vad är det med italienska bufféer?

Hej bloggen, jag har saknat dig en smula. Vet inte varför vi ignorerar varandra så här.

vagabond_matCyklade från jobbet igår direkt till en smygläsning av Vagabonds oneshot med mattema. Alla var där: flickan jag hade möte med tidigare på dagen, flickan jag försökte promenaddatea i helgen, flickan som lovat att bjuda mig på deckaritalienskt, flickan jag gick på gymnasiet med och flickan med den fantastiska frisyren.

vagabondSmygläsningen var på Urban Deli, det som hade kunnat vara min kvarterskrog om jag bara haft vett att bo kvar vid Nytorget (i en etta fem trappor upp utan hiss) istället för att flytta till Hornstull.

Vagabond Mat är en välgjord tidning som hyllar resan som har fokus på mat. Tidningen har behagligt få recept och de som finns är acceptabelt redigerade. Det som sticker lite i ögonen är hur varje artiklar matchas av en annons, eller tvärt om… Läs Stellans utmärkta utläggning om detta.

Men gör man nu en riktigt bra tidning med reportage om vegetarisk matfrossa i Jaipur, hyllningar till mat-Kyoto, New Yorks bästa burgare och Perus roll som pusselbit mellan sillen och sushin. Om man gör det, ska man då verkligen servera en italiensk buffé på releasefesten?

Kände mig tvungen att fråga Vagabonds marknadschef hur de tänkt och hon konstaterade ärligt att hon i samråd med Urban Deli valt de som de vet att flest gillar.

Men när lärde vi oss att gilla italiensk buffé? Jag vände mig mot min bordsgranne och skyllde på hennes mamma, den i matkretsar kända Berit Paulsson, som gjort otalig recept för Buffé, arlabroschyrer och Allt om Mat. Hon och många andra lurade in oss på en bana kantad av oliver, parmarosor, Insalata Caprese, rucolasallad och pastasallader och nu är vi fast.

Men varför är vi fortfarande fast? Alla andra mattrender kommer och går, men Italien består. Jag längtar efter mexikanska buffér med obegränsade mänger guacamole, refried beans och små berg av Quesadillas. Vore inte det fint? Eller svenskt: gubbröra, rökta räkor, potatishalvor med löjrom, skinka från svenska grisar.

P.S. Om det nu blir en twoshot så vet ju ni på Vagabond att jag gärna gör ert nästa och nästnästa New York-tema, men glöm för allt i världen inte heller att städsla Dag Hermelin, Sveriges bästa matresereporter. Låt honom bara få många sidor att breda ut sig på, det brukar bli roligast då. D.S.

4 kommentarer

  1. Anna B

    He – jag fick mitt ex skickat till Skåne – annars skulle ju jag också varit där! Tror att det italienska genombrottet på bufféerna måste påskyndats av de franska provsprängningarna på Muroroa-atollen. Helt plötsligt gick det ju inte an att servera camembert och fransk lantpaté med självaktning längre :) Stellan är bra, som vanligt.

  2. Mia Sénby

    Jag förstår precis hur Italiensk mat fortfarande kan vara populär. Vi från ”stenåldern” har rätt nyss upptäckt att den finns, dessutom har vi fått råd att gå på restaurang och äta den; barnen flyttar hemifrån och har plötsligt råd med roligheter!

  3. Sofia

    Det är mycket mat för pengarna, lätt att fylla ut med mättande tillägg, det mesta håller sig ett par timmar utan att sloka. En praktisk lösning jämfört med den gamla mötesklassikern smörgåstårtan!

  4. Alice

    @Anna: så vi kan skylla det hela på kärnkraft och massförstörelsevapen!
    @Mia: så trevligt det låter. Får jag rekommendera restaurang Salt i Halmstad vid solnedgång. Och surdegsbageriet i Slöinge (om ni ger er av åt väst)
    @Sofia parman är dyr och pastasalladen billig. Och ALLT är bättre än smörgåstårta.