Brax on Food

Jag älskar att chokladfabrikanterna har nåtts av insikten att salt är bästa kryddan. Socker i all ära, men utan en tillräcklig touch salt blir smaken fadd, det märkte jag senaste på bullarna jag bakade framför Morden i Midsummer igår.

Chokladsorterna med havssalt är bra. Riktigt bra är Lindt (och det brukar det märket inte vara) och halvbra är Anthon Berg. Deras saltsmak är mesigare, deras choklad ljusare och det hela är uppblandat med flagad mandel. Ok, men inte riktigt bra.

Allra lyckligast är jag över Marabous kombination av karameliserade mandlar och salt. De andra två smakerna i Marabouserien är valnötter/toffe samt hallon. Båda är översöta och inte alls lika bra.

Men varför ser det i så fall nästa alltid ut så här i livsmedelsaffärerna jag besöker? Hur svårt ska det vara att tillhandlahålla det beroendeframkallande lilla paket?

Morden i Midsommer och Märtas skurna cokladkakor. Recept finns i Sju sorters kakor. Bildbevis laddas upp imorgon.

Skönt med sommartraditioner.
Undra om jag hinner baka sju sorters småkakor på 10 dagar? Är temperaturen runt 30 grader blir det nerprioriterat till förmån för kvällsbad. Fortsätter det att regna är saken biff (eller kaka).

I början av veckan svarade jag på ett “alla på redaktionen”-mail från Aftonbladet om begravningstrender. Jag lovade att leverera några pratminus om begravningsmat, men det slutade med att jag tillbringade onsdagseftermiddagen med att bli fotad för ett uppslag på temat detta vill jag servera på min begravning. Jag skrev en krönika för Svenska Dagbladet på samma tema för två år sedan.

Jag gillar kombinationen mat och döden. Mat är så trösterikt och personligt. Det är fullt av minnen. Precis vad man behöver när någon har gått bort. Och så tror jag att vi alla borde våga prata lite mer om döden än vi gör.

Köper ni Aftonbladet idag fredag så kan ni läsa (jag har själv inte hunnit) mina tankar om begravningsmat. Dessutom kan ni spana in när jag sitter framför en rejäl portion fläskkotletter och potatismos, samt en maffig brownietårta. Sånt vill jag att mina vänner ska äta när jag dött.

Mer bloggtankar på temat döden.

Jag har gått runt och tänkt på jordgubbar i veckor. Vad passar de till?
Frukt och bär: apelsin, citron, lime, hallon, persikor, röda vinbär, fläderblommor
Grönt: mynta, basilika, koriander, rucola
Mejeri: grädde, mascarpone, grönmögelost
Kryddor: svartpeppar, grönpeppar, kardemumma

Och ur alla de här tankarna steg några recept fram. De är inte ovanligt krångliga, snarare väldigt enkla. Nästan alla recept innehåller citron. Jordgubbar är söta och kräver lite syra. Min allra bästa kombination är jordgubbar, citron och fläder. Jag kallar det sommarsaft och det är en fantastisk brytning mellan söta jordgubbar, syrlig citron, bittra citronskal och parfymerad fläder. Recept? Visst, det kommer i en Härligt Hemma-bilaga i Aftonbladet runt midsommar 2011l.

Här försöker jag komma på vilken ört som passar bäst i en jordgubbssallad med grönmögelost i: basilika, koriander eller mynta. Samtliga passar utmärkt med jordgubbarna, men myntan bråkar för mycket med osten. I övrigt var det i jämn kamp.

Det blir lätt stökigt i köket när jag gör saft. Det finns ju ingen kökschef som kan ryta åt mig att hålla runt runt min arbetsstation och klockan börjar närma sig midnatt. Det var mina ursäkter.

Jag gillar den här delen av jobbet, att få sitta och småpyssla med förpackningen så att bilderna blir så där roliga och lockande som jag vill ha dem. Bilder på saft kan annars bli väldigt tråkigt.

Vissa klickar hem kläder från H&M. Själv får jag mina konsumtionskickar av att köpa lagringsbara viner från bolaget. Sen gäller det bara att hålla ordning på vinerna med hjälp av små lappar så jag inte glömmer av vad jag har köpt.

Just nu (efter en tämligen vinfri graviditet) är jag inne i en period där jag tillåter mig att öppna vällagrade flaskor. Vilken av de här ska jag ge mig på härnäst?

Det här blir väl ett inlägg som kommer få många träffar via google 2011. Vad åt egentligen Alice midsommaren 2010?
Jo, vi tar det i bilder:

Rom, hembakat knäckebröd, hackad lök och en röra på creme fraiche, rödlök och dill. Serveras med så bra champagne som du får tag på/har råd med.

Fantastisk chokladkaka utan mjöl.

Och däremellan kom sill och potatis!

Min mormors älskade gamla Soda Stream har gått sönder. Pappa gjorde ett utmärkt försök att laga den med hjälp av plastic padding, men det ville sig inte riktigt. Har du någon gammal apparat liggande får du gärna sälja den till mig.

David brukar insistera på att det hamnar ekologiska ägg i matvarukorgen och visst håller jag men honom, men det svider att betala 24 kronor för ett sexpack. Åtminstone om man gillar att laga och baka äggstinna rätter.
Just nu firar vi midsommar hos Johanna och Marek nere i Skåne. Som så många skåningar har de lyckan av att vara omgivna av bönder (och kulturdyrkande stockholmare) och längst ut på vägen finns äggakungen. Han må inte ge sina [kyllingar] ekologiskt foder, men de får vandra ute i en stor och redig bur och han har en massa olika raser som ger olika nyanser på äggen: ärggröna, cremevita och ljusbruna. 1,50 styck ska han ha för dem. Synnerligen trevligt!

Ut och plocka med er. Och sen blir det flädersaft, men glöm inte att köpa ekologiska citroner.

Fläderblomssaft
20 blomklasar
2 citroner
2 kg socker
80 g vinsyra
1 ½ liter kokande vatten

Rensa bort smådjur och blad från blomklasarna. Skala av den gula del av skalet från tvättade citroner. Häll samtliga ingredienser i en ren spann och avsluta med kokande vatten. Rör om tills allt socker löst sig och ställ svalt i en vecka. Sila och häll i små plastburkar eller 0,5 l petflaskor och frys in.

Min morfar Helge var en tvättäkta affärsman. En sådan som alltid får löjligt många blomsterbuketter på sin 70-årsdag, som har bjudcigaretter i en särskild ask på soffbordet, som skickar runt sina anställda till olika butiker för att de ska handla billig läskback  i en och billiga jordgubbar i en annan, utan att riktigt tänka på lönekostnaden. Men han hade näsa för bra affärer, tyckte inte om när det slösades med pengar och lyckades inte sluta jobb förrän en bra bit efter sin 90-årsdag.

Affärsmän brukar ofta få presenter och vinflaskor är ofta ett säkert kort. Dock inte till min morfar. Han drack nämligen väldigt lite alkohol. Han brukade vänligt ta emot flaskorna, ordentligt anteckna datum och givare och så ställa ner dem i vinkällaren. Och där fick de stå.

När han dog 2000, var vinkällaren fylld med viner från 50-talet och framåt. Mammas storebror delade upp vinet i tre rättvisa högar, ett till varje syskon. Sedan dess har min familj roat sig med att dricka gamla viner då och då. Det är alltid en chansning, vissa viner är odrickbara, andra är fantastiska i fem minuter för att sedan tvärdö och andra är alldeles alldeles underbara. Det spelar inte så stor roll, hela grejen med att korka upp en flaska vin från 70-talet räcker långt.

Till kvällens midsommarfirande tog jag med mig en flaska bulgarisk Oriachovitza Cabernet Sauvignon från 1985. Det var lite övermoget, men inte mer än att det gjorde sig väldigt väl med en kryddmarinerad stek.

Vad ska vi öppna härnäst? Jag passade på att fota en del flaskor. Vi kan väl ha en omröstning. Ni föreslår flaska och jag (med föräldrar och make) öppnar och dricker. Extra fina tips kan göra att ni blir inbjudna på ett glas!

Av någon anledning har wp slutat ge mig alternativet att jag kan rotera mina bilder. Beklagar om ni nu riskerar att få ont i nacken…

Klänningar, tal och kärlek i all ära, men nu börjar man äntligen prata om ett bröllopsämne som berör: maten!

David undrade vad de serverade vegetarianerna. På vårt bröllop var det veganerna som fick den allra godaste maten. Inte illa Petter!

Men kronprinsessparet tycks inte ha några veganpolare (inte ens Maria Wetterstrand). Ingen av de över 500 gästerna är vegetarianer. Däremot var det några som inte drack alkohol och de fick dricka jättegod 100% blåbär, en dryck jag skulle dricka betydligt oftare om den inte kostade 55:- flaskan.

Desserten, gjord av begåvade Daniel Roos, bestod av rabarber, jordgubbar, vaniljglass och vit choklad. Det kändes som en fantasilöst smakkombination av konditorn som givit oss mariekexglassen. Men nu har jag förstått att innehållet var styrt av brudparets önskemål. Daniel, du är förlåten!

Bröllopstårtan var drygt 60 cm längre än norska kronprinsparets dito. Hoppas att den var lika många centimeter godare. Och om så inte är fallet kan gästerna trösta sig med Daniels tre minidesserter till vickningen. Oh, nu börjar jag bli lite avundsjuk på bröllopsgästerna. Bäst att äta några tröst-after eight och gå och lägga mig.

Jag fick frågan om var Stockholms godaste glass höll hus och svarade raskt: jag vet, jag vet!

19 smaker på Timmermansgatan precis norr om Hornsgatan gör egen ekologisk glass. Utmärkt lakritsglass på turkisk peppar och anis. Favoriten är grön äpplesorbet på Granny Smith med hög wow-faktor.

Andra nästan lika bra ställen finns på Drottningsholmsvägen vid Fridhemsplan och på Skånegatan vid Nytorget, men de är bara nästan lika bra. 

Och förstås den fantastiska hemvevade ekologiska glassen vid vattnet nedanför Sheraton, hur kunde jag glömma den! Men jag nämnde dem förra, eller var det förrförra sommaren?

Nu har sex månaders helamning (nå lite nattligt tilläggsfusk) kommit till sin ända och det är dags att introducera sonen till en värld av coola grönsaker i det som barnhandböckerna kallar smakportioner.

Först ut var en KRAV-märkt palsternacka. I och för sig söt och kryddig i sig själv, men jag blir lite frustrerad när jag inte får lov att tillsätta något salt alls i sonens kost. Mesbabynjurar!
Kokte istället palsternackan med lagerblad och lök och hoppades att det skulle göra smaken mer spännande.
Och om nu någon insisterar på ett recept

Pikant palsternackspuré
1 medelstor palsternacka
1 lagerblad
0,5 schalottenlök
1 dl bröstmjölk

Skala palsternackan och skär den i små bitar. Koka upp vatten, lägg i lagerblad, skalad lök och palsternacka. Koka tills palsternackan är riktigt mjuk. Häll av vattnet och ta bort lagerblad och lök. Mossa palsternackan så att alla klumpar försvinner. Blanda ut med bröstmjölk och frys in i er isbitsform. Tina en bit per matningstillfälle.

Sonen åt med god aptit och några dagar senare fick han prova gotländsk grön sparris istället. Först fick skalet och ändbitarna koka ihop till en buljong, sen stoppades sparrisen ner och fick koka tills den var lite mjukare än vad jag personligen föredrar. Sen kommer det viktigaste: jag och David åt varannan sparrisknopp var och placerade sedan stjälkarna i mixern. Vi älskar vår förstfödde, men det finns gränser när det gäller mat. Sparrispurén blandades upp med bröstmjölk och smaksattes med lite citonjuice innan den frystes in. Mycket poppis! Enda dilemmat är de svavelhaltiga ämnen som kroppen bildar av sparrisen gör att sonen plötsligt luktar något mer intensivt. Mer läsning om sparris och urin hittar du på den informativa bloggen Matmolekyler.

New Yorkminnen.

Sånt här oroar mig när jag ser. Jag var inne i Trader Joes vinbutik i SoHo och såg en kvinna kolla igenom vinhyllorna och slutligen välja en flaska med ett frågetecken och en med en smiley. Jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte gå fram och fråga henne vad som fick henne att välja just de vinerna. Hoppas inte Systembolagets självplock gör att vi går lika långt i förpackningsdesign i Sverige.

New Yorkminnen:

Små små buntar med nässlor kostade 2,50 dollar på bondens marknad på Union Square i New York. Dessutom tycker de att man ska brygga te på dem, eller möjligtvis sautera dem. Är det dags att lära amerikanen att laga gratis nässelsoppa, eller är det bara Manhattanborna som går att lura på det när viset.