Ibland händer allting samtidigt. Som nu den 16:e. Jag är inbokat på premiärvisit till Blå hallen. En utmärkt researchrunda inför mitt eller närståendes framtida nobelpris. Allt om Mat har nämnligen varit med och utsett Sveriges godaste vatten 2005. Så från klockan tre på eftermiddagen kommer jag att mingla med snittar och vatten(!) och spänningsfyllt invänta tävlingsresultatet. Halv sex blir det middag och jag har inget att klaga på. Jag kommer att få hänga med Sveriges vattenelit (och Göran Persson?) och tillbringa kvällen med att lära mig att känna smakskillnader på ytvatten och grundvatten och oja mig över mängden klor i som hälls i franskt kranvatten sedan september 2001.
Det är bara det att V&S har sin defektprovning samma dag och den följs av sabreringssällskapets årsmöte. Ett möte som mest går ut på att sabrera flaskor och sen dricka upp innehållet tillsammans med strålande god mat. Varför, utbrister jag i min förtvivlan. Var man verkligen tvungen att välja samma dag. Det är inte rättvist.
För två år sedan blev jag nymedlem utföra mitt intagningsprov. Foto: Claes Löfgren

Oktober har knappt presterat en enda frostnatt hitills. Åtminstone har minusgraderna inte hittat till min södermalmska söderbalkong än. Trots det valde jag att skörda min mynta förrförra helgen. Odlingen var ganska imponerande. Den innehöll såväl ananas-, äpple-, eau de vie-, peppar- som chokladmynta.

Utmärkta baser till romdrinkar tänkte jag, och kände mig plötsligt väldigt glad. Ett välformulerat mail senare satt jag och drömde om att hela min lägenhet skulle fyllas av människor med mynta- och romstinna glas. Och jo då, åtminstone var det knökat runt köksbordet.

Att göra myntadrinkar är ganska arbetskrävande. Till äpplemyntadrinken hade vi ett arbetslag som rev äppple, ett annat som skördade och finhackade äpplemyntan, ett tredje som pressade stora mängder lime. Vi gjorde rejäla satser så att alla skulle kunna prova alla obskyra sorter. Daniel pudrade modigt i stora mängder kanel i äppledrinken vilket höjde den flera steg på den smakmässiga pinnen.

Sen har jag vissa minnen av att ha tagit mina älskade chokladflisor från Cacao Sampaka för att smälta ihop med vatten och rom till någon sorts chokladmojito utan lime. Den var smarrig, men lämnade efter sig ganska svårdiskade glas.

Isen är inskannad av Erik Wistrand.

Jag tänkte skörda mina myntaplantor ikväll och krossa dem med is, och någon lämplig citrusfrukt. (och trots bilden tänker jag inte dricka några fiskar) Men min frys är full med fjolårets rödavinbärsaft, chokladmuffins, ostar och annat skumt. Och än så länge har jag motstått frestelsen att skaffa en amerikansk kyl/frys med ismaskin. Därför behöver jag köpa is, ganska mycket is faktiskt och frågan är var.

Förr kunde man alltid gå till McDonalds eller Burger King, men sedan 28 maj i år vet jag bättre. Då vandrade jag nämligen Avenyn (en bred gata i Göteborg) upp och ner så att pärlorna rasslade i min rosa klänning. Varken McDonalds eller Burger King ville sälja mig någon is. Policybeslut från högre ort fick jag höra. Ett stenhårt nej. Och då försökte jag verkligen. Jag la på en min av förtvivlan och berättade målande om min trasiga frys och all mat som var på väg att förstöras. Och jag kan se väldigt förtvivlad ut om jag vill. Men inget! Så jag har firat mitt 30-årskalas med delvis ljumna drycker. Ick!

Och nu står jag där igen. Utanför ett osamarbetsvilligt snabbmatstempel. Utan några nämnvärda restaurangkontakter i stan (för restauranger har alltid ismaskiner). Vad gör jag? Googlar man ämnet kommer man (som vanligt) till Bröllopstorget. Folk på väg att gifta sig tycks ha väldigt stort behov av att ta reda på de mest udda saker. Isdiskussionen var från förra året och tar upp snabbmatskedjorna men även PrisXtra på Nortullsgatan och Kungens kurva samt ICA Alvik med flera. Men som den storstadstös jag gått och blivit (jag hade på mig solglasögon på väg till jobbet idag) kan jag omöjligtvis tänka mig att ta mig så långt bort.

Vad göra?