Taggad: Gulddraken

den gyllene draken kallar

Snart är det dags för Gulddraken, den enda jobbfest som min make faktiskt kräver att få följa med på.  I år säger ett ont rykte att festen i sparsamhetens tecken kommer att ske på eftermiddagen.

Nå, de nominerade är…

Bland stans lyxigaste krogar (lyx)
Esperanto
Frantzén/Lindeberg
Mathias Dahlgren, Matsalen

Bland krogarna man har råd att besöka ibland (mellan)
El Diablo
Mathias Dahlgren, Matbaren
Sjögräs

Bland krogarna där jag garanterat har råd med (budget)
Indian Garden
Nhu’s
Soldaten Svejk

Bland stans kaffe- och te(?)ställen
GulddrakeCocovaja
Le Petit France
Bakverket

Och så barerna
Le bar rouge
Reisen
Lydmar

Allra roligast är det att läsa om de nominerade i budgetklassen. Här finns så många krogar i stan och det är svårt att ha koll på alla. Lyxkrogarna känner jag ändå till, även om jag inte alltid har råd att besöka dem. Jag är lite orolig över att Indian Garden är nominerad. De är min allra närmaste och bästa restaurang och har tydligen dubblat priset sedan förra nomineringen. Jag kommer inte ha råd att gå dit den dagen deras naanbröd kostar 50 kronor, tänk på det Elin!

5 saker jag lärde mig under Gulddrakeutdelningen:

Vinnarna i klass Krog Gourmet/Lyx: Esperanto kommer på nya recept när de är ”sjukt packade på Hard Rock Café efter 10 öl och några fernett”.

Krögarparet som driver krogen Döden i grytan, vinnare i klassen Krog Mellan, ville først kalla restaurangen ”När lammen tystnar”.

Framgångskonceptet för Krog Budget-vinnarna, Caffè Nero, är kostsamt. ”Kliva upp 4.30 på morgonen och gå och lägg dig 00.30 på natten.”
Nå mina kära vänner i it-branschen, vill ni fortfarande säga upp er och starta ett café?

På stans älsklingsplats, Marie Laveau, tävlade i dubbla kategorier och vann bästa bar. Själv har jag aldrig varit där, men det kanske börjar bli dags nu. Om inte annat så i rent allmänbildingssyfte. Tydligen har de tatuerade bartenders.

Cafépriset vanns av Nitty Gritty Café. Jag är lite nyfiken på stället som påstår sig ha goda BLT:s och vägrar servera pastasallader. Men två gånger har jag nu gått Krukmakargatan ner i jakt på butiken utan att hitta den. Nu börjar jag tro att Nitty Gritty är något påhittat av På Stan. Hm… jag kanske är något på spåret.

gyllene gala

I förra veckan anordnade På stan Gulddrakegala på Södra Teatern. Den sjätte i ordningen. Både D och jag var taggade till tusen av tanken att gå på mingelkalas med tema guld. Det märktes att vi var ovana gratisfestdeltagare eftersom vi lyckades missa såväl drinkbiljett vid ankomst som hårdost vid hemgång. Å andra sidan ryckte vi försiktigt Elin i ärmen och vips var biljettdilemmat löst.
Alice med drinkbiljetter i handen sittandes bredvid Elin. Notera min guldklocka som lånats in av far dagen till ära.

På Södra Teatern vet man aldrig vilket sorts glas man får sitt vin i. Jag möts ofta av diverse bortförklaringar till varför man inte får vin i det kärl man förväntat sig.
– Är det ok att du får vin i ett dricksglas, vi har inga rena vinglas.
Eller
– Kan du inte beställa något annat än vin, det finns inga glas här. Du kan beställa vin om 10 minuter igen.
Gaaah! Om jag kan få undervisa den extraanställda barpersonalen i försäljningsteknik i två timmar kan jag lova att omsättningen kommer öka mer än tillräckligt för att täcka kostnaden av 50 extra vinglas. Å andra sidan finns det kanske ingenstans att förvara dem på.

Med tanke på detta blev jag förvånad att ingen förvarnade mig när jag beställde vin i baren på Gulddrakekvällen.
– Vill du verkligen betala med dina egna pengar för vin just nu? Vi har nämligen bara de här pytteglasen kvar. Om du kommer tillbaka om en kvart lovar jag att du får ett lika stort glas som din kompis.
Men nej då, jag möttes bara av tystnad.Hade jag och min storasyster serverats hallonsaft i två så här olika stora glas hade jag lagt mig ner och bankat nävarna i golvet.
Det var en förtjusande fest. Mest för att jag faktiskt kände en hel del folk och för att vi ockuperade ett hörnbord med lysande utsikt över Stockholm. Jag samtalade med kladdkakespecialister, biosällskap, medbloggare, vetenskapsjournalister, surdegsproffs, övningskörare, Sicklabor, mobiltelefonsfotografer och filosofer. En förtjusande skara.
Kvällens roligaste kommentar kom från vinlusen när han överlämnade ett välfyllt och isbitsklirrande vinglas.
– Det var inte min idé med isbitarna.
Naturligtvis inte. Tilltaget kunde skyllas på en bartender som på detta finurliga vis kompenserade att barens knappa vinglasbestånd var nydiskat. Och här är bildbeviset på Steen-vin och isbitar i en sval kombination.
Missa inte nästa bloggpostning som kommer handla om all visdom jag samlade på mig under galan.