det sista julbordet


Om vi inte återvänder till Oaxen innan jul blir detta vårt sista julbord här. Och vilket julbord! Jag vet allvarligt inte om sillen eller det kallskurna är bäst. En liten del av mig skriker ”saltkolan” men jag tar ingen hänsyn till den rösten just nu. Sillen är bra, dryga 20 sorters sill och strömming. En sill var först kallrökt, sedan inlagd och det var riktigt lyckat! En strömming smakade friskt av pepparrot, och något så enkelt som senapssillen är riktigt riktigt bra.

Men det kallskurna. Den finns så mycket lufttorkat: rådjursstek, grissidan med valnötter. Allt i vackra tunna lagom små skivor. En skiva om man vill provsmaka. Två skivor om man fått något rekommenderat, och tre ytterligare skivor när man återvänder för en andra omgång och inser att man aldrig skulle förlåta sig själv om man inte tog mer grissida här och nu. Jag fick dessutom häng med Magnus Ek ner i källaren och se hur de lufttorkar. Smart och enkelt: Ett tätt rum med en luftavfuktare och en fläkt.


Vi hade med oss sonen och jag vet inte om det var bra eller dåligt. Benjamin fyller ett år nästa vecka och är fortfarande en ganska glad och tystlåten typ. Och just julbord är ganska tacksamma eftersom alla ändå reser sig upp från bordet i tid och otid för att ta mer mat. Kanske var det dessutom nyttigt för oss att röra på oss en smula mellan rätterna.

Lutfisk från Oaxen
Jag har normalt sätt inget behov att äta lutfisk, men på Oaxen har jag en tendens att äta lite för mycket och då är det inte helt fel med en basiska paus, och då är det en så välbehandlad firre, som lyckas vara fast och gelédallrande på en och samma gång. För att inte tala om de rara ärtorna.


Att sen hälften av sällskapet (undertecknad inkluderad) lyckades missa färjan med tre minuter var lite sorgligt, men inte överdrivet så. Nästa färja gick 45 minuter senare. Vi hade tid att spana in saker vi missat sedan tidigare och jag hann gå ytterligare två varv till dessertbuffén under tiden. Att vi sen inte kom i säng innan ett på natten var kanske mindre bra.

Skrev jag för lite? Inte omöjligt, jag är trött och vill gå och lägga mig. Läs istället Lisas eller Agnes upplevelse av samma kväll. De är synnerligen förtjusta i att använda många ord när det beskriver sin matkärlek.

2 kommentarer

  1. Pingback: Brax on Food » Blog Archive » oaxen hos Braxen
  2. Pingback: Kontaktannons V |