säg det med pepparkakor


Foto: Katja Kristofferson

Ibland vill man säga att man älskar sin arbetsplats, men alla försök känns liksom klyschiga. Då är det bra att ta till lite överbliven pepparkaksdeg.

en kommentar

  1. Sofia Brax

    Aha! De där grymt snygga bokstäverna känner jag allt igen på något sätt …
    Jag försöker intala mig att du _först_ gjorde de tecken som behövs för att stava ”TAGE” och ”STINA”, och sedan lånade några samt gjorde några extra för att kunna göra bilden till det här inlägget … ja, så var det nog! ;-)
    Sugpropparna du skickade med var, precis som du skrev, fantastiskt hållbara. Sitter fortfarande somklistrade vid fönstrrutan. Däremot har själva pepparkakorna allt eftersom börjat drabbas av växthuseffekten. (Vi hör dunsar i köket då och då, och springer ut för att undersöka skadan. Hittills har de landat ganska mjukt och vi har hittat nya håligheter att knyta lakritssnörena i.)
    Det här är förresten en spaning, i lite större bemärkelse. Har hört från flera olika håll (för jag har väl inte läst det här på bloggen???) att pepparkakshus kollapsar, mer som regel än undantag nu för tiden. Och att det skulle bero på att snön och vinterkylan ersatts av en massa allmän luftfuktighet som driver omkring.
    Du som kan sånt där, har du några tips för bekämpning av detta klimathot? Några droppar vinäger i smeten eller annan hemlig ingrediens? Save the pepparkakor, save the world …!
    Kram Syrran