vådan av att vara teälskare

Samtidigt som jag packade för min kanalfärd: regnställ, aftonklänning, kalasbyxor och linnebyxor, funderade jag på om även en liten tekanna eller åtminstone en rejäl tekopp borde finnas med i packningen.
Jag avstod, mest för att inte framstå som säsongens mest excentriska passagerare. Tyvärr ångrade jag så fort jag såg teutbudet (yellow label och smaksatta fruktteer) och koppen (samma som för kaffedrickaren).

I Trosa smet jag in i mataffären och skaffade det ulimata påsteet: grönt så att det fungerar med det halvvarma vattnet som återfinns i termosar, ekologiskt för samvetet och med rejäl chaikryddning för att dölja eventuella kaffetoner från en termos som någon gång innehållit kaffe.

Och mycket mer diskret än att fiska upp en tekanna ur byxfickan varje gång det vankas fika.

2 kommentarer

  1. Karin

    Jag kan bli så förbannad på att betala 20 kronor för en taskig tepåse och precis den typ av vatten du beskriver. Här males det kaffe, diskuteras bönsorter och rostningar och perfekta vattentemperaturer men när det kommer till te så är alla ambitioner bortblåsta!
    Jag har köpt en liten vattenkokare, ca 5 dl som jag tar med mig när jag reser. Nu tar jag den inte till matsalen…men att kunna få en rejäl kopp te på morgonen och kvällen vill jag inte undvara ens på semestern.