Taggad: fisk

brax om fisk

Stans rörigaste fiskdisk finns i Sickla. Allt plasttråg huller om bullor som om de blivit uthällda i fiskdisken, snarare än kärleksfullt ditplacerade. Någonstans har en laxförpackning gått sönder och  en rödorange vätska har siprat ut och spridit sig bland förpackningarna. Jag förstår att kunderna beter sig som vildar och sliter i de uppstyckade laxbitarna, men så där slaffsigt får det inte se ut.

I framtiden slipper jag den hemska synen. Min middagsfisk levereras hem i en isfylld frigolitlåda från Årstiderna. Snyggt filéad (men tyvärr inte byxad) lubb hamnade på mitt middagsbord flera gånger under helgen. Ah! För första gången sedan jag flyttade till Stockholm kan jag äta färsk fisk från västkusten.

Att Årstiderna ger mig möjligheter som  tillval av just fisk och danskt rågbröd gör att de kommer ta över efter Ekolådan som grönsaksleverantörer hos mig. Just nu njuter jag av söta danska morötter som egentligen är för goda för att ätas annat än råa.

GB: fritagen krabba

Lindas kommentar till inlägget om levande djur var för rolig för bli ett gästinlägg. Här är historien om när Linda och L för första gången var i feskekörka 1996 och såg de levande djuren. Då åt Linda inte fisk heller märk väl.

Vid fiskdisken…
L:
Aaagghh…krabban rörde på sig!!!!
Jag: Nähe…
*sekund av misstro tittandes på krabban*
Jag: Aaaaaagghhh den lever ju! Fan de måste ha glömt att döda den!!!!
L till expediten: Hallå!!! Krabban lever!
Expediten: Ja?
Jag: Men hallå…den LEVER!
Expediten med snipig min och göteborgsk uttal: Ja det är ju svårt att få den färsk annars.
L: Menar du allvar?
Expediten: Hrmpf…
Jag och L i kör och med tårar i ögonvrån: Det är synd om krabban! Den måste ju frysa klorna av sig. Är inte lite väl grymt?
Expediten: Kan jag hjälpa nästa!!!
Jag till expediten: En krabba tack! Och jag vill ha den i en låda UTAN is!
Sen fick krabban ett nytt hem i Göteborgs sumpiga hamninlopp. Och där lever den förhoppningsvis *öhm* lycklig än idag…

Gästbloggare Linda Cederberg är bibliotikarie på KI, vegetarian och nyss utmämnd till Årets framtidsspanare. Och ändå har hon energi över att läxa upp mig när jag äter etiskt tvivelaktiga maträtter.

nu finns det krav-märkt sill

”Krav-märkningen innebär att sillen fiskas i bestånd som KRAV har bedömt klarar sig långsiktigt. För att säkerställa att fisken tas från dessa bestånd ställs krav på spårbarhet. Vidare ställs miljökrav på båtar, fiskemetoder och redskap. Maskorna i näten ska t ex vara tillräckligt stora för att släppa igenom småfisk. När det gäller en färdig produkt som Abbas senapssill ställs även miljökrav på övriga ingredienser och på tillverkningen.”

För oss vanliga konsumenter finns senapssill. Har du grossistkort kan du också komma över dillsillen. Och jag gillar ju alla matnamn som rimmar.

tjuvlyssnat i Hötorgshallen

– Vad kostar torsken kilot?
– …nittiofem kronor
– Sjuhundranittofem kronor?!
– Nej, hundranittiofem kronor kilot.

Fast med ett pris på åttahundra kronor kilot borde konsumtion sjunka ytterligare. Ska tilläggas att exemplaret i fiskdisken var en av de större och vackrare torskarna jag sett. Bilden föreställer en fiskhandlare i Barcelona.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för tjuvlyssnat i Hötorgshallen Taggad

en lögn till lunch

– Smakade det gott?

Jag klarade av att sträcka mig till ett utdraget ”mjaaa”. Närmare ett sanningenligt nej kom jag inte.

Varför är det så svårt att erkänna för riktigt dåliga krögare att de inte vet vad de sysslar med? Jag har inga som helst problem att berätta för ambitiösa krögare hur de ska kunna förbättra sig, men att berätta för en riktigt usel kypare att det bästa hans arbetsplats skulle kunna göra är att stänga med omedelbara verkan känns betydligt svårare.

Mitt lunchsällskap arbetar för den segrande alliansen och då är Gamla Stan det bekvämaste lunchområdet. Restaurangen vi passerade lockade med källarvalv och kåldolmar. Tyvärr var det sistnämnda slut redan kvart i tolv. I stället fick vi äta hälleflundra med en ”riktigt god sås”. Som tur är för världens hälleflundrebestånd var detta någon mindre släkting, kanske blåkveite?

Allt på tallriken gick i samma nyans, från den maskinskalade och långtidsuppvärmda potatisen, via den majonnässtinna såsen till den panerade fiskbiten med något härsken smak. Tre nyanser av beigt. Det fanns inga grönsaker på tallriken, de skulle man istället hitta i den utplockade grönsakbuffén som just då bara innehåll urkärnade oliver, burkmajs. pizzasallad och rivna morötter. Det vara bara sällskapet som gjorde att lunchen blev njutbar och jag kände mig lurad när jag betalade mina 69 kronor.
Och trots det var allt jag kunde svara ”mja”. Nu ska jag gå hem och öva på att säga ordet ”nej”.

sluthandlat med Östersjötorsk

Axfood, Netto och Lidl slutar sälja Östersjötorsk, medan  ICA forsätter.  Äntligen har handlare tagit sitt ansvar för att ändra på våra köpvanor.

Enligt Greenpeace är minst var tredje torsk som fångas och landas i egentliga Östersjön svartfiskad. Det innebär å andra sidan att vi inte kommer kunna rädda torsken förrän alla länder runt Östersjön förstår allvaret.

Mer om torsk och utfiskning på Brax on food.
Kalla fiskfakta
Andra sidan av fisken
Fullkomligt fel fisk
Finn fel fisk

jobbets baksida

Efter gårdagens kräfttest har en svag doft av gamla skaldjur dröjt sig kvar över kontoret. Ett lågt pris att betala för att ni ska slippa köpa dåliga kräftor till höstens skivor. Resultatet får jag avslöja tidigast på lördag.

postsemestertrauma

Första arbetsdagen efter semestern är otäck. Som att bli innesluten i en våt yllefilt av måsten. För att överleva dagen behövde jag en riktigt bra lunch och eftersom jag befann mig vid Karlaplan på kräftjakt (arbetsrelaterad) lät jag Elverkets restaurang ta avsvar för mitt välmående. Den pocherade koljan med kräftsås var snygg, dyr, tröstande och lite överkokt. Och vad annat kan jag förvänta mig i Stockholm. Någon gång ska jag lära mig att östkusten bara passar för strömming, gös och abborre.

nobu me

Jag är inte heller* bjuden till Kungsholmen i kväll, men kan trösta mig att jag redan har det hela avklarat. Bridezena och jag var på där i förra veckan för att fira att vi fyllt år. Servitrisen, med en förkärlek att lägga handen på min axel, frågade lite i förbigående om vi var intresserade av att äta en bentolåda, eftersom en av kockarna från Nobu i London gästspelade i köket. Vi tittade lyckligt på varandra och utbrast i ett jatack.

Oj vad fint det var! Mage av utrotningshotad tonfisk smält på min tunga, sötman i pilgrimsmusslorna gjorde mig tårögd och måltiden avslutades med att jag satt och åt krysantemum med pinnar och fundrade på varför vi inte beställt in två lådor. Tur att de servera stora glassportioner i Ittala-pokaler.
* Fast vissa var ju bjudna trots allt, och kunde skylla det hela på posten. Själv stannade jag hemma och tvättade.

Brax on a plate

ur Bon Appétit nr 8 2003, matfoto: Rickard Forsberg

Karin bad om Braxenrecept. Utmärkt! Jag gjorde samma sak 2003 när jag jobbade på Bon Appétit. Redan då ansågs torsken hotad och vi gav oss ut på jakt efter alternativa fiskar. Jag passade på att fråga Mikael Björklund och han gav mig ett roligt recept på biffar gjorda på kokt braxen. Ganska het smak vill jag minnas. Receptet är i bästa Bon Appétit-stil, alltså ganska torftigt i beskrivningen och inte provlagat, så jag lovar inte att det fungerar perfekt.

Braxen och paprikabiffar med potatiskompott
4 portioner
Braxen och paprikabiffar
200 g urkramad kokt braxen
50 g skalad röd paprika i tärningar
1 rått ägg
30 g finhackad gul lök
160 g brödtärningar
50 g crème fraiche
5 g salt
tabasco, nymald peppar
smör till stekning
Gör så här:
Blanda ingredienser och forma till 8 biffar. Stek i smör tills de fått en fin färg.

Potatiskompott
500 g kokt tärnad potatis
1,5 dl grädde
2 dl mjölk
1 msk skuren gräslök
2 msk rödlöksbåtar
1 dl blancherade haricots verts
salt, nymalen svartpeppar
Gör så här:
Koka upp potatisen snabbt i mjölken och grädden. Smaka av kompotten med salt och peppar. Blanda i rödlöksbåtarna och haricots verts. Servering: Strö skuren gräslök över potatiskompotten, servera med braxen och paprikabiffarna.

Bildtext i orginal: Med hetta av tabasco, krispighet av paprika och svalka av crème fraiche rullar braxenbiffen ner och krockar med potatiskompotten.

ny SMAK

ICA-Kurirens one shot SMAK kommer ut med 5 nummer i år. De har precis fått en ny redaktör, vars namn jag ännu inte vet. SMAK börjar se riktigt snygg ut. Jag var tveksam till första numret, det kändes fullpackat som en Allers-publikation och jag tyckte inte bilderna kom till sin rätt. Några nummer senare har man börjat våga dra på bilderna och det har bitvis blivit en väldigt snygg tidning, framför allt det asiatiska jobbet fotat av min favoritfotograf Åsa Dahlgren. Lisas sidor med mattanketips är läsvärda, det borde skrivas mer sådan matjournalistik. Björn Tesch matbilder är kolosalt snygga, men är de verkligen ICA-Kuriren. Bitvis är nämnligen den här tidningen för snygg för sin läsekrets. Fast det måste ses som en komplimang till redaktören Måns, och till Kurirens duktig bildchef Marco. Men Måns, måste du rekommendera hälleflundra i din ledare?

kalla fiskfakta

Tittar på tv just nu. TV4s Kalla fakta gräver bland fisken. I början tyckte jag att de snedvred saker för mycket.Jag tycker nämnligen att man ska äta mycket fisk, det är nyttigt. Och fisk har ett dåligt rykte, främst som svårlagad, och det behöver åtgärdas, exempelvis av Svensk Fisk.

Fisket i Barens hav tycks styras av maffialikande företag. Är det just torsken som är huvudråvaran, eller handlar de med all sorts fisk?

Kalla Fakta har verkligen tagit på sig ett jättearbete med att försöka följa fisken från frysdisk till fiskefartyg. Jag är inte säker på om jag fick några tydliga svar, men jag kollar vidare samma tid nästa vecka.

Roligast:
När Inger Larsson, kvalitetsdirektör på Findus hävdar att Kina inte ligger så långt bort, ang. att torsk transporteras till Kina för att filéas och sen tillbaka igen till svenska frysdiskar i Findusförpackningar.

andra sidan av fisken

Jag tycks ha stressat upp en massa fiskätare på sistone. Mig själv inräknat. Innan jag helt överger min älskade helgeflundra vill jag veta mer, så jag kontaktade Svensk Fisk, en organisation som i och för sig har som syfte att vi ska äta mer fisk, men som ändå vet mer om fisk än någon annan jag känner till. Jag hittade dit när jag läste Fisk 10 p på Göteborgs Universitets Hushållsvetenskapliga institution. Jag har bl a filéat fisk mot akademiska poäng. Brutalt roligt.

Jag skickade en fråga till Ilona Miglavs, Marinbiolog på Svensk Fisk om vad det är för fisk jag kan äta. WWFs urval av PK-fiskar kändes för litet. Och så undrade jag varför det säljs en massa fisk som WWF anser är hotade.

Ilona svarade:
WWF har satt de nedre gränserna för snävt, tycker jag. De har ofta inte hela bilden klar för sig. I organisationen Svensk Fisk måste vi förlita oss på att myndigheter sköter sitt arbete för att konsumenterna skall få en trygg fisk på bordet, vi har inga egna resurser att göra undersökningar! Därför sluter vi oss emot de råd som ges av Livsmedelsverket och Fiskeriverket.

Eftersom all den fisk som ligger i fiskdiskarna är fiskad inom de kvoter som bestämts av politikerna som kan de svenska konsumenterna tryggt äta denna. Ibland tycker jag att man lägger för stort ansvar på den enskilda konsumenten.

Och som helgläsning rekommenderar hon ”Resurs- och miljööversikt 2005”, en jättebra resursöversikt över fisken 2005 som finns hos Fiskerieverket.

Själv rekommenderar jag att titta på Kalla fakta i kväll som tar sig an torskfrågan kl 20.30. De gjorde ett bra jobb för tre år sen när de visade hur stort svartfisket var i Östersjön.

Och jag håller med Ilona om att stort ansvar läggs på konsumenterna. Visst känns det märkligt att vi inte ska få äta den mat som finns i fiskdisken. Å andra sidan är konsumentkraft mäktig, och kanske det som behövs.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för andra sidan av fisken Postad i eko/nära Taggad