vin + mat = sant

Idag besökte jag invigningen av Vin- & Sprithistoriska museets utställning om vin och mat i kombination. Museet ligger ganska undanskymt uppe vid Norra Station i Stockholm och har en basutställning som känns allt annat än modern.

Den tillfälliga utställningen är däremot väl värt ett besök. Att få titta på en videoinspelning från 1983 av programmet Vinprovarna är värt resan. Carl-Jan Granqvist sitter i full munskänksmundering, inklusive avsmakningskopp om halsen, i vinkällaren på Grythyttan och säger det vi aldrig kan glömma
Vilken doft! Som en nyriden häst och förmultnade lövhögar.
Sen går han vidare och erkänner vad de nyss provat
Vi har valt lite fräckt nog en Chateau Cheval Blanc 1955
Sen läggs det på en bildtext där vi kan läsa att Cheval Blanc är utgånget på systemet. Jo, nog är det fräckt alltid.

På tidigt 80-tal klassades det nästan som underhållning. Idag sker det varje fredagsmorgon i tv4 och ses som någon sorts konsumentupplysning. Svenskar på 2000-talet lyfter inte på ögonbrynet åt att viner sägs dofta petroleum, svettig häst eller kattkiss. Att den sen blir ännu mer innovativt och lättbegripligt när Sofia Mölstad börjar prata om blöta raggsockar och marmeladgodis, det kan vi bara hoppas att resten av vinsverige förstår och snappar upp.

stålmannens dessert


Så här ser kryptonitkakor ut. Fast här tror jag att fotograf Åsa vill att jag påpekar att detta är en obearbetad version av bilden och att kakorna egentligen är grönare. Notera hur opåverkad Wonderwoman är av kakorna. She could stand there all day.

there is no such thing as a free lunch

or is there?

Idag åt jag gratis hela dagen. Fast så bra trodde jag inte riktigt att det skulle vara, så jag började morgonen med en skål müsli i sängen medan jag tittade på ett Buffy-avsnitt på datorn. Frukost nummer två åts på Bloom nära Mariatorget. Personen som bjöd heter Olle och kom med en strålande artikelidé som hållit min hjärna sysselsatt med att leta vinanekdoter resten av dagen.

Lunchen bekostades av ICA-Kuriren och frilansuppdragen serverades á part. Ska skriva mat både för vovve och man.

För att få middag var jag tvungen att ta mig över hela stan. Längst ut på Kungsholmen. Tack för det Arvid Nordquist. Fast då fick jag äntligen komma till Aptit. En fantastisk lokal byggd för att ta emot grupper som vill laga och äta mat. Det kallas aktiv matlagning.

Berringers Jerry Comfort, den inbjudna talaren, öppnade mina ögon för möjligheten att förändra all sorts mat så att den verkligen passar med vinet. Två utmärkta verktyg är citron och salt. You tequila it!

På Aptit lyckades jag med konststycket att dubbelt förolämpa Mikael Mölstad. Inte nog med att jag inte kände igenom honom. Så vad sysslar du med då? När han berättade vad han hette, föredrog jag att koppla samman honom med hans brorsdöttrar, som driver min favoritkrog Röda Kran i Malmö.
Ja, är det du som är Mikael. Då är du ju farbror till Sofia och Maria.
Att han är Sveriges ledande vinskribent kändes onödigt att påtala. Det är det säkert så många andra som säger. Fast jag ser fram emot hans samarbete med Gourmet. White guide. Sveriges bästa (?) krogguide.

white

I lördags bjöd jag på vit middag.

  • Kokoskakor och ingefärsmjölkshots
  • Glasnudelsallad i endivebÃ¥t med vitvinsvinägermarinerade vita bönor
  • BlomkÃ¥ls- och kokossoppa med currybröd
  • Vit tryffelrisotto
  • Vitchokladpannakotta med färskt hallon

Massa vitklädda vänner, vit musik och vitt vin.

ätbart bidrag gav tröstpris

Vi vann! Eller nästan. Tidningen Ingmar gav Karin och mig ett tröstpris för vår smarriga pepparkaks-Ingmar. Nu undrar jag bara hur de vet att den är smarrig. De har väl inte ätit upp Ingmar?

druvkampens vinnare

Och hur gick det i druvorna kamp undrar ni kanske?

Zinfandeln blev som förväntat en värdig vinnare. Stor, robust, mörka mörka bär, choklad.
Pinot Noiren var en elegant historia. Mild och mjuk med härliga jordgubbstoner. Och minsann, kunde inte flera stycken finna doften av multnade löv när vi väl började prata om det. Detta var något helt annat än den Spätburgunder (som Pinot heter i Mosel) som jag genomled under en lång och gommuttorkande provning förra våren. För min otränade gomm kändes det mest otäckt, men resesällskapet Ulf Wagner smackade förtjust och sa att det var utomooordentligt bra. Han kunde nämligen, till skillnad från jag, förstå hur de här vinerna skulle smaka om några år. Det var därför han gick därifrån med några kartonger vin och jag med blotta förskräckelsen.

Så vilken slutsats vågar jag ha utan att hänga ut mitt ovetande. Mjuka amerikanska Pinoter (22261) som mognat på bara 2-3 år är riktigt trevliga, men knappast den enda druva jag kommer dricka i framtiden. En varning utfärdas mot ett annat Beringer Pinot (23031) som min hjältinna på bolaget förbjöd mig att köpa. Inte alls lika bra. Och efter en långa och tålamodskrävande provning av tanintunga Spätburgunder behöver man dricka en öl. Minst.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för druvkampens vinnare Postad i dryck Taggad ,

knäcker ägg i Helsingborg

Igår hälsade jag på mina vänner Kristina och Ted i Helsingborg. Vi var hungriga och Saltön skulle visas om 30 minuter men vi hann slänga ihop en riktigt god omelett.

För det här tricket krävs två stekpannor. Sätt på båda pannorna och klicka i smör. Varma pannor med smältande smör är alltid en god början. I den ena pannan läggs fem ihopvispade ägg med 1/2 dl mejeriprodukt i. I den andra pannan läggs finhackade bitar av god svamp. Kanske en bit ostronskivling?

Så omeletten stelnar sakta i ena pannan och svampen fräser i den andra. Tärna fetaost, avokado och sharonfrukt så länge. Häll den stekta svampen över omeletten och så på med fetaosten.

Skölj en påse bladspenat. Lägg en näve på omeletten och så på ett lock. Resten av spenaten hamnar i en salladsskål tillsammans med avokado och sharon. Och där har du det. Tjusig tjusig omelett och en underbart god sallad.

Alltså:
5 ägg
1/2 dl creme fraiche, mjölk eller annan mejeriigt.
smör
100 g god svamp
100 g fetaost
2 avokados
1 sharonfrukt
1 påse babyspenat

vilken druva vinner?

Inspirerad av den upphausade stämmingen kring druvan Pinot Noir som skapats av filmen Sideways bestämde jag mig för att stanna till på Systembolaget vid Hansacompaniet. Jag skaffar ofta anledningar att handla där. De har bra personal och en underbar vinkällare. För ett tag sen gick jag in och impulsköpte en flaska sött franskt dessertvin från 1975. Min tanke var att om jag drabbades av en akut trettioårskris skulle den kanske kunde lindras något som jag drack ett vin som var lika gammalt.

Nå, den här gånget var jag på Pinotjakt. Tanken var att köpa en flaska Pinot och en Zinfandel från samma producent för att verkligen kunna visa på druvornas olikhet. Det är alltid svårt att veta vad man ska förvänta sig av en Pinot, men mogna jordgubbar är väl en säker, på gränsen till feg, gissning. Av Zinfandeln förväntar jag mig ett mörkt kryddigt kraftpaket. Vi får se. Vinerna, som kommer från Beringer, ska öppnas ikväll i ett studentkök i Lund.

Med tanke på förtjusningen i rösten på bolagets rödvinsansvariga (vill ha det jobbet) när hon beskrev Pinot Noiren (22261) ser jag hemskt mycket fram emot att öppna flaskan. Undra om jag hittar den utlovade doften av multnande löv?

redaktör goes freelance

Nu är jag officiellt frilansare. Jag har flyttat in i en lokal vid Davidhallstorg i Malmö med alla mina kokböcker, anteckningar, dataprylar och tidningar. Här ska jag sitta och skriva om mat när jag inte belägrar mig hemma i köket och experimenterar fram skumma recept. Jag delar rum med en fotograf och en sex- och samlevnadsjournalist. Är det bara jag som genast tänker ordet matfotoporr? Nåväl.

olämplig sponsring

Fraiser presenteras av Lindemans
Visst känns det fel. Vi pratar trots allt om bröderna Crane som blir upprörda när någon beställer en flaska vit Zinfandel.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för olämplig sponsring Postad i dryck, media Taggad ,

välförtjänt Oscar

Filmen Sideways är jag väldigt förtjust i! Igår fick den en Oscar för bäst manus efter förlaga. Sideways är en film om vinnördar och vinresor. En amerikansk indepententfilm. En film om trasiga människor. En film som glorifierar mäns snedsprång. Nåja, den är inte perfekt. Men väldigt nära.

Själv satt jag och antecknade frenetiskt medan jag såg den och så fort jag får tillbaka mina anteckningar ska jag börja googla på vinnamn, druvar och allt annat. Det namedroppades friskt genom hela filmen nämligen.

Gå och se den idag! Och om du inte får tag på biljetter (det är den film i Sverige fn som det är svårast att få biljetter) så ta med dig filmens bästa visdomsord:

”I think the day you open a ’61 Cheval Blanc, that’s the special occasion.”

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för välförtjänt Oscar Postad i dryck, media Taggad ,

superhjältens trerätters

Det blev spenatsoppa, dunderhonungsrostade rotfrukter och kryptonitkakor.

Ok, jag erkänner. Stålmannen kanske inte stannar på dessert, men det är tydligt och bra och kommer förhoppningsvis mottas med ett leende av ICA-Kurirens läsare.

Här är de, matbilderna som serietidningssverige pratar om. Fotograf: Åsa Dahlgen

kaffe på ren svenska

Foto: Peter Erlandsson

Jag önskar att jag fick beställa kaffe på ren svenska istället för att känna mig osäker på hur man uttalar italienska ord. Ett första steg är att åtminstone förstå vad jag beställer. Här är kafemenyn på Heta bönor & Kalla kulor i Simrishamn på ren svenska.

 

Espresso 30 ml starkt kaffe gjort på 7 g kaffe.
Doppio starkare espresso, dubbel mängd kaffe, enkel mängd vatten
Ristretto espresso som fått rinna igenom kortare tid
Lungo espresso som fått rinna igenom längre tid
Macchiato espresso med en skvätt mjölk
Con Panna espresso med en klick grädde
Espressino minicappuccino med mindre mängd mjölk (min favis)
Caffe Latte 1/3 espresso, 2/3 ångskummad mjölk
Doppio gjord på starkare espresso
Choco smaksatt med kakao
Cappuccino 1/3 espresso, 1/3 ångskummad mjölk, 1/3 mjölkskum
Mochaccino kakao och socker som rörs ut med en espresso. + skummad mjölk o mjölkskum.
Americano espresso som görs svagare med hett vatten
Pizzetta minipizza
Piadina pizadeg med fyllning
Cornetto crossint

ät det senaste modet

I senaste Food&Travel hittade jag en fullkomligt bedårande bild på ätbara kläder (inte att förväxlas med eatable underwear). På hotellet The Berkeley serveras sk Prêt-à-Portea. För 400 kronor får du ätbara miniatyrer av Emanuel Ungaros och Diane von Furstenburgs vårmode i form av kakor och eclairer. Hurra för att det traditionella brittiska eftermiddagstet görs till något glamoröst och modemedvetet.

ät kycklingklubba med pinnar

Gästbloggare Mats Petersson är i Qingdao vid Gula havet:

Vi tog hissen till bottenvåningen och bytte där till en hiss för anställda som tog oss tre våningar ner i källaren. Jag hade fått en liten lila lapp av chefen här i Qingdao, Haikun och jag tror att 7:an betyder att lunchen kostar 7yuan, ca 5.5 riksdaler.

När jag lämnade lappen fick jag en liten servett, ett par pinnar och en plåtbricka med tre större fack och ett mindre. Sedan var det två avdelningar mat med tre rätter i varje och man fick välja två av tre. I första avdelningen valde jag ägg som jag tror kokats i soja och en fläskgryta som jag kunde fått på ett lunchhak i Sverige utan att tycka det vore nåt konstigt. Borde kanske tagit kycklingklubborna istället, men det är så pyssligt att äta sånt med pinnar.

I avdelning två valde man mellan sauterade grönsaker, jag tog böngroddar med lite koriander och kinakål med några långa halvgenomskinliga guldgröna slemmiga grejor. Sedan fick man en skål med soppa med sagogryn som passade i den lilla gropen på plåtbrickan och till sist det bästa av allt, det fantastiska brödet.

Det fanns ris också men här i norr är de mer för bröd till maten och de hade gjort vetebröd som var ångkokat. Blanka vita och skimrande som hud låg de i massor på ett stort fat. Konsistensen hade också blivit lite speciell, samma som riktigt degigt bröd brukar ha, men helt utan kladdigheten bara den mindre spänsten. Prova att göra sådana någon gång!