Kategori: bekännelser

Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.

chokladcredo eller jakten på den segaste kolan

chokladsvamp2

Jag har inte särskilt sofistikerad chokladsmak. Men jag vet definitivt vad jag gillar.

Chokladkakor
Jag är väldigt förtjust i mjölkchoklad: Fazer blå, Valrhonas Jivara och Marabou mintkrokant. Bland de mörkare sorterna blir jag något mer högtravande och dyr i drift och köper gärna Pacari Raw, så nog om det mörka.

Chokladbitar
I Twistpåsen (ja, jag äter Twist) letar jag efter allting som är segt, innehåller toffee eller är lite knäckigt. Och jag är hejdlöst förtjust i Fazers Geisha.

Praliner
När det gäller praliner har jag ett, nästan oroande stort, beroende av kolasvampar, aka Michel Cluizel Les Champignons. Jag köper dem helst hos Flickorna Kanold i Göteborg. Jeanna Kanold delar min kärlek för det sega och har sett till att mina inköp numera innefattar florentines, smörkola i mörk choklad, frank nougat och något som ser ut som en chokladmakron men vars innehåll är såväl knaprigt som segt. (jag hann äta upp dem innan jag slogs av tanken att ta en bild).

Chokladfabriken gör en utmärkt fransk kola och en lakritspralin med havssalt, men de har inte samma fantastiskt sega konsistens. Däremot smakar de utmärkt. Och känns väldigt prisvärda.

Nu tänker jag kasta mig ut på okända vatten och beställa en kartong praliner från The Chocolate Tasting Club, eller Smaka choklad som de heter på svenska. Jag tilltalas av ord som hasselnötspraliné och flytande kolakaramell. Sen får vi se om deras praliner lever upp till beskrivningarna. Jag återkommer i en framtida bloggpost om den saken.

smakachoklad

maten min son älskar

20121119-112634.jpg
Älskade son! Jag tycker om att se dig äta. Ibland bara blåvägrar du, och då tänker jag på att det förskolans protokoll över hur mycket barnen ätet brukar stå ”3 portioner!!!” på din rad. Sen ger jag dig ett äpple och låter dig gå från bordet. Någon som äter sin egen vikt till lunch kan knappast dö svältdöden av en överhoppad middag.

Du gillar pasta (utan sås), potatisklyftor, allting korvformat: sojakorv, lammkorv, korvkioskkorv, kyrkokorv. Du gillar även fiskformad falukorv. Särskilt när du själv får stå med pepparkaksmåtten i näven och trycka ut små fiskar. Du gillar lax: kallrökt eller ugnsbakad. Och räkor! Och oj vad du gillar oliver. Och så borde jag kanske ta upp din nästan sjukliga förtjusning i blåbär, hallon, granatäpplekärnor, äpplen och frysta ärtor.

Kött, säger du ofta uppfodrande. Och då sneglar jag ofta lite generat på din far, och undrar om han tycker att jag har förstört dig. Du är gränsande till olämpligt förtjust i dyr entrecote från Oaxen. Och du älskar Mamma Scans köttbullar.

Du förstår dig inte på mina hemgjorda köttbullar. Eller köttgrytor. Eller drycker med kolsyra. Så Coca-colan får vi ha ifred.

Undra om du kommer gilla grön sparris till våren. Det var något av det första du fick äta. Men innan våren kommer vintern och julen. Ser fram emot ditt minspel när jag lurar i dig sill.

20121119-112646.jpg

nu drar Årets Kock igång

Jag har en väldigt trevlig höst. Jag delar min tid mellan föräldraledighetens klädsorterande, lekparkshäng och långkok med deltidsarbete som helt och fullt ägnas åt Årets Kock.

Min arbetsgivare LRF (Lantbrukarnas Riksförbund, ja Sveriges bönder) har gått in som presentatör (läs sponsor) i Årets Kock. Jag har burit på en lidelsefull förälskelse för tävlingen sedan finalen 2006 (då ingen bjöd mig) och sett att bjuda in mig själv sedan dess.

Nu kommer jag själv stå där med namnskylt och jobba. Inte som kock. Men som LRFs twittrare och bloggare med uppdrag att lyfta fram bondens råvaror i kockarnas rätter. Ja, det är ett soft jobb, men någon måste göra det. Följ mig under semifinalen imorgon på @lrfsverige och på LRFs Facebook Och läs blogginlägg från LRFs officiella bloggare om Årets Kock Annika på bloggen med det geniala namnet Smaskens.

Kollade på Årets Kocks sida och kan avslöja att de tävlande i semifinalen i Uppsala är ganska likriktade och helt klart är svenska kockar.

uppsala

storstädning

Jaha, då var man tillbaka som bloggare. En inlägg per dag tre dagar i rad, då måste det väl vara motiverat att kalla sig bloggare igen? Men nu då? Kanske dags att göra om bloggen när jag ändå har farten uppe.Den har trots allt sett ut så här sedan 2006.

Så här såg Alice blogg ut i november 2012
Så här såg Alice blogg ut i november 2012

Och kort efter att jag börjat blogga såg Sanna till att göra om mina blogspot-standardinställningar till det här.

skarmdump_aldre

Men, kommer jag överens med WordPress?

Nej!

Joooohanna! Kan du göra om min blogg?

Det är Johanna och hennes man Marek som gör att min blogg redan nu är så snygg, luftig och fiskig.

Nu är frågan: hur ska den göras om.
Jag föreslår:

  • * tre spalter mot dagens två
  • * ett twitterflöde
  • * delknappar med FB och Twitter efter varje inlägg
  • * korta bloggarkivet: alla månader måste inte stå uppspaltade
  • * göra ett taggmoln
  • * minska mängden kategorier
  • * göra en ”om Alice”-sida med kontaktuppgifter
  • * och sist men inte minst uppdatera min blogglänkslista.

Har du några förslag på annat jag borde lägga till eller lägga ifrån får du gärna skriva en kommentar.

ett chockerande sug

Jag blir oväntat sugen på att blogga.

Hur hände det här?

  • Kan det ha att göra med alla begåvade och ambitiösa bloggare jag var på bloggträff med i tisdags? Johan, Madeleine, Kinna, Sandra, Ulrik och Karin samt Ronnie?
  • Eller har det att göra med att jag vill påpeka att jag faktiskt bloggat i åtta år nu, och det kan man inte riktigt göra om man inte skrivit något nytt på ett halvår.
  • Är det för att jag egentligen bara vill få sökmotorerna att hitta LRFs sida om Årets Kock och bästa sättet är att länka ett relevant ord från en blogg? (Vi får väl se, innan länkningen ligger den på 10:e plats på en sökning av Årets Kock)
  • Eller är det helt enkelt oemotståndligt att skriva meningar där nästan alla ord länkar vidare?

Oklart. Men nu sätter jag igång. Tror jag.

Hm, varje blogginlägg borde ha en bild. Det rådet har jag nog till och med gett i en liten blogghandbok på LRF. Okej, så här är det, jag har visst bloggat en massa de senaste tre åren, men på en annan blogg. En blogg som handlar om min son. Ganska enkelt faktiskt, man tar en bild när han gör något gulligt och så kompletterar man med en fyndig rubrik och vips så är man klar. Inget provbakande, inga reflektorskärmar, ingen research. Så här liksom:

En socker(söt) bagare

Benjamin bakar

Presto!

kickstartar bloggen med matsafari vid Vara

– Du matbloggar?
– Mja, jag har en matblogg.

Hur länge kan man räkna sig som bloggare när man aldrig bloggar? Att yrkesmässigt jobba med sociala medier har visat sig vara förödande för min privata blogg. Att skaffa barn lika så. Och om någon vecka dyker det troligtvis upp ett barn till. Bäst att posta när chans ges.

VästgötaLandet har bjudit in mig på matsafari. Det innebär att jag petar in mig och sonen i vår bil och tillbringar dagen i landsbygden kring Vara med att besöka livsmedelsproducenter och gårdsbutiker.

Allt för att allmänheten ska få upp ögonen för den mathantverkssafari som går av stapeln varje höst och vår. Alltid med ett tema, till hösten safari 2 september 2012 är temat ”höstens primörer”.

Idag har jag möjlighet att välja mellan besök på följande ställen. (Höggravida gör bäst i att vara selektiva i sina aktiviteter. Något jag lärt mig den hårda vägen.)

• Adelsåsens Kalkon – en kalkonuppfödare som även förädlar.
Adress: Adelsåsen 1, Stora Levene
Tel:0512-60114
Hit ska jag verkligen försöka ta mig. Jag har läst en hel del om kalkonuppfödning som väckt frågor och nu vill jag ha svar.

• Bitterna Lamm
Adress: Kartegården 6, Vedum
Tel: 0512-45028
Deras lammkött serveras på krogar runt om i trakten, men jag har aldrig varit där.

• Kullings Kalvdans – serverar och säljer Västergötlands landskapsdessert
Adress: Vesene Fagred 7, Ljung
Tel: 070-2642505
Kanske kan bli framtida bröstmjölksinlägg i bloggen :)

• Olivia Ekologisk Odling – gårdsbutik med kallpressad rapsolja och havtornsmarmelad samt självplock av hallon och havtorn.
Adress: Bitterna Åsa 5, Vedum
Tel: 0512-48070

• Sivans Ost – säljer enligt min mening Sveriges bästa långlagrade hårdostar. Dessutom gör hennes dottter Sofia bra chokladpraliner och bröd.
Adress: Oljeberget 1, Stora Levene
Tel: 0512-20455
Här är jag för ofta för att slösa med tid idag. Sivan lärde exempelvis min son att spela fotboll förra sommaren och hennes ostar utgjorde desserten på vårt bröllop 2008. Men det struntar jag i. Man kan aldrig köpa för mycket ost.

• TuaCultura – Gårdsbutik med lokal mat med gamla anor samt marmeladtillverkning
Adress: Vesene Fagred 7, Ljung
Tel: 070-3995435

• Fristorps Gård – äpplemusteri med äpplen från våra obesprutade trädgårdar.
Adress: Fristorp 210, Västra Tunhem
Tel: 0520-421202

• Skattegårdens Lantost
– Getost, egenproducerat surdegsbröd, dinkelbullar och gårdens ägg.
Adress: Magra Skattegården Höggärdetvägen 2, 46692 Sollebrunn
Tel: 0322-43003, 070-1477011

• Växthus Oskar
– Restaurang och försäljning av närproducerade produkter.
Adress: Oskarsgatan 40, 467 30 Grästorp
Telefon: 070-3738911, 076-1075440

• Gårdsbutiken på Backagården
– Ägg från frigående värphöns och lammproduktion.
Adress: Bitterna, Backagården, 534 61 Vedum
Telefon: 070- 766 19 00
Jag funderar på att ha sommarhöns nästa år och har mycket kvar att lära.

• Mäjen’s Glass & Maräng
– Försäljning av glass, maränger och fika.
Adress: Håle Stommen 3, 467 91 Grästorp
Telefon: 0514-320 30
Undra om de har egna ägg eller samarbetar med någon av de lokala äggproducenterna?

Minst fyra ställen bör jag hinna/orka med. Kylväska följer med i bilen och slutresultat blir en lördagsmiddag där majoriteten av gästerna är köttätare (hej lamm) och minst en är läkarutbildad.

20120727-065510.jpg

Dansk mat gör vabben enkel

20120213-175457.jpg

Har stannat hemma och vabbat i dag.
En ganska väl vald dag eftersom köket är fyllt av glammiga inköp från helgens besök i Köpenhamn.
(den här listan går också att se som utmärkta tips inför ditt eget kommande besök till Köpenhamn)

Som kaffebönorna från The Coffe Collective.
Eller det oerhört smakrika surdegsbrödet från Claus Meyers nyöppnade bageri på St Kongensgade 46.
Eller Høost från mejeriet Naturmælk. Överlag har jag ätit fantastiska danska ostar från mindre tillverkare. Det kommer en genomgång av dem inom kort. Och en post om restaurangen Radio.

Nu ska jag iväg till Skafferiet och lyssna på en debatt om varför det är så få kvinnliga kockar i tävlingar och expertpaneler.

ma(k)tens korridorer

50maktiga1

Jag har hamnat på Restaurangvärldens sprillans nya lista över de 50 mäktigaste i Mat-Sverige. Mellan doldisen Ulla Sjöstrand som bestämmer vem som får laga maten Steffo äter  TV4:s morgonsoffa och Pella Bosta som levererar några av Sveriges snyggaste grönsaker genom Grönsakshallen Sorunda. Plats 42, ett utmärkt tal. Delbart med såväl sex som sju, två, tre, fjorton. Ja, ni fattar.

Alla förslag på galna utspel för att klättra till topp 15 inför nästa år mottages tacksamt. Siktar dock inte på att gå om chefen Helena Jonsson (plats 12), dels för att det vore ohövligt, men främst för att det är omöjligt.

goda julen

Illustration: Martin Rebas

Begåvad illustratör: Martin Rebas

Tidigare julhälsningar:
2010 och 2009 gjorde Johanna Kindvall kortet
2008 gjorde Martin Rebas kortet
2007 gjorde Amanda kortet
2006 gjorde Aase Torstensen ett pysselkort
2005 gjorde Johanna Kindvall kortet
2004 gjorde Emilia Sällryd kortet
2003 + 2002 + 2001 gjorde Martin Rebas korten och det gjorde han långt innan dess också, men de har jag inte digitalt.

En sista måltid på Oaxen

En sista måltid på Oaxen dagen efter att restaurangen stängt. Inbjudna stamgäster från hela världen, nån superkänd kock som aldrig fått tummen ur att komma hit innan och ett gäng murvlar. Själv väljer jag att räkna mig till den första kategorin.

Samtliga klockslag i den här bloggposten är en uppskattning och kan råka vara en ren och skär lögn.

17.10 Står och väntade vid färjan till Oaxen.  Näst först i bilkön står DNs bil, därnäst några öbor, sen Mat&Vänner/White Guide etc. Nomas René Redzepi går förbi rökandes en cigg.

17.20 Vad tusan! René blir just upplockad av en liten motorbåt. Och jag som tänkt prata med honom på färjan över.

img_4057

18.05 Över på ön. Magnus och Agneta med personal har dukat upp nere vid Pumpen. Nyrökta räkor, så rökiga att de nästan motsvarar ett cigarettbloss per räkor. Små rara korvar, pilgrimsmusslor, Grüner Veltliner, havs, nej Östersjöluft, kvällsljus.

rene

18.43 Magnus och René pratar om vad jag misstänker är teknik. Får något senare bekräftat av @ aka Per-Anders Jorgensen att det mycket riktigt rör sig om (den säkert hemmagjorda) grillen  när han twittrar ”the two fathers of foraging discussing bbq”.

18.55 Nu bär det av till disponentsvillan för middag. På väg in fiskar vi upp vår egen abborre med hov ur en stor balja. Den återfinns senare på tallriken i form av en tartar. Bara på #Oaxen!

film

19.12 Nersjunken i en korgfåtölj på övervåningen är det strax filmtajm. Hittar fyra gäster som faktiskt flygit hit. De brittiska skattejuristerna som vid sitt bröllop haft restaurangnamn på borden i lokalen. Själva satt de vid Oaxen. Paret från Hong Kong som jag tror är delskyldiga till att Oaxen brukar dyka upp bland världens 50 bästa restauranger enligt S.Pellegrino. Synnerligen trevliga alla fyra. Tyvärr hamnar vi inte vid samma bord.

Schyss! Nu börjar filmen, ett smakprov på en framtida dokumentär, där vi fick lära oss att…

img_4059

… Magnus själv gjort bestickhållarna av lokalt virke.

img_4060

19.32 Vad var det här nu då? Det finns ju inte med på menyn. En amis med rödbetor. Tusan! Jag minns den som snygg och god, men det kan ju knappast kallas beskrivande. Beklagar.

img_4061

19.59 Allövsinkokt makrill med sallad i luftlöksdressing, dragonpuré samt fruset rödbetsvatten och hyvlad hasselnöt.
Strålande god makrill, nästan julbordsvibbar. Och hyvlad hasselnöt borde man äta oftare.

img_4062

20.22 Kummin- och dillfröristad renstek med kärnmjölkscurd, sås på Gotlandstryffel, eneträdsirap och sirapsbröd.

img_4063

20.53 Strömming och hummer med ”Oaxenkapris” i brynt smör samt groddad mandel, persiljerotspuré och kumminkryddat ströbröd.

Jag får nästan alltid strömming på Oaxen, och vilken strömming! Tricket enligt Magnus är att inte rensa bort inälvor och ben förrän strax före servering. Får den att kännas rå, men ändå tillagad och smaka massor.

img_4064

21.20 Ljummen spindelkrabba med spettskål, romanesco och kålrabbi värmd i tallsmör och gäddrom i smörad yoghurtvassle.

En av mina favoriträtter under kvällen och samtalet glider sakta in på fiskpinnar.

Vid det här laget har jag hunnit ut och rökt ett varv. Om jag nu rökte. Jag nöjer mig med att stå och hänga bland rökarna. För det är alltid där det händer. Kan ha råkat säga till René att jag skulle bli stammis på Noma så fort svenska kronan stod högre än den danska. Men minnet börjar bli lite suddigt. Minns dock att R sa att jag var den första som sagt att Noma var dyrt. Oklart om det är vare sig sant eller bra.

img_4066

21.49 Slånlav, svampkräm och äggula med stenbitsrom och fältmalörtsaska.

Jo, Magnus har varit över på Mörkö och plockat lavar. Lite osäkert om man får lov att göra så, men å andra sidan krävs det nästan lavar i en rätt som innehåller fältmalörtsaska ;) Det är överraskande gott.

img_4067

22.05 Stekt blodpudding och sidfläsk glaserat med Blaxtalönnsirap, rostad purjolök, rostade fänkålsfrön och Oaxen kallrökt oxköttskorv.

Twittar: Nyss ätit blodpudding och sidfläsk och sköljts ner med bordeaux -96.
Inga retweets på den. Inga retweets på hela kvällen faktiskt. Var jag inte rolig nog, eller twittrar jag bara alltför oregelbundet?
img_4068

Nu kommer vi till kapitlet mat lagad med lera. Magnus kommer in och förklarar hur han bakar in löken i papper (?) som han täcker med blålera från Mörkö, varpå greve Carl Bonde, närboende stamgäst undrar
– Är det du eller vildsvinen som gräver upp mina åkrar?

img_4069

Prassel, prassel, prassel.

img_4071

22.31 Lerbakad lök. Oj så gott!

img_4072

Som ett kinderägg: Björknäver med biff men utan leksak.

img_4074

22.54 Hängbakad biff bakad i björknäver med rostad jordärtskocka och kompott på torkade körsbär kryddad med gotländska enbär och rökt oxmärg.
Om vi ska tro DNs reportage om middagen, och det ska vi för jag var en av källorna, så bytte Magnus ut de torkade köpekörsbären mot vilda bär från ön. Vilket inte blev optimalt till vinet, om vi ska lita på Agneta Green, vilket jag alltid gör, särskilt i vinsammanhang. Dock måste jag erkänna att jag inte märkte någon obalans i syran i rätt respektive vin. Fast då var jag å andra sidan inne på mitt nionde (lilla) glas.

img_4075

Ah, grishuvud. Marinerar grishuvudet i tre dagar och ugnsbakar det på låg värme i 48 timmar

img_4076

23.27 Confiterat grishuvud med senapskålsister i rödvinssky, kolad morot och ölinlagd rödlök.

Här har jag börjat brista lite i min uppmärksamhet och hinner inte fotografera innan rätten är halväten. Man skulle nästan kunna tro att jag är utsvulten, men det stämmer inte riktigt.

img_4077

23.55 Varm granbarksost från Jürss mejeri med granbarksmulor och körvelkryddad hjortronkompott samt syrlig semitorkad morot.

Smält ost!

img_4079

00.10 Karamelliserad varm palsternacka med mandelmjölksskum, krokantsmulor, kärnmjölksorbet och salt lönnsirap.

Oh, jag gillar Oaxens desserter. Jag vet att man ska uppskatta de fantastiska fiskarna, men jag är väldigt svag för idén att karamellisera en palsternacka.

Hm, går inte sista färjan snart?

img_4080

00.25 Brioche indränkt i Oaxen Honungsbäsk med höstfrukter, jordgubbsmaräng och vaniljmousse samt gräddfilsgrantié.

Hela personalen dyker plötsligt upp. För att servera alla 40 gästerna samtidigt har man kallat in samtlig personal som jobbat i sommar. Jag räknar till 17 personer. Börjar sakta inse att detta verkligen är en sista måltid och känner mig nostalgisk (och lite sömnig).

Hardcore-gästerna sover över och fortsätter säkert att festa långt in på natten. Själv packar jag ihop mig tillsammans med DNs utsända i en liten eka och blir körd över av en kock, vars namn jag en gång mindes. Sista färjan har nämligen mycket riktigt gott. Vi åt tydligen långsammare än planerat.

Håller konfektasken hårt i handen. Hävdar att jag tar med den hem till maken, men vet innerst inne att jag tänker äta varenda liten bit själv.

Egentligen åker jag i alla dessa år åkt till Oaxen för godisets skull, men det skulle jag aldrig erkänna. Och så tycker jag att Agneta och Magnus ska öppna en konfektyraffär vid Hornstull istället för en chark vid Mariatorget. Eller kanske både och åtminstone.

Lovar ni att tänka på saken?

Stort tack för en fantastisk måltid. Tack för att jag blev inbjuden. Och vilka fantastiska stamgäster ni skaffat er med åren.

besticken ger middagstema

20110925-071923.jpg
Sorterade bland hushållets alla besticksuppsättningar och hittade tre olika sorters fiskbestick: rostfritt, nysilver och silver med familjemonogram. Och jag använder inga av dem! Dax för fiskmiddag hos familjen Brax. Ett riskfyllt uppdrag med tanke på att jag fortfarande inte fattar hur man får fatt i färsk fisk i den här stan.

Matfynden i Lidköping

20110716-123841.jpg
– Det blir 43 kronor.
– Oj.
Nu är det inte min mening att försöka genera konditoriinnehavare men sedan mitt favoritfik i Lidköping, Garströms, bytte ägare för ett och ett halvt år sedan har priserna nästan dubblerats. Tidigare brukade jag alltid lägga på en extra kaka eller två bara för att komma upp i 30 kronor. Det problemet finns inte längre.

Skaraborgare är kända för att vara snåla och kunna föra konversationer av typen:
– Va kostart’?
– (nämn valfri summa)
– Å va sa ja betala?

Och trots det är Garströms fortfarande välfyllt, åtminstone när det är torgdag.

Men det går fortfarande att göra fynd i området. Prova att besöka restaurang Fataburen på Läckö Slott, Kållandsö och få ärlig riktigt god mat med nyskördade grönsaker från slottsträdgården för 150 kronor och uppåt och viner goda nog för att få din tunga att krulla sig i välbehag för 85 kronor glaset.
Eller öppna plånboken lite mer och betala ca 700 kronor för fyra rätter och vin på restaurang Rymd, vid Rörstrand i Lidköping och få perfekt tillagade smakutflykter som skulle kostat det dubbla i Stockholm.

octomom

Alice befinner sig på sin årliga resa till New York:

casamoro

I Phyllis kök finns en fantastisk spansk kokbok som heter Casa Moro, som innehåller en skaldjurssallad. På Fairways på Upper West Side finns ett utmärkt utbud livsmedel. Efter en tvåtimmsrsutflykt kom jag hem med baby squid, olämpliga jätteräkor ”whatdoyoumean North Sea prawns”, lila sparris, ett rejält knippe koriander, perfekt mogen avokado och minst två bilder till ett av höstens trendseminarier.

Jag har inte lagat bläckfisk sedan jag jobbade som kock i Melbourne 1998 och blev nästan omotiverat glad när jag insåg att de små blötdjuren redan var rensade. Sonen såg fascinerat på sugkopparna och jag tänkte vara en pedagogisk matmamma så jag skar av en tentakel som sonen kunde känna på. Slurp sa det, så var den nersvald och sonen ville ha fler. Nu!

Fort på med stekpannan, hög värme och minimalt med fett, några squids åt gången. Tentaklerna krullar sig i pannan som om de fortfarande levde och blir vackert rosa.

Serverar sonen fyra nystekta tentakler och hoppas att han gillar dem lika mycket som den råa. Det gör han och han vill ha mer. Efter hans åttonde portion började jag oroa mig över skaldjursdelen av skaldjurssalladen jag lovat att bjuda vår värdinna på.

På något sätt lyckas vi få honom att övergå till bröd och vi kan slutligen äta det här.

img_3930