berusad till själ och hjärta

Nu har jag debuterat som Bon Lloc-ätare. Total lycka. Total! Strålande viner, strålande sällskap och fullkomligt lysande smakkombinationer. Berusad till lever och själ svajar jag hem på stadens gator.

Vi hade bokat bordet redan till halv sju. Några minuter för sent gled vi in; jag, K från vårt provkök och C som skriver om mat för DI. Vi skulle egentligen bara varit två, och ger därför serveringspersonalen ett visst bekymmer med att möbler om så att vi alla får plats. De löser det snyggt.

Ensam vid ett bord uppe på den gamla scenen sitter Sven-Gunnar. Han är en av matsveriges grand old men, och finns med på min julkortslista. Någon dag hoppas jag att han tar med mig till Bocuse D’or. Vi går upp och hälsar på S-G och han refererar till mig som redarflickan. Alltid trevligt att vara igenkänd.

Vårt nya bord är rymligt och vi bjuder ner S-G till oss, vilket bäddar för en kväll full av roliga samtalsämnen. Efter två rätter glider Mikael Mölstad förbi, hälsar, sticker näsan i ett vinglas.
– Det är en Chenin blanc i allefall.

Något senare skrider Christer Svantesson in i lokalen med en tjusig randig scarf slängd runt halsen och en ännu tjusigare Gladys de Pilar vid armen.
– Nu ska jag hälsa på pappa.
Christer närmar sig hastigt vårt bord och kysser S-G.

En dansk festmåltid. Sex rätter. En öl och fem viner. Berusad till själ och hjärta.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för berusad till själ och hjärta Postad i restaurang

kalorier till lunch

Det är inte varje dag som mina privata kockar* lagar lunch åt mig. Ibland måste jag gå ut på stadens gator som en vanlig kvinna och ställa mig i kö för att bli mätt.

Mina pointräknade kollegor drog med mig till Kalori. En lunchrestaurang på Malmskillnadsgatan där man garanterat blir mätt. Tallriken ska innehålla 400 kalorier, var GI-låg, mättande, näringsriktig yadda yadda mat.

Jag blev mätt, så mycket kan jag säga. Min tallrik har nog aldrig varit så överfylld. Kalkonskivor, ratatouille, potatissallad. Men helt utan finess. Allting slaffsades bara på tallriken, så att mina fördomar om träningsmänniskor förstärktes avsevärt. De ser verkligen mat enbart som ett engeritillskott och inte alls som konst.

* Gunilla och Kristina i provköket

skärmsläckarblogg

Varje gång jag glömmer av att jobba dyker min blogg upp. Jakob har snickrat ihop en jättetuff skärmsläckare som publicerar mina blogginlägg. Mer dagdrömmande, mindre tangentknapprande alltså.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för skärmsläckarblogg Taggad

vinsport

Jag har fått inbjudan att delta i VM i Kottabos.

Kottabos uppfanns i södra Italien 600 f.kr. Den blev en succé och under 300 ljuvliga år räknades det till en av de stora sporterna tillsammans med brottning, löpning och diskus.

En kottabosdeltagare behöver fyra ting ting; vin, bägare, tallrik och en ställning bestående av en manshög stång med en cymbal på mitten. Tallriken balanseras på stången. Bägaren fylls med vin. Vinet skvätts iväg mot tallriken som bör trilla ner på cymbalen.

Borde inte detta, snarare än rugby eller golf, bli den nya OS-grenen?

bubblig

Jag ska till Champagne! Åker 2 november. Kan det tänkas vara mitt i produktionen? (snabbt blädder i böckerna). Nähä, det stod varken i Exploring Wines&Spirits eller i En värld av vin. *fnys* Får väl googla på month+harvest+champagne. Jo, jag var som vanligt en tidsoptimist. Slutskörden sker i början av oktober, men vi får säkert möjlighet att smaka på den månadsfärska druvjuicen.
Nå, i Champagne odlas Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Det ska bli kul att se hur säkert jag kan skilja dem åt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för bubblig

nu vaknar Sverige

Ibland, men inte ofta, ligger vi efter Finland i trender. I mobiltelefondesign, i gummistövelanvändning, i att förstå storheten av stormönstrade bomullstyger och i saltanvändning.

I Finland har man sedan 1994 särskilda märkningsregler för salt. Sedan den märkningen infördes har saltintaget i det närmaste halverats och det har haft en dramatisk effekt på den finländska folkhälsan med färre fall av högt blodtryck och därtill hörande sjukdomar.

Riksdagsledamoten Christer Winbäck (fp) väcker idag frågan om Sveriges saltanvändning. Och hoppas på en saltmärkning av livsmedel. Jag håller med honom helt, men undra helt stilla var alla märkningar på förpackningarna ska få plats när min falafel både är låg i salt och socker, utan konserveringsmedel, med lågt GI, KRAV-märkt, utan nötter och rättvisemärkt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för nu vaknar Sverige Postad i trend

när öl blir vin

Söndagskväll = kyrkoöl på Pelikan. Fast idag hade de sparrismeny och då måste man dricka en halvtorr Riesling med mycket syra. Men det fanns inte på vinlistan. Mycket chardonnay såklart och faktiskt en pinot gris, men inget jag egentligen ville ha.

– Har ni några speciella viner till sparrismeny, frågade jag optimistiskt.
– Nää, bara det här, sa kyparen på sävlig norrländska och pekade på vinlistans knappa utbud.
– Vilket tycker du vi ska dricka till sparrisen då?
– Jag vet inte vad man dricker till sparris.
– Finns det någon här som vet det?
– Ja, han där, sa han och pekade på en äldre kollegea.

Kollegan bekräftade att det inte fanns nÃ¥gra speciella viner till sparrisen, varpÃ¥ han fällde den klassiska repliken som servitörer använder som nÃ¥gon sorts ”fri ur fängelse-kort”.
– Men husets vin är gott, sa han och gick.

– Han vet inte att han snart kommer bli dissad pÃ¥ Brax on food, sa mitt insiktsfulla bordssällskap, det här stället säljer trots allt mest öl.
Jag gjorde en sur min, men fick servitören att låta mig provsmaka en Les Jamelles Savignon Blanc. Chansningen gick hem och när vi var halvvägs genom flaskan var jag inte ens sur länge över att sparrisen var sönderkokt.

–Får man lov att tycka att sparrisen kunde varit mindre kokt, frågade jag servitören när han lämnade fram notan.
– Ja, det får man lov att tycka, sa han milt.
Om jag kommer tillbaka nästa söndag? Självklart. Men då blir det åter en SOS med öl.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för när öl blir vin Postad i restaurang Taggad

in the head of AoM

Lyckliga mig som jobbar bredvid AoMs provkök. Det är som att ha en dubbel uppsättning mammor som verkligen kan svara på alla frågor jag har om mat och kök.

– Min grillpanna blir aldrig riktigt ren mellan räfflorna och jag är för lat för att skrubba, vad gör jag?
– Fyll pannan med salt, värm den pÃ¥ spisen sÃ¥ att saltet drar upp allt smuts. Skrubba lätt och sen är det klart.

Och det fungerade.

Andra kloka ting jag nyss snappat upp i provköket:
* Skär inte, utan bryt av sparrisen. Så går den automatiskt av där sparrisen slutar vara vedartad.
* Drick en coctail vid femsnåret. Då åker blodsockret upp och du kan skjuta på middagen till åtta.

Detta ska hädanefter bli min melodi. Manhattan med dubbla körsbär.

debutant Brax


Nu har jag debuterat som vinskribent. Tidningen heter Radar och har payoffen Ger dig koll på prylarna och hur de funkar. Det är en ovanligt snygg tidning jag precis har läst. Det stora är stort, det lilla är litet. Precis som det ska vara, precis som i min favorittidning Olive.

Alltid kul att hitta sig själv i tidningen, undra om jag någonsin kommer att tröttna på det.

Det var en sån där liten text i början om tidningen som beskrev de olika medarbetarna:
När vi bestämde oss för att ta reda på mer om vitt vin var valet enkelt: Sveriges bästa matbloggare.
Jo, vi slutar nog citera där. Jag satt och småfnissade på tåget. Sen bläddrade jag vidare till själva artikeln. Tydligt layoutat, rolig text. Länken till min blogg. Och plötsligt läser jag att jag är utbildad sommelier. Jag ger upp ett skrik på tåget, ett ganska litet sådant, men ändå. Jag har däremot 10 universitetspoäng i vin, men det ger ingen officell titel. Jag får göra avbön till Mischa Billing.

Västerås kravfyllda hjältar

Jag är på besök i Västerås. Hoppade på tåget efter jobbet och missade sista tåget tillbaka. Så nu är jag fast i gurkstan. Bor hos Anna och Johan. De är väldigt medvetena människor. Miljömedvetna, omvärldsmedvetna, politiskt medvetna (Anna), macmedvetna (Johan).

För ett år sedan gjorde jag ett reportage från deras hem om hur det var att laga mat med KRAV. Anna tog med mig till butiken och pekade ut allt som fanns. Parmesanost, taco-mix, lax, smörgåsskinka, gurkmeja. Allt fanns som KRAV-variant. Det är alltid lika roligt att gå igenom deras skafferi och inse att det finns ett par människor som lever som de lär. Till om med tygblöjor. Läs och inspireras.

Själv inspirerades jag till en glamourmiddag med en KRAV-cowboy. Till modiga tidningen ICA-Kuriren, som alltid.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för VästerÃ¥s kravfyllda hjältar Postad i eko/nära

socker är det nya saltet

Var på trendspaning hos favoritreklambyrån Automat. De listade alla nya spännande trender de funnit inom mat. Bland annat kommer vi skylla allting på saltet i framtiden, precis som vi nu skyller på sockret. Fast pratade vi inte om det redan på 80-talet?

Föregångslandet heter Finland (för saltreduktion, inte flyktingmottagning). I Karelen har saltkonsumtionen och hjärtsjukdomar gått hand i hand, men tack vara att man tryckt på det positiva med minskat saltanvändande har man lyckats vända trenden. Skrämseltaktik är inte allt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för socker är det nya saltet Postad i trend

matanalys


Jag fick Simpsons säsong 5 på DVD. Det är ju trevligt att bli äldre. Nu ska jag titta på alla avsnitten och se vad fyrafingrarna egentligen äter. Tror ni jag får publicerat en artikel om seriemat?
rosaglaserade munkar, öl, pizza, krusty burgare, squishies och fläskkotletter.

You don’t make friends with sallad!

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för matanalys Taggad

franska revolutionen fyller 30

Jag tycker om min mammas vinsamling. Den står under källartrappan, och består av blandade konsoller som pappa har byggt upp för att ta tillvara på maximalt med utrymme. Flaskorna har fått ligga kvar medan källaren renoverats och nu ligger det ett lagom tjock lager byggdamm över alla flaskorna, som om de tillbringat minst två sekel i vår hemsnickrade icke-vinkällare.

Själva innehållet är också spännade. Mycket tack vare morfar, Helge Källsson, som tyckte bättre om att köpa än att dricka vin. Det fanns mycket roligt, och framförallt gammalt vin för hans barn att dela på från hans dödsbo. Jag tror att mamma har försökt sälja en del, men det mesta dricker vi upp själva. Det är obeskrivligt roligt att gå ner i källaren och försöka hitta en flaska som passar till rådjursadeln (familjen Brax standardsöndagslunch). Fast riktigt säker kan jag aldrig vara.
– Jag hittade en rioja från –65, tror du den är drickbar?
– Mja, svarar mamma, bäst att du tar upp något mer för säkerhets skull.
Idag fyller jag 30 och fick i uppdrag att gå ner och hitta en rolig champagne. Valet är inte svårt när man snubblar över den officiella champagnen för jubileumet för den franska revolutionen. Eller? Den ligger på kylning tillsammans med en back-up-kompis. Jag tror det här blir en bra dag. Dessutom ska jag äntligen få dricka en av mina två portvinsflaskor från mitt födelseår. Jag misstänker att mamma försökt spara dem tills jag gifter mig… Hehe.
Så nu ska jag för första gången få dekantera en flaska som verkligen behöver dekanteras.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för franska revolutionen fyller 30

Post Vetenskapsfestivalen

Jo, jag överlevde.
Och det är inte så konstigt.
Tomas Tengby vet vad han sysslar med. Det är underbart att se honom leda ett samtal.
Publiken var inte så betungande, eftersom de bara var 17 till antalet.
Och det här är ett ämne som jag älskar. Mat.

Ã¥sikten om designad mat


Ikväll kl 18.45 ska jag prata på Vetenskapsfestivalen. Temat är Den designade maten. Ledda av Tomas Tengby, ska en panel bestående av Susanne Dahlgren och Ulf Wagner från Hushållsvetenskap Institutionen, GU, Jörgen Svensson, professor vid Konstakademin i Trondheim och jag prata om synen på mat. Så här står det i programmet.

Idag skrivs det kokböcker som aldrig förr, samtidigt som marknaden
för färdigmat exploderar. Vi inreder våra kök så de liknar restaurangernas, samtidigt som våra microvågsugnar går varma med Gorbypiroger och panpizza. Är det skillnad på mat och mat? Fungerar maten mer som en status och klassmarkör idag?

Jag skulle gärna ljuga, men visst känns det nervöst. Och etablerat. Får se vad jag säger. Jag äter Zoo och tänker på saken.