Jag ägnar mig åt två sporter. Sabrering och massage. Sommarens sportande kommer nog mest bestå av sabrering, massage måste man nämnligen åka hela vägen till Göteborg för att få.
Alice har också samlat sina sabreringsbilder på hög.
Sara gjorde croissanter till frukost dagen efter midsommarafton, aka midsommardagen. Det var ett så genialiskt drag att jag nu tänker skapa jordgubbscroissanter och döpa dem till Saracroissanter. Hoppas det är ok. Sen ska jag bara hitta på 9 jordgubbsrecept till. Några förslag?
I väntan på Batman Begins kan man äta glassen Batman på Fructus vid Palladium i Göteborg
Matfotografering behöver man kika bakom kulliserna på, så jag lyfter på duken till min senaste, med tema förrätter. Fotograf Stefan Wettainen har byggt ett fort av reflektorer mellan sig och maten. Det var nästan så att jag fick kasta på gräslöken, innan jag insåg att han missat att skydda höger flank. De förtjusande bilderna publiceras i nummer 15 som kommer ut i september.
Tamarind är en rolig frukt. Tidigare har jag bara sett den skalad och inplastad i asiatiska butiker. Då brukade jag mixa den till en syrlig sås eller chutneys. Föga anade jag att frukten i oskalat skick såg ut som en förvuxen jordnöt, eller att den var så rolig att äta. Nu har jag halverat tillgången på tamarin på SLs säkerhetsavdelning.
I oktober åker jag till Libanon och dricker vin, spanar på keramik och äter mat. Finns det någon bättre research än att gå på Arvid Nordquist Jubileumsprovning av Chateau Musar i samband med vinets 75 årsjubileum. 20 september är inringat med rött i min almanacka.
Sommaren 2000 drack jag mitt första glas av Chateau Musar. Det var i sällskap av Tessan och Jakob ombord på Juno. Och vi blev bjudna av en äldre amerikansk herre.
torsdagsmiddagarna har pågått hela försommaren och nu ligger bilderna uppe. Denna regelbundna aktivitet har varit ett lysande sätt att se till att jag haft min lägenhet städad åtminstone en dag i veckan. Och dessutom fått äta mat med kända och okända människor. Fantastiska människor.
Och så har gästerna fått diska innan de gått hem, för hur mycket jag än gillar att laga mat så hatar jag att diska.
Min sommar kommer bara bestå av sprudlande fredagskvällar, lugna söndagskvällar och vemodiga tisdagseftermiddagar. Men i höst återkommer torsdagarna. Och fredagen 26 augusti blir det sabreringslektion i Vitabergsparken. Ta med en låda mousserande och en filt så kör vi.
Som göteborgare gone huvudstad noterar jag en mängd saker som aldrig fanns i min hembyggd. Vagnar som serverar strömming istället för halv special. Rökt fisk. Allting tycks rökas här; räkor, flundror, makrill.
Senast när jag var på Konsum på Sveavägen hittade jag rökta laxfenor, de visade sig i och för sig vara norska, men väl värda att köpa ändå. Härligt fettiga och hårt rökta, och riktigt billiga. Det här mängden fenor kostade under tian, utmärkta snacks! Och väldigt bra när det är så varmt ute. Men på måndag åker jag äntligen till Kållandsö och kan njuta sjöbris och sval gräsmatta mellan tårna.
Nu bunkrar jag upp med Rubiconjuice och folköl och drar till landet. Inget bredband, ingen fast telefon, ingen kabeltv. Men väl en vedeldad spis, en kryddträdgård , en sittgräsklippare, en liten motorbåt och ett löfte från vänner att komma på besök. 
Jag är tillbaka om 4 veckor och allt bloggande kommer under tiden att skötas via gprs. Min jordgubbsmus från Marimekko får ligga kvar på jobbet och lysa upp rummet.
Igår hade jag slatt- och snittfest hemma hos mig. Idag ska jag vara med i en calvadostestning på jobbet. Hårda bud för en matjournalist.
Min far brukade alltid säga att man skulle äta en stor frukost, dela lunchen med sin vän och ge bort middagen till sin ovän. Det säger han än, men nu litar jag inte längre blint på honom. Istället lyssnar jag på farbror Livsmedelsverket, för han tillåter mig att äta massa mellanmål. Och så talar han i procent, och det känns alltid seriöst.
Frukosten ska gärna vara 20-25 % av det totala kalori intaget. Lunch och middag 25-35 % var och resten fördelas på mellanmålen för att hålla blodsockret på en jämn nivå.
Sen använder han sig förstås av det fula k-ordet, men ingen är perfekt.
Foto: Ã…sa Dahlgren
Rapsolja har jag inte så bra koll på. Det beror på att Zeta inte skrivit någon broschyr om dem:) Men eftersom sommaren är varm och jag föredrar att äta, snarare än läsa om, fett, bestämde jag mig för ett snabbtest. Änglamark, Zeta och Druvan var utbudet i min butik.
Sen finns det en massa andra mindre märken också, och de är säkert bättre än jättarna. Jag får väl jaga rätt på några flaskor i sommar. Åtminstone Julitas, Bärby Östergårds, Gunnarshögs/Hammenhögs och den där på landet vars namn jag glömmer.
Änglamark (KRAV-märkt) illustreras av popcorn och så är det. En diskret liten olja, i både färg smak och lukt. Den är snäll och och lika neutral som Schweiz.
Zeta ger en doft av rapsfält, och det känns som en bra egenskap. Den smakar lite blommigt, och det känns bra. Det självklara valet av de tre.
Druvan har den mörkaste färgen och en distinkt doft och smak av jordnötter. Det känns inte optimalt.
Ta fram det positiva i en morot
Erwin Lauterbach
Erwin är min favoritkock. Ingen kan koka grönsaker som han.
Alfabetsdieten är uppdaterad men inte färdig på långa vägar. Och jag tror inte jag börjar förrän efter sommaren.
 Efter en lång dag i provköket belönade jag mig med en öl på Duvel. Tyvärr väcktes min äventyrslusta av servitrisen, så när hon sa äppleöl så sa jag jatack. |
 Äppleölet innehåller äpplejuice och är så där otäckt sött så att bara ett fåtal flickor i bekantskapskretsen skulle anse att det var drickbart. |
 Själv hade jag allvarliga problem att hålla ansiktet i styr. |
