GB: Spoil your Appetite

I sin nya bok ”the Gospel of Food” hänvisar Barry Glassner till en studie gjord på sjuttiotalet om näringsupptag hos thailändska och svenska kvinnor.

Studien visade att de thailändska kvinnorna, som hade smak för, och vana av, thailändsk mat kunde utvinna mer än femtio procent mer järn från en given thailändsk rätt än svenska kvinnor, som inte uppskattade maten.

Den omedelbara slutsatsen tycks vara att vi kan utvinna mer näring ur mat som vi gillar än mat som vi inte gillar. Vi ägnar mer uppmärksamhet åt mat vi gillar, och uppmärksamhet sätter igång de processer som gör oss beredda att ta emot näring.

En annan slutsats är att det är bättre, till en viss gräns, att äta onyttig mat vi gillar än att äta nyttig mat vi gillar. Eller snarare: vi bör gilla den mat vi äter, och ju nyttigare den mat vi gillar är, desto bättre.

Men man ska inte dra för hastiga slutsatser av en enda studie (är jag fortfarande naiv nog att försöka uppmana). En mängd frågor tycks fortfarande öppna:
Är inte misstänksamhet också en form av uppmärksamhet? Tar vi upp mer av de skadliga ämnena i den mat vi gillar? Motverkar vi medicinen om vi blundar och tänker på något annat när vi snabbt häller den i oss? Värderar vi maten vi äter, så att vi sedan sänder signaler till matsmältningen om hur den ska hantera det vi just åt?

Gästbloggare David Bengtsson är då och då vänlig nog att läsa igenom böcker som jag borde läsa men bara inte orkar.

ja, ja, ge folket vad de vill ha

Här försöker jag fÃ¥ folk att äta hälsosamt och toppar Tastelines startsida med en stor artikel om hur de ska ”rensa bort sockerbomben”. Mitt misstag är att illustrera artikeln med chokladbollarna här till vänster. SÃ¥ när jag tittar pÃ¥ vÃ¥rt statistikprogram ser jag att läsarna hellre ägnar sig Ã¥t att söka pÃ¥ recept pÃ¥ choklabollar än att försöka blir hälsosamma. Puff! Om vi hade Paris Hiltons snabba kycklingrecept skulle väl det ligga i topp.

GB: Norsk algebra

1995 var kommitén för the US Dietary Guidelines en enda röst ifrån att inleda sin rapport med orden ”Enjoy a variety of foods”. Istället blev det ”Eat a variety of foods”. Motsvarande dokument från Storbritannien, Sydkorea, Thailand och Australien lägger alla viss vikt vid avnjutandet av mat, och i Norge har man till och med slagit fast att:

Mat + Glädje = Hälsa

Gästbloggare David Bengtsson är halvvägs igenom såväl sin Oxfordvistelse som bokserien om de sju dödssynderna.

idag äter vi inget kött, eller hur!?

God morgon och välkommen till den stora amerikanska ”skippa köttet”-dagen, aka “The Great American Meatout”. Själv blir jag bjuden pÃ¥ presslunch imorgon och kan inte lova att jag tänker tacka nej till erbjudet kött. Däremot skulle jag gärna se en eller tvÃ¥ köttfria dagar i veckan, snarare än bara en per Ã¥r. Fast det blir ju smidigast om man fÃ¥r bestämma var och när själv. Eller sÃ¥ är det som med träning, att dÃ¥ blir det aldrig av…

Läs mer hos Salt-Stellan.

fira nyår med lemon kurd

Vi sitter och skriver om Norooz och Newroz, det persiska och kurdiska nyåret, när M plötsligt utbrister.

– När jag söker pÃ¥ kurd fÃ¥r jag bara upp Lemon Curd.

Ett något mer kurdiskt recept är det med lammfärspizzor, Lahmadjon. Något man kan bli bjuden på till lunch ibland när man har tur och sitter nära K.

glass på kanalen

Gota KanalJag kockdebuterade i byssan på en Göta Kanalbåt och har åkte fram och tillbaka mellan Göteborg och Stockholm ett otal gånger. På den tiden fick man vänta hela vägen till Söderköpings Smultronstället för att kunna äta god glass. I år tycks livet bli lättare för alla kanalresenärer när det öppnas sail-in-glassbar i Töreboda. Glassförsälningen sker över relingen, och för säsongens kökspersonal hoppas jag att glassbarens reling ligger i nivå med kanalbåtarnas lastlucka.

servett-copy

Så här fint står det på servetten från engelska smörgåskedjan Pret a Manger:

This uggly brown napkin is made from 100% recycled stock (pretty white napkins are bleached which can result in environmentally damaging toxic waste). If Pret staff gett all serviette-ish and hand you huge bunches of napkins (which you don’t need or want) please give them the evil eye. Waste not want not.

tar denna galaperiod aldrig slut?

Först var det Bocuse dÓr, sen årets kock gala, tätt följt av Connoisseur-middag, Sveriges bästa bord, ambassadsmiddag och White gala. Snart ska årets barista utse och jag har ingen lust mer. Nu får det vara nog! Någon annan får rapportera från kaffefronten. Med min sista kraft harklar jag mig till ett:

detta har hänt!  White höll lanseringen av sin guide för tredje Ã¥ret och gav ut ett antal priser som jag redan skrivit om för jobbet. Men lite upprepning skadar inte…

Nygifta Magnus och Agneta fick motta priset för bästa matupplevelse av White. De vann förra året också och kommer fortsätta vinna och inte resten av restaurangsverige lyfter sig i kragen ett snäpp. Gooo Oaxen! Fast jag tycker att Magnus mat är krånglig att äta ibland. Vacker, rolig och krånglig. På tal om roligt fanns under 2006 bränd vall med sotade foderväxter på menyn. Dessutom har Oaxen doftfria tvålar på toaletterna. Sånt gillar en parfymallergiker som jag.

F12 fick pris för bästa helhetsupplevelse. Och borde få pris för flest söta pojkar i kök och matsal. Men jobbar det inga tjejer på F12? Ena kvinnan som mottog pris på hela kvällen var just Oaxens Agneta. Köksbranchen fortsätter att vara mandominerad. Tur att systrarna Brydling finns.

Längst ut till höger står Ferran och Olle. Ferran fick hela Berns att brista ut i applåder när han kallade Stockholm en av världens matmetropoler (lite osäker på översättningen).

sillTanken var att gästerna skulle gå vidare till Berns efteråt, men det nobbade de flesta. Berns kök har inte ett rykte som lockar tillräckligt. Det fick bli klassiska Prinsen tillsammans med Viveca, Daniel, A, Jens och Mia. Sillbrickan innehöll två goda sillar och tre som man vänligt skulle kunna kalla nyskapande. Har jag nämnt att jag är konservativ? Marängtårtan var en fullkomlig sockerbomb.

samtal med Ferran


Foto av vinfotografen Claes Löfgren som förstod att jag behövde en bra bild till bloggen. Tack Claes!

Han pratar bara katalan, karln. Så det blir min andra intervju med tolk på en vecka. Jag tycker inte om det. Det är svårt att ställa följdfrågor, omöjligt att avbryta eller rätta till. Å andra sidan får jag mer tid att tänka mellan frågorna, mer tid att bara betrakta personen jag intervjuar.

Jag ställer min första fråga, om hur man skapar glädje i matlagningen. Frågan översätts och jag ser hur det började rycka i Ferran Adriás mungipor. Det här är ett bra tecken! Det lönade sig att lägga en extra timme på att läsa in sig på manifest, matfilosofi och historik. Jag vet att Ferran vill att mat ska vara upplevelse snarare än bukfylla.

– Ferran gillar fråga, översätter vinskribenten Johan Franco Cereceda, som blivit tolk för en dag.

Vet jag väl, tänkte jag, innan jag greppade pennan och började anteckna receptet på kökslycka:

* Vara logisk när du lagar mat
* Göra bara det du kan göra med de förutsättningar du har
* Satsa på råvarorna, hellre bra sill än dålig hummer
* Inse att på 30 minuter hinner du inte uträtta storverk
* Utgå från enkelheten, komplicera inte allting.

På frågan om favoritingredienser under 2006 svarar Ferran glucolonactato. Jag och tolken tittar förvirrat på varandra och Ferran får skriva ner ordet i mitt block. Det hjälper inte ett dugg, för när jag googlar ordet får jag upp noll träffar. Det får bli till att fråga igen. Att jag vet är att det rör sig om kalciumprodukter som redan finns på marknaden.

Själv funderar jag mest på var Ferran sa om att stänga restaurangen El Bulli under ett år för att få tid att reflektera, kanske redan nästa år. Hur en restaurang med 1,5 miljoner intresserade matgäster men bara 8000 sittplatser per år för att ta ledigt? Restaurangen är ju uppbokad över ett år i förväg, det blir många återbudssamtal att ringa.

vart tar man med Ferran?

Hans sverigeprogram innehåller stopp på Östermalshallen, F12, Esperanto och Berns. Undra om det finns några nervösa kockar i Stockholms restaurangkök just nu?

Nå, nog tjatat. Nu ska jag iväg och intervjua karln.

vardagshjältar

Visst är de stiliga med sina kemtvättade kockrockar och stolta hållning! Detta är ryggraden i Allt om Mat, Kristina och Gunilla, som provlagar alla tidningsrecept, från slarviga kokboksskapelser till ologiska kockrätter. De lagar, justerar, lagar om och provar igen. Jag har sett Kristina göra en kopp av choklad minst fem gånger! Hon provade tills receptet stämde överens med resultatet på bilden. Därför blir det väldigt sällan fel när man lagar något från AoM, även om det har hänt även dem att korrfel slunkit igenom.

Ehrm, det finns en tredje lika strålande kvinna i provköket. Hon heter Cissi och var AoMs smartaste rekrytering under 2005.

”pappa, det är bubblor i maten”

Så, nu har jag gjort min ambassaddebut.  Nervös som jag var kom jag 20 minuter för tidigt, och ni som träffat mig vet att jag är en utpräglad tidsoptimist och ofta kommer i sista sekund. Jag visste inte hur jag skulle bete mig så jag ringde min mamma och frågade.

–Du kan inte komma 20 minuter för tidigt till spanjorer, svarar hon bestämt och världsvant.

Så jag väntade snällt utanför ambassadens grindar. Efter en stund fick jag sällskap av Jens och när Göran dök upp kändes vi plötsligt som en grupp och vågade gå in.

Kocken hade, kanske klok, beslutat att servera det fjorton man stora sällskapet svensk mat. Lite av en besvikelse för svenskarna, men desto intressantare för hedersgästen. Först torsk, sedan härligt mört lamm, trevliga ostar och slutligen passionsfruktsparfait. Regina undrade vad som var svenskt med avslutligen, och frågan känns berättigad.

Jag tillbringade del av middagen med att fÃ¥ Danyel Couet att avslöja inriktningen pÃ¥ ”Källaren Diana” men han var väldigt hemlighetsfull. Jag föreslog hjälpsamt Elins namnförslag, men inte heller det föll i god jord.  
I Spanien får man röka, åtminstone om man tillhör landets fem mest kända människor. Så Ferran bolmade på efter middagen och Göran oroade sig för hans smaklökar.

Tyvärr talar Ferran dåliga engelska och ägnade majoriteten av sin tid åt de få som pratade spanska. (Ack så klokt av Mattias Dahlgren att gifta sig med en spanjorska!) Därför blev kvällens höjdpunkt inte ett samtal med mister Creative Cooking, utan med Jens som undrade om Ferrans barn också blev serverade bubblor och om de då fick hälls ketchup över dem.