ny SMAK

ICA-Kurirens one shot SMAK kommer ut med 5 nummer i år. De har precis fått en ny redaktör, vars namn jag ännu inte vet. SMAK börjar se riktigt snygg ut. Jag var tveksam till första numret, det kändes fullpackat som en Allers-publikation och jag tyckte inte bilderna kom till sin rätt. Några nummer senare har man börjat våga dra på bilderna och det har bitvis blivit en väldigt snygg tidning, framför allt det asiatiska jobbet fotat av min favoritfotograf Åsa Dahlgren. Lisas sidor med mattanketips är läsvärda, det borde skrivas mer sådan matjournalistik. Björn Tesch matbilder är kolosalt snygga, men är de verkligen ICA-Kuriren. Bitvis är nämnligen den här tidningen för snygg för sin läsekrets. Fast det måste ses som en komplimang till redaktören Måns, och till Kurirens duktig bildchef Marco. Men Måns, måste du rekommendera hälleflundra i din ledare?

megakyl

Det allra bästa med vintern är att utomhus förvandlas till en enda stor kyl/frys. I kväll övergick nykokt sockerlag till sval sirapsliknande vätska efter bara 10 min i en snöhög, vilket påskyndade tillverkningen av vår mango- och ingefärssorbet. Med det här vädret behövs ingen pacojet.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för megakyl Taggad

kalla fiskfakta

Tittar på tv just nu. TV4s Kalla fakta gräver bland fisken. I början tyckte jag att de snedvred saker för mycket.Jag tycker nämnligen att man ska äta mycket fisk, det är nyttigt. Och fisk har ett dåligt rykte, främst som svårlagad, och det behöver åtgärdas, exempelvis av Svensk Fisk.

Fisket i Barens hav tycks styras av maffialikande företag. Är det just torsken som är huvudråvaran, eller handlar de med all sorts fisk?

Kalla Fakta har verkligen tagit på sig ett jättearbete med att försöka följa fisken från frysdisk till fiskefartyg. Jag är inte säker på om jag fick några tydliga svar, men jag kollar vidare samma tid nästa vecka.

Roligast:
När Inger Larsson, kvalitetsdirektör på Findus hävdar att Kina inte ligger så långt bort, ang. att torsk transporteras till Kina för att filéas och sen tillbaka igen till svenska frysdiskar i Findusförpackningar.

huvudvärk

När jag kom tillbaka från lunch hade två av mina vänner skickat mig en länk till det här knivstället. Vem tror ni att jag är egentligen? Ni känner mig alltför väl. Klart jag vill ha den, men jag tror som alltid att skårorna är för små för mina älskade asiatiska knivar.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för huvudvärk Taggad

andra sidan av fisken

Jag tycks ha stressat upp en massa fiskätare på sistone. Mig själv inräknat. Innan jag helt överger min älskade helgeflundra vill jag veta mer, så jag kontaktade Svensk Fisk, en organisation som i och för sig har som syfte att vi ska äta mer fisk, men som ändå vet mer om fisk än någon annan jag känner till. Jag hittade dit när jag läste Fisk 10 p på Göteborgs Universitets Hushållsvetenskapliga institution. Jag har bl a filéat fisk mot akademiska poäng. Brutalt roligt.

Jag skickade en fråga till Ilona Miglavs, Marinbiolog på Svensk Fisk om vad det är för fisk jag kan äta. WWFs urval av PK-fiskar kändes för litet. Och så undrade jag varför det säljs en massa fisk som WWF anser är hotade.

Ilona svarade:
WWF har satt de nedre gränserna för snävt, tycker jag. De har ofta inte hela bilden klar för sig. I organisationen Svensk Fisk måste vi förlita oss på att myndigheter sköter sitt arbete för att konsumenterna skall få en trygg fisk på bordet, vi har inga egna resurser att göra undersökningar! Därför sluter vi oss emot de råd som ges av Livsmedelsverket och Fiskeriverket.

Eftersom all den fisk som ligger i fiskdiskarna är fiskad inom de kvoter som bestämts av politikerna som kan de svenska konsumenterna tryggt äta denna. Ibland tycker jag att man lägger för stort ansvar på den enskilda konsumenten.

Och som helgläsning rekommenderar hon ”Resurs- och miljööversikt 2005”, en jättebra resursöversikt över fisken 2005 som finns hos Fiskerieverket.

Själv rekommenderar jag att titta på Kalla fakta i kväll som tar sig an torskfrågan kl 20.30. De gjorde ett bra jobb för tre år sen när de visade hur stort svartfisket var i Östersjön.

Och jag håller med Ilona om att stort ansvar läggs på konsumenterna. Visst känns det märkligt att vi inte ska få äta den mat som finns i fiskdisken. Å andra sidan är konsumentkraft mäktig, och kanske det som behövs.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för andra sidan av fisken Postad i eko/nära Taggad

hiramsylt

En stapelvara hemma hos familjen Brax:

1 kg svarta vinbär
1 liter vatten
2 kg socker

Häll bär och vatten i en gryta och koka i en kvart. Rör inte runt utan stå mest och småprata i köket eller titta på ett tv-serieavsnitt på datorn. Tillsätt sockret och rör tills det smält. Häll på burkar. Färdigt. Gott till gröt, gott till allt.

Foto: Jurek Holzer/SvD

förtjusande Hiram

Märit Huldt, min favoritmatjournalist Hiram, avled i fredags. Hon skrev om mat långt innan det blev trendigt, och hon gjorde det på ett lysande sätt.

Hurra för Hiram!
Fly från bergen av moderna kokböcker med begränsat bästföredatum! Leta i stället på kokbokshyllorna hos närmsta antikvariat efter en av 60-talets favoriter, Hirams kokbok.
Hiram var en liten tant som bodde i mammas blåa kokbok. Hon hade svart klänning och vitt förkläde och såg ut att bo i Mumindalen. Dessutom lystrade hon till namnet fru Bråttom. Med hjälp av Hiram kunde burkskinkan förvandlas till den exotiska rätten drömskinka med portvin.

Hennes kokbok såg inte ut som andras. Trista receptuppställningar var ersatta med roliga bilder och kåserande text. Ord som deciliter, exakt och struket fick stå tillbaka för de mer beskrivande som en nypa eller handfull, tills det luktar gott eller tills det fått vacker färg. I Hirams värld skulle matlagning vara rolig och inte så lagbunden.

Bakom signaturen Hiram fanns Märit Hult. Hon började som matjournalist på Svenska Dagbladet 1955 efter att ha vunnit tidningens mattävling med ett recept på skinka som hon uppsnappat i en tågkupé på väg till Italien. Långt innan det blivit inne att skriva om mat publicerade hon kokböcker och tidningsartiklar och hade telefontid då man kunde ringa med sina matfrågor.

När jag själv började laga mat efter Hirams recept förstod jag vilka fantastiska böcker det var. Hon gör falsk borsjtj genom att blanda soppa på burk med tärnade rödbetor. Hon bakar fisk i sockerkaksformen och klär ut en falukorv i kalvinnanlårskläder. Ingredienserna är billiga, tillagningssätten fantasifulla och resultatet förvånansvärt bra. För Hiram fick matlagning att låta, och vara, rolig.

Denna text har jag tidigare publicerat i ICA-Kuriren med sex Hiram-recept.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för förtjusande Hiram Taggad

tomattorka

Foto: Ã…sa Dahlgren
Jag längtar så efter goda tomater. Färgstarka, söta, smakrika, päronformade, strimliga, fasta, doftande tomater.
Göteborgs bästa utbud finns på ICA Focus i Gårda, i Skåne skulle jag åka österut mot Orelund vid Simrishamn. I Stockholm får jag hoppas på min egen balkongodling, när inte Ekolådans utbud räcker till för att mätta mitt tomatbehov.

ge mig ditt bästa recept!

En av mina arbetsuppgifter på Allt om Mat är att vara redaktör för Mitt bästa recept, sidan där läsarnas egna recept publiceras. Detta var en av få sidor i tidningen jag aldrig läste, men det var då. Nu sitter jag varje vecka och sprättar brev och laddare hem mail från läsare som vill dela med sig av sina favoritrecept.

Det är häftigt att fÃ¥ en inblick i vad människor tycker om att laga, vilka genvägar de tar och vilka kök de influeras av. En del genvägar är väl korta: recept med bara tre ingredienser och där mÃ¥ttenheter som lagom och ganska mycket förekommer, brukar inte publiceras. Personligen är jag ocksÃ¥ tveksam till alla recept som innehÃ¥ller ost pÃ¥ tub, men jag försöker övervinna den fördomen. Ibland märker jag att receptet kommer direkt frÃ¥n Zetas senaste häfte – tre ingredienser frÃ¥n samma producent är en säker ledtrÃ¥d. Ett ganska trevligt detektivarbete, ty mÃ¥nga är manade, men fÃ¥ blir utvalda. De valda belönas, utöver bild och recept i tidningen, med ett specialförkläde frÃ¥n Allt om Mat och ett diplom som brukar komma en bra stund efter publiceringen.

Hur ser det ideala receptet ut? Det ska vara enkelt och innehålla någon smart genväg eller smakkombination. Eller fungera som räddningsplanka eller som utfodring till ett mindre kompani. Dessutom ska det inte vara för många ingredienser eller moment eftersom utrymmet på sidan är begränsat. Jag får plats med två recept per nummer och försöker ha med minst en maträtt även om min förkärlek för kakor och bakverk säkert skiner igenom. Receptet får gärna vara inspirerat av en semesterresa, en gammeltant eller familjens utländska bakgrund. Än så länge tycks Mitt bästa recept bara locka de genomsvenska. Det vore trevligt om det ändrade på sig.

Nu vill jag ha ännu fler recept. Skicka, skicka! Recept + historien bakom receptet + digital bild till mittrecept a aom.bonnier.se

Ett bevis på att många läser Mitt bästa recept är att vi blev nerringda när 250 gram smör hade fallit bort från den här förtjusande tårtan i senaste numret. Foto: Åsa Dahlgren

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för ge mig ditt bästa recept! Postad i restaurang

Alice needs a new pair of macs


Jag var övertygad om att nya mac mini skulle göra mig till en bättre receptmakerska, men nu när den inte finns än får jag tänka till. Puff.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Alice needs a new pair of macs Taggad

fullkomligt fel fisk

Tackar min eviga kunskapskälla Svensk Fisk för fiskbilderna
Ghahh! Nu kan jag inte ens lita på mig själv längre. Under julen tog jag fram ett recept på citrusgravad helgeflundra. En ljuvlig liten rätt, precis lagom bytning till julbordets fetheter. Och av någon anledning lyckades jag helt förtränga att helgeflundra ligger på LÅT BLI-listan hos WWF. Så nu får jag hitta någon annan fisk istället, undra om det går med gös?
För att undvika samma (mumsiga) misstag som jag, låt bli att köpa följande fiskar. De är antingen överfiskade eller så orsakar fisket andra allvarliga problem:

Hajar och rockor (inkl pigghajen), helgeflundra (som sagt), kolja (inget torskalternativ), vildfångad lax från hotade bestånd (jag har ingen aning om vilka), jätte- eller tigerräkor (hotar mangroveträsken*), blå- men även gulfenad tonfisk (svårt att veta när man köper på burk), torsk och ål.

*I områden där jätte- och tigerräkor odlas påverkas dessutom dricksvattnet från grundvatten, tillägger min geologidoktorkompis Sven.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för fullkomligt fel fisk Postad i eko/nära Taggad

fel fel fel

På stan-Elin har läst min blogg och vet ännu mer om Niklas restaurangplaner än jag. Bon Llocs lokaler är tydligen dissade, men vi kommer få se N i Stockholm, så mycket är klart. Får jag reda på mer så återkommer jag.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för fel fel fel Postad i restaurang

finn fel fisk

Bekännelse: Mitt största problem med att jobba på Allt om Mat är allt krångel med fisken. Och jag menar inte det lilla problemet alla västkustbor råkar ut för när de flyttar till Stockholm – att aldrig få tag på riktigt färsk fisk men undantag för strömming. Det stora problemet rör pk-fisk. Politiskt korrekt fisk. Att ständigt behöva fråga sig: skulle världsnaturfonden vilja att jag äter det här? Jag är väldigt stolt över att vår chefredaktör engagerat tidningen i frågan, det känns viktigt, framför allt med tanke på hur mycket vi påverkar matlagningen i Sverige. Står det gös i receptet vill folk promt ha det, abborre går inte alls lika bra. Det etiska har jag inga problem med, däremot det folkbildande. Det finns så många som inte vet eller inte håller med om att vissa fiskar är utrotningshotade.

Att vi inte ska äta torsk har väl nästan trängt ner i folkhemmet. Fast det märks inte fullt ut i affärernas frysdiskar, där finns det mycket torsk, i gratänger, som pinnar och i block. Inte heller verkar det vara något som nått ut till kockarna.
– Jag ser att du gjort en rätt på torsk, tyvärr måste jag byta ut den mot en annan fisk för att kunna publicera recptet i Allt om Mat.
– Aha, men då kan du använda dig av lubb, den tycker jag också om.
– Ja…. nu är det så att även lubb anses olämpligt.
– Kolja eller vi…
– Om jag får avbryta dig lite och berätta att det bara är sej som gäller. Gråsej.

Vet ni hur grå en sej ser ut? Kika gärna på mitt reportage om maten 2006 för att se en riktigt riktigt grå fisk, fast receptet är fantastiskt. Det är dessutom skapat av Mikael Skager, och jag hausade upp bilden på honom för någon månad sedan här på bloggen.

De fiskar som godkänns av världsnaturfonden är följande: Abborre (bara god när den är pinfärsk och fiskad av min far), blåmusslor, repodlade (utsökt gott och havets egen lilla dammsugare), grå sej (god och ful), gädda (utsökt fisk om man gillar den kraftiga smaken), gös från insjö (en 08-favorit), hummer (utsökt), krabba, svensk burfångad (också mumsig fast jag äter gärna de irländska), lax och är den odlad ska den vara miljömärkt och är den vild ska det finnas kompensationsutsatt fisk (krångligt), sill och strömming (ljuvligt gott och underskattat), skarpsill (konservfisk), skrubbskädda (vanlig flundra, men inte rödspätta) samt allt som är miljömärkt. Jag har sett KRAV-märkt lax och på frysta varor finns det ett märke som heter MSC som visar att fisken inte kommer från överfiskade bestånd. MSC står för Marine Stewardship Council.

Niklas till huvudstaden

Så det blir Niklas Ekstedt som tar över Bon Llocs lokaler Regeringsgatan. Och Niklas nya krog blir inte en av Stockholms flottaste, snarare ett trevligt ställe att hänga på. Låter bra tycker jag. (Obs! Det finns en rättelse på det här innlägget.)

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Niklas till huvudstaden Postad i restaurang