Det gick ju strÃ¥lande att vara bröllopssabrös vid Nya Varvet i Göteborg. Handskarna matchade bÃ¥de klänning och hÃ¥rspänne. Dessutom var de flesta flaskorna samarbetsvilliga och öppnades sig med ett elegant ”pop”. Resultatet blev torrt, kallt och gratis. Ã…tminstone för gästerna.
Idag är det bröllop. Och brudparet litar på mig tillräckligt för att låta mig gå loss på allt deras mousserande vin med sabel. Brudgummen ringde mig lyckligt från Antikhallarna häromdagen och undrade vilken sorts sabel jag ville ha.
Själv koncentrerade jag mig mer på att hitta skinnhandskar som skulle matcha min rosa klänning, för det är viktigt att ha på sig handskar när man sabrerar. Ibland händer det att flaskan exploderar i handen och gripreflexen sätter in, då är det skönt med ett extra lager skinn. Mitt extra lager är fuxiarosa med volanger vid handlederna.
Allt sabrerande kommer att bli en utmärkt övning inför sabreringsfesten som hålls nästa fredag. Dock lovar jag att inte bli så kaxig att jag försöker sabrera medan jag blundar.
Jag har nästan alltid med mig min digitalkamera när jag är ute på reporterjobb. Inte för att jag har fotografdrömmar, utan för att jag tycker om att dokumentera den oglamorös vardagen som ligger till grund till den glättiga tidningsvärlden (eller i mitt fall: lågupplösta webbvärlden och grovkorniga dagtidningsvärlden). Jag tar på mig många olika hattar under en sådan dag; diskerskans, bärarens, budets, trädgårdsmästarens, kockens och reflektorhållerskans. Det är nästan löjligt roligt och ger garanterat träningsvärk.
För ett tag sedan var jag uppe i Umeå och intervjuade förra årets Hemmakock. Han har med all säkerthet Umeås vackraste och trevligaste familj och fotograf Patrick Trägårdh tog riktigt snygga bilder som kommer publiceras i SvDs matbilaga nu på torsdag (15/6).
Grejen var den att sommaren hade inte kommit till Umeå. Alltså rullades det ut en stor matta med konstgräs, familjen fick försöka se avslappnade ut i småblåsten och lynniga kastvindar hotade då och då att ta med sig solparasollet och välta hela matbordet. Det var en spännande och vansinnigt rolig dag. Alla mest förtjust var jag när familjens katt bestämde sig för att vara med på bild.
Vi vann! VD Anna och chefredaktör Martina klev upp på Chinateaterns scenen igår och tog emot priset för bästa intersajt i kategorin Hälsa & Livsstil. Anna beskrev sitt tillstånd som gränsande till Gwyneth Paltrowiskt. Jag hade kunnat bekräfta detta om det inte varit för att jag satt fast i en stillastående buss när prisutdelningen pågick. Däremot hann jag i tid till minglet på Berns efteråt.
Det är lite knäckande att prata med folket från Sveriges största sajter som SVT eller aftonbladet.se, framför allt när de pratar om hur många anställda de har och sen frågar hur många vi är på Tasteline.
– Tolv, säger jag och ler lite skevt. Och det inkluderar alla från VD via säljare till redaktion.
Fast det är imponerande att så få människor kan få till en så stor sajt.
Jag har ätit en skum mingelbuffé bestånde av hämtmatslådor och druckit mousserande på Berns, firat med en ung Dom Pérignon på Riche och slutligen känt mig uttråkad på det som stockholmare refererar till som Cafét, men det var nog för att jag var för trött.
Nu ska jag iväg till Internetworlds årliga top 100-kalas och se Tasteline slå arla.se i kategorin hälsa och livsstil. Eller?
HÃ¥ll tummarna!
Möllevångslägenheten är nymålad och det var dags för inflyttningsfest. Jag har inte återhämtat mig från min förkylning än och därför köpte jag mig fri inför kalaset istället för att tillbringa tid i köket. Och det är enkelt att handla mat när man bor vid Möllan.
Salt fetaost och blandade oliver från Egeisk import, perfekt mogen rödkittost, rättvisemärkt kaffe och melonmarmelad från Möllans ost, cashewnötter och gröna russin på Palmyra, hemlagad houmus från grillen tvärs över gatan, nygräddat bröd från Nansis bageri och grekisk söt vattenmelon från grönsaksaffärens vars namn jag glömt.
På om tidningar.org kan du tycka till om olika tidnigar. Gå gärna in och lämna din åsikt om mattidningar, och ge gärna lite ris, just nu är det nästan bara Gourmet som blir kritiserad och det känns inte riktigt rättvist. Det finns så mycket dåliga mattidningar i Sverige.
Bättre mat är en ny mattidning som till 85% består av material översätt från den danska upplagan Spis bedre. Jag har tidigare skrivit om den här och här.
Jag lärde mig en del under min Oslohelg. Att en och samma tÃ¥rta kan fira olika saker – Norges nationaldag (norsk flagga), ett tidningsjubieum (tÃ¥rtljus) och absolut ingenting (bara 29,-). Det är vad jag kallar tidningsekonomi. Inne i tidninge var den norska utgÃ¥van även utsmyckad med ett antal illustrationer av norska flaggan och ett dukningsreportage inför 17:e maj. Undra om vi i Sverige fÃ¥r ett likadant inför 6:e juni. Fast tänk om de tog det norska reportaget och photoshoppade om de röda dukningsdetaljerna till gula. Det vore hysteriskt roligt.
En trevlig sak med den norska upplagan var att den nationella redaktören: Anne Katrine Paulsen fick förekomma med både namn, bild och ledare. När kommer svenska redaktören Anne-Charlotte Eriksson få göra samma sak?
Jag tillbringade helgen i Oslo. Tanken var att utforska denna mat och kulturmetrolpol, men jag insjuknade raskt i en ruggig förkylning och blev sängliggande. Lite hann jag notera efter att febern släppt, men innan planet lyft: svenska mattidningar tycks vara stora i Norge. Jag räknade till fyra i tidningsstället; Elle Mat&Vin, Gourmet, Matmagasinet och Allt om Mat. Men inte Laga Lätt eller ICA-Kuriren trots att de har Norge-experter på sina respektive redaktioner.
Vinnarna i klass Krog Gourmet/Lyx: Esperanto kommer pÃ¥ nya recept när de är ”sjukt packade pÃ¥ Hard Rock Café efter 10 öl och nÃ¥gra fernett”.
Krögarparet som driver krogen Döden i grytan, vinnare i klassen Krog Mellan, ville først kalla restaurangen ”När lammen tystnar”.
FramgÃ¥ngskonceptet för Krog Budget-vinnarna, Caffè Nero, är kostsamt. ”Kliva upp 4.30 pÃ¥ morgonen och gÃ¥ och lägg dig 00.30 pÃ¥ natten.”
Nå mina kära vänner i it-branschen, vill ni fortfarande säga upp er och starta ett café?
På stans älsklingsplats, Marie Laveau, tävlade i dubbla kategorier och vann bästa bar. Själv har jag aldrig varit där, men det kanske börjar bli dags nu. Om inte annat så i rent allmänbildingssyfte. Tydligen har de tatuerade bartenders.
Cafépriset vanns av Nitty Gritty Café. Jag är lite nyfiken pÃ¥ stället som pÃ¥stÃ¥r sig ha goda BLT:s och vägrar servera pastasallader. Men tvÃ¥ gÃ¥nger har jag nu gÃ¥tt Krukmakargatan ner i jakt pÃ¥ butiken utan att hitta den. Nu börjar jag tro att Nitty Gritty är nÃ¥got pÃ¥hittat av PÃ¥ Stan. Hm… jag kanske är nÃ¥got pÃ¥ spÃ¥ret.
I förra veckan anordnade På stan Gulddrakegala på Södra Teatern. Den sjätte i ordningen. Både D och jag var taggade till tusen av tanken att gå på mingelkalas med tema guld. Det märktes att vi var ovana gratisfestdeltagare eftersom vi lyckades missa såväl drinkbiljett vid ankomst som hårdost vid hemgång. Å andra sidan ryckte vi försiktigt Elin i ärmen och vips var biljettdilemmat löst.
Alice med drinkbiljetter i handen sittandes bredvid Elin. Notera min guldklocka som lånats in av far dagen till ära.
På Södra Teatern vet man aldrig vilket sorts glas man får sitt vin i. Jag möts ofta av diverse bortförklaringar till varför man inte får vin i det kärl man förväntat sig.
– Är det ok att du får vin i ett dricksglas, vi har inga rena vinglas.
Eller
– Kan du inte beställa något annat än vin, det finns inga glas här. Du kan beställa vin om 10 minuter igen.
Gaaah! Om jag kan få undervisa den extraanställda barpersonalen i försäljningsteknik i två timmar kan jag lova att omsättningen kommer öka mer än tillräckligt för att täcka kostnaden av 50 extra vinglas. Å andra sidan finns det kanske ingenstans att förvara dem på.
Med tanke på detta blev jag förvånad att ingen förvarnade mig när jag beställde vin i baren på Gulddrakekvällen.
– Vill du verkligen betala med dina egna pengar för vin just nu? Vi har nämligen bara de här pytteglasen kvar. Om du kommer tillbaka om en kvart lovar jag att du får ett lika stort glas som din kompis.
Men nej då, jag möttes bara av tystnad.Hade jag och min storasyster serverats hallonsaft i två så här olika stora glas hade jag lagt mig ner och bankat nävarna i golvet.
Det var en förtjusande fest. Mest för att jag faktiskt kände en hel del folk och för att vi ockuperade ett hörnbord med lysande utsikt över Stockholm. Jag samtalade med kladdkakespecialister, biosällskap, medbloggare, vetenskapsjournalister, surdegsproffs, övningskörare, Sicklabor, mobiltelefonsfotografer och filosofer. En förtjusande skara.
Kvällens roligaste kommentar kom från vinlusen när han överlämnade ett välfyllt och isbitsklirrande vinglas.
– Det var inte min idé med isbitarna.
Naturligtvis inte. Tilltaget kunde skyllas på en bartender som på detta finurliga vis kompenserade att barens knappa vinglasbestånd var nydiskat. Och här är bildbeviset på Steen-vin och isbitar i en sval kombination.
Missa inte nästa bloggpostning som kommer handla om all visdom jag samlade på mig under galan.
Åt lunch med Å på Mondän. Vilken fantastisk färgsättning! Hallonrosa möter äpplegrön mot en bakgrund på vitt på allt från tandpetare till personalens kläder. Lunchen var snygg, god, fet, salt, köttbaserad och dyr. En lysande kombination.
Värre var att jag försökte samla vuxenpoäng genom att inte fråga om kaffet ingick i lunchen. 53 kronors påslag för två espressobaserade kaffe gjorde mig svagt matt. För de pengarna hade jag hellre hängt i solen utanför Sostas på Sveavägen.
Jag är inte heller* bjuden till Kungsholmen i kväll, men kan trösta mig att jag redan har det hela avklarat. Bridezena och jag var på där i förra veckan för att fira att vi fyllt år. Servitrisen, med en förkärlek att lägga handen på min axel, frågade lite i förbigående om vi var intresserade av att äta en bentolåda, eftersom en av kockarna från Nobu i London gästspelade i köket. Vi tittade lyckligt på varandra och utbrast i ett jatack.
Oj vad fint det var! Mage av utrotningshotad tonfisk smält på min tunga, sötman i pilgrimsmusslorna gjorde mig tårögd och måltiden avslutades med att jag satt och åt krysantemum med pinnar och fundrade på varför vi inte beställt in två lådor. Tur att de servera stora glassportioner i Ittala-pokaler.
* Fast vissa var ju bjudna trots allt, och kunde skylla det hela på posten. Själv stannade jag hemma och tvättade.
Nuvarande chefredaktören på Elle Mat & Vin (fd a la carte) Christina Neiglick blir ansvarig för Amelia Specialtidningar och Ulrika Norberg blir ny chefredaktör, som f n är redaktionschef på Elle Lyx.
– Ulrika är en fantastiskt duktig journalists som kan allt om vÃ¥ra produkter, säger informationschef Madeleine Eklöf till Dagens Media.
Kan hon något om mat undrar jag?
ICA Ringen hade sänkt priset pÃ¥ min favoritprodukt bregott. Normalsaltat, extrasaltat, mellan – alla kostade de nu bara 13.90 för 300 gram. Bara ekologiskt bregott var uteslutet ur prispressen. Är det för att vi eko-lister inte bryr oss lika mycket om plÃ¥nboken när vi tror att vi räddar världen? Ska det vara sÃ¥ här? Kan jag skylla pÃ¥ Arla eller ICA? Och Ja, jag köpte ekologisk och var mest nöjd över att jag hade nÃ¥got att skriva om.