrarätter när man äter julbord på Oaxen. Förra året trodde jag att de skämtade med mig när de undrade om vi fyra ville dela på ett halvt grishuvud utöver det det digra julbordet och därför nej. Efteråt ångrade jag mig bittert och i år hade jag förvarnat mitt matsällskap om att det skulle ätas gris. Magnus Ek marinerar grishuvudet i tre dagar och ugnsbakar det på låg värme i 48 timmar. Slutresultatet blir sprött och krispigt på utsidan och smältande mört på insidan.

img_3452

Huvudet kommer med igenkänningsbar form till bordet, men trancheras sedan upp till små mumsbitar, inklusive trynbitar!

img_1507

magisk glögg

Kakao- och pepparkryddad glögg är hur god som helst. Mustig och inte översöt.

img_15041

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för magisk glögg Postad i restaurang Taggad

mot Oaxen genom snön

img_1503

Fem personer trängs i en Renault Clio: Taffel-Lisa, Lisas assistent Lotta, maken David, sonen B och jag.

Vi är på väg till vårt livs sista julbord på Oaxen, som stänger/byter ägare nästa år. I bilen framför sitter matkaravan-Dag, Eva, SvD-Per och Cook by Stealth-Agnes. Vi har bokat en åtta och ett halv grishuvud. Jag kommer dricka utmärkt julmust och hemstuffade korvar.

img_3435

Och så över sundet med färjan så är vi snart framme.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för mot Oaxen genom snön Postad i restaurang Taggad