Kategori: trend

köket: från total makeover till top model

Mitt kök har chansen att slå igenom i modellbranchen. I förra veckan blev jag uppringd och fick ett modellerbjudande. Tanken är att vackra människor i hippa kläder ska hänga i mitt retrokök (sic) och laga mat.

Fast sÃ¥ brukar det ju vara i mitt kök…
The total makeover
Det jag älskade mest med lägenheter när vi köpte den var orginalköket. Köksbänken är omöjligt lågt, skafferiet oändligt rymligt och _allting_ gick i en nyans av nikotingult.

smarta ägg

Önskelistan fortsätter. Nu vill jag ha ägg – smarta engelska ägg som jag kan koka utan tidtagning. Ett specialt bläck är tryckt pÃ¥ ägget och framträder när ägget är färdigkokt. Det finns äggförpacknigar för de som föredrar löskokta, medelkokta och hÃ¥rdkokta ägg. Och äggen finns i engelska butiker frÃ¥n och med nyÃ¥r. DÃ¥ för det nÃ¥got gott med sig att D flyttar till Oxford i januari.

julen ska inte mikras!

Jag snokade runt på Hemköp i kväll, eller researchade som vi krönikeskrivande journalister fördrar att kalla det. I morgon ska jag lämna in min första krönika till Svenska och jag behövde vara säker på att mitt påstående om den totala bristen på krav-märkt micromat stämde. Och jo, det verkar inte bättre. Eller har jag missat något? Berätta gärna.

Butikens mest deprimerande vara heter Jultallrik och görs av Findus. Det är en enportionsförpackning för mikron med allt som hör julen till; skinka, prinskorv, janssons och risgrynsgröt. Mirva satte fingret mitt i prick:

Om Christer Pettersson hade levt så kan jag slå vad om att han hade firat sin julafton med en Findus jultallrik och en sjuttis.

Känner du någon som riskerar att värma en sådan där på julafton är det din plikt att bjuda hem dem istället!

Den goda nyheten är att Findus gör en del bra saker också. Jag hittade det inte i frysskåpen, men väl på hemsidan: vaxbönor, kronärtsskocksbottnar, baby-rödbetor och rotfrukter. Allting fryst och färdigt för konsumtion. Äntligen!

skicka tillbaka dålig mat!

I lördags skickade jag tillbaka mat på krogen. Någon kock hade misshandlat ett stycke helgeflundra* och den kändes inte värd ens hälften av sina 325 kronor, trots att mamma betalade.

Det är inte helt enkelt för mig att skicka tillbaka mat som jag inte är nöjd med, men jag gör det ändå. Kockarna måste få veta att de inte har lyckats, och jag vill gå från restaurangen med en positiv matupplevelse. Och ändå känner jag mig alltid besvärlig och lite som en skurk.

Jag försökte mycket vänligt förklara för servitrisen att deras helgeflundra brukar vara betydligt bättre och att den här helt enkelt stekts för länge, och sen undrade jag hur lång tid jag skulle behöva vänta på en ny fiskbit med tanke på att restaurangen var fullsatt.

Jag har aldrig något intresse av att vänta ytterligare 30 minuter på min mat medans sällskapet sitter och äter sina rätter (som var lika dåliga, men som de inte kunde med att skickat tillbaka). Då äter jag hellre upp eller ber att få något annat som garanterat går fort.

Men här överträffade köket mina förväntningar och inom fem minuter hade jag fÃ¥tt en ny bit fisk som faktiskt var saftig. Dessutom kom min potatisskÃ¥l tillbaka med ett berg av skivad svart tryffel – ett utmärkt sätt för köket att be om ursäkt!

* Jag är väl medveten om att helgeflundra ingår bland de utrotningshotade fiskarna enligt WWF och att jag konsumerade dubbelt upp genom att underkänna min första firre.

BONUS! Råvaruspaning: bondbönor och nordiska bär är stort på Sveriges krogar.

kan du se in i framtiden?

En tidning gav mig i uppdrag att spå om framtidens mat, vilket jag glatt gjorde. Det handlar ju om att gissa och det är alltid roligt. Men när de frågade om vad som blir nästa bakmaskin/wokpanna/globalkniv så tog det stopp.

Vad kommer folk önska sig för tokigt onödiga elektriska köksjulklappar i år och några år framöver? Gissningar mottages tacksamt.

lokalpatriot på rätt sätt

Bilden förställer Stockholm.
Centralstationens Stockholm, fullbokade Hälsingborg, Melkers Kungsholmen, och utanför tullarna Göteborg och Landet…

Kan inte Stockholmkrögarna åka på inspirationsresa till Göteborg och lära sig att krogar även kan heta Kock & Vin, magnus & magnus, Snille & smak, Rumpan bar, Bers å bar, Hallå bar samt Min bror och jag. Och så kan vissa göteborgska krögare sluta upp med att ängsligt snegla ut mot resten av världen och kalla sina stället för SOHO och Vasastan.

salt is the new black

Salt är det nya sockret. Så mycket snappade jag upp på en trendspaning hos Food&Friends i augusti 2005. Men vad innebär det egentligen för det nya matåret? Vilka kokböcker kommer säljas i ämnet? Kommer vi se titlar som Saltets alternativ, och Livets örtssalt på hyllorna? Sedan förra sommaren har Livsmedelsverket (SLV) satt nivåer på hur högt saltinnehållet får vara i bland annat bröd, ost, charkvaror och färdiglagad mat. I år satsar de på samarbeta med livsmedelindustrin för att få ner saltnivåerna i hel- och halvfabrikat.
Hur lång tid kommer det att ta innan vi matskribenter gör recept med mindre mängd salt, så som vi nu gör recept med mindre fett och socker? Eller är salt vår sista utpost som kommer försvaras in i det sista? Först var det alkohol som var farligt, sen fett, sen socker och nu salt. Försöker SLV successivt sätta stopp för allt roligt? Men när jag presenterar denna konspirationsteori för professor Åke Bruce på SLV hävdar han bestämt att jobbet med att minska fet, söt, salt och fiberfattig mat har pågått hemskt länge. Så nu får jag hitta en ny konspirationsteori. Några förslag?

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för salt is the new black Postad i trend

back to basic

Stans hippaste kockar som förde fram en kult kring smaksatta oljor och flan driver nuförtiden nattklubb och har knappt har några matgäster, konstaterade en kockkompis torrt.

Stan heter Göteborg, kockarn Anders och Jonas Dahlbom, nattklubben heter Trägårn.

Nu för tiden älskar alla kockar långkok.

långkok

Det där med långkok börjar bli riktigt modern igen, och jag är lyckligare än ett barn. Långkok på griskind, surkål och en kall Riesling. Bara tanken gör mig glad.

Här är det göteborgsrestaurangen Basement som långkokat.

nu vaknar Sverige

Ibland, men inte ofta, ligger vi efter Finland i trender. I mobiltelefondesign, i gummistövelanvändning, i att förstå storheten av stormönstrade bomullstyger och i saltanvändning.

I Finland har man sedan 1994 särskilda märkningsregler för salt. Sedan den märkningen infördes har saltintaget i det närmaste halverats och det har haft en dramatisk effekt på den finländska folkhälsan med färre fall av högt blodtryck och därtill hörande sjukdomar.

Riksdagsledamoten Christer Winbäck (fp) väcker idag frågan om Sveriges saltanvändning. Och hoppas på en saltmärkning av livsmedel. Jag håller med honom helt, men undra helt stilla var alla märkningar på förpackningarna ska få plats när min falafel både är låg i salt och socker, utan konserveringsmedel, med lågt GI, KRAV-märkt, utan nötter och rättvisemärkt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för nu vaknar Sverige Postad i trend

socker är det nya saltet

Var på trendspaning hos favoritreklambyrån Automat. De listade alla nya spännande trender de funnit inom mat. Bland annat kommer vi skylla allting på saltet i framtiden, precis som vi nu skyller på sockret. Fast pratade vi inte om det redan på 80-talet?

Föregångslandet heter Finland (för saltreduktion, inte flyktingmottagning). I Karelen har saltkonsumtionen och hjärtsjukdomar gått hand i hand, men tack vara att man tryckt på det positiva med minskat saltanvändande har man lyckats vända trenden. Skrämseltaktik är inte allt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för socker är det nya saltet Postad i trend

Ã¥sikten om designad mat


Ikväll kl 18.45 ska jag prata på Vetenskapsfestivalen. Temat är Den designade maten. Ledda av Tomas Tengby, ska en panel bestående av Susanne Dahlgren och Ulf Wagner från Hushållsvetenskap Institutionen, GU, Jörgen Svensson, professor vid Konstakademin i Trondheim och jag prata om synen på mat. Så här står det i programmet.

Idag skrivs det kokböcker som aldrig förr, samtidigt som marknaden
för färdigmat exploderar. Vi inreder våra kök så de liknar restaurangernas, samtidigt som våra microvågsugnar går varma med Gorbypiroger och panpizza. Är det skillnad på mat och mat? Fungerar maten mer som en status och klassmarkör idag?

Jag skulle gärna ljuga, men visst känns det nervöst. Och etablerat. Får se vad jag säger. Jag äter Zoo och tänker på saken.

go georgiskt godis! go gilmore grrls!

Klockan ett på söndagen började flickorna droppa in. Det var dags för det (?) årliga Gilmore Girlsmaratonet. På vardagsrumsbordet fanns ett överflöd av obskyr mat. Ryska söta ostbågar, georgiska valmokringlor, mini-oreos, pringle-chips, en påbörjad chokladkartong från Cacao Sampaka (the invensive kind). Massa massa kaffe (fast nästan alla ville dricka te). I halvlek (varför ger jag mig på sporttermer när jag inte behärskar ämnet) blev det en paus för take-awayinköp. Kinesiskt. Tyvärr fegade vi och gjorde inte en Loralei: att beställa alla kyckingvarianterna på menyn och sen leva på resterna en hel vecka.
*chicken*
Vi har många avsnitt kvar. Nästa gång borde vi ha thanks givingtema och försöka äta fyra eller fem måltider på en kväll. Eller?

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för go georgiskt godis! go gilmore grrls! Postad i trend Taggad , ,

we love the pago

Har du behov av att känna dig trendig, som om du står över svenssonlatten?

Svaret är Pago.

Pago jordgubb faktiskt.

En löjligt god liten dryck, i glasflaska. Finns på så få ställen att du ofta kan belöna dig själv med ett besviket ”va, har ni inte jordgubb”.

Och kanske lägga till ”nej, multivitamin är inte lika god”.

För Pago jordgubb är god! Och det har inget samband med pagovaruproverna som står på mitt skrivbord. Jag upptäckte smaken långt innan dess, efter tips från Karin Wistrand. Tack Karin.

Pago ska helst intagas på Svart Kaffe på Södermannagatan 23, i det som köpmännen envisas med att kalla SoFo. (hu!)