svartsoppehelgen

Jag har just fått lära mig att man dricker öl till svartsoppa. Jag är inte säker på att min morfar skulle hålla med.

Mitt allra första blogginlägg handlande också om svartsoppa. Då, för två år sedan, bodde jag i Skåne*. Hel gås och anka var stapelvara i butikerna och Mårten gås utan hemlagad svartsoppa en omöjlighet.

Nu bor jag i Stockholm och fingrade igår på en korv med färdig svartsoppa och letar förtvivlat efter en stor vacker fågel till lördagsmiddagen. Saker och ting blir lite annorlunda när man flyttar norröver.
* och nej, jag är inte skåning. Jag kommer från Mölndal, en kranskommun till fiskstaden Göteborg.

7 kommentarer

  1. linda

    Svartsoppa? Om det så var det sista som fanns att äta på den här jorden skulle det inte korsa mina läppar. Du kan klä det i vad du vill, korv eller fina tallrikar…
    Jag vill trots detta inlägg passa på att tacka så hemskt mycket för den fina 30-årspresenten. Tack tack söta Alice. Jag blev jätteglad!!!

  2. Harald

    Just hemkommen från Ungern/Budapest konstaterade jag glatt att de firade Mårten Gås även där, och köpte 1.5 kilo gåslever för 200 spänn kilot…terrine here we come.

  3. linda

    Äta gåslever känns ungefär lika moraliskt riktigt som att äta spädbarn. Varför gör du så Harald? Det är ju inte ens gott! Varför inte sträva efter att minimera lidandet på den här planeten som redan är så sprängfylld av misär och ångest.

  4. linda

    Ok, smaken är olika det kan jag köpa. Men hur gott måste det vara för att rättfärdiga det lidande den stackars gåsen får utstå? Jag älskar Lallerstedt och det gamla gardet av kockar som helt enkelt bojkottar gåslever. Det finns mycket annat som är lika gott eller godare. Ät det istället.
    Och kom igen nu; gåslever, hur fräscht känns det? Grabba era pälsar och färga håret lila, det ska tydligen vara östermalmskärring i köket i vår.
    Over and out
    från mig

  5. Swemag

    Okey att det finns mycket gås i Skåne och att det äts en helvetes massa gäss därstädes, men traditionen att äta gås till Mårten är Stockholmsk. När man om höstarna åt gås i Skåne på oidentifierade dagar så var det heller inte med skånsk äppelkaka, dvs kavringriv och äppelmos utan möjligtvis med en syltgrotta. Äppelkakan är också den från Stockholm. Det är ju djädrans synd för skåningarna att det är så och typiskt för Stockholmarna att dom nu en massa år senare förlorat gåsen – den går ju för kattsingen inte att få tag i.
    Och så till sist till alla människor som disneyfierar! Appropås anklever – gastronomi gör ont!

    Swemag

  6. Pingback: Brax on Food » Blog Archive » min hemliga gåsagenda