GB: fritagen krabba

Lindas kommentar till inlägget om levande djur var för rolig för bli ett gästinlägg. Här är historien om när Linda och L för första gången var i feskekörka 1996 och såg de levande djuren. Då åt Linda inte fisk heller märk väl.

Vid fiskdisken…
L:
Aaagghh…krabban rörde på sig!!!!
Jag: Nähe…
*sekund av misstro tittandes på krabban*
Jag: Aaaaaagghhh den lever ju! Fan de måste ha glömt att döda den!!!!
L till expediten: Hallå!!! Krabban lever!
Expediten: Ja?
Jag: Men hallå…den LEVER!
Expediten med snipig min och göteborgsk uttal: Ja det är ju svårt att få den färsk annars.
L: Menar du allvar?
Expediten: Hrmpf…
Jag och L i kör och med tårar i ögonvrån: Det är synd om krabban! Den måste ju frysa klorna av sig. Är inte lite väl grymt?
Expediten: Kan jag hjälpa nästa!!!
Jag till expediten: En krabba tack! Och jag vill ha den i en låda UTAN is!
Sen fick krabban ett nytt hem i Göteborgs sumpiga hamninlopp. Och där lever den förhoppningsvis *öhm* lycklig än idag…

Gästbloggare Linda Cederberg är bibliotikarie på KI, vegetarian och nyss utmämnd till Årets framtidsspanare. Och ändå har hon energi över att läxa upp mig när jag äter etiskt tvivelaktiga maträtter.

2 kommentarer

  1. Jessica

    Jag brukade, till sambons förtvivlan i Kyoto, namnge alla humrarna i tanken på restaurangen. Det innebar att han inte kunde äta dem. Man kan inte äta en ännu inte död Henry Hummer, de stirrade alldeles för anklagande på honom tyckte han.

  2. David

    Jag och min syster räddade en kräfta undan det kokande vattnet en gång. Vi försökte uppfostra den i badkaret, men den vägrade äta vad vi gav till den och verkade allmänt deprimerad. Till slut hamnade den i en liten damm i trädgården. För övriga ”do(h)s” and ”do(h)nt’s angående Crustaceaer, se the Simpsons säsong 10 episod 7: Lisa gets an A.