konsten att lagra och dricka vin

Min morfar Helge var en tvättäkta affärsman. En sådan som alltid får löjligt många blomsterbuketter på sin 70-årsdag, som har bjudcigaretter i en särskild ask på soffbordet, som skickar runt sina anställda till olika butiker för att de ska handla billig läskback  i en och billiga jordgubbar i en annan, utan att riktigt tänka på lönekostnaden. Men han hade näsa för bra affärer, tyckte inte om när det slösades med pengar och lyckades inte sluta jobb förrän en bra bit efter sin 90-årsdag.

Affärsmän brukar ofta få presenter och vinflaskor är ofta ett säkert kort. Dock inte till min morfar. Han drack nämligen väldigt lite alkohol. Han brukade vänligt ta emot flaskorna, ordentligt anteckna datum och givare och så ställa ner dem i vinkällaren. Och där fick de stå.

När han dog 2000, var vinkällaren fylld med viner från 50-talet och framåt. Mammas storebror delade upp vinet i tre rättvisa högar, ett till varje syskon. Sedan dess har min familj roat sig med att dricka gamla viner då och då. Det är alltid en chansning, vissa viner är odrickbara, andra är fantastiska i fem minuter för att sedan tvärdö och andra är alldeles alldeles underbara. Det spelar inte så stor roll, hela grejen med att korka upp en flaska vin från 70-talet räcker långt.

Till kvällens midsommarfirande tog jag med mig en flaska bulgarisk Oriachovitza Cabernet Sauvignon från 1985. Det var lite övermoget, men inte mer än att det gjorde sig väldigt väl med en kryddmarinerad stek.

vin4

Vad ska vi öppna härnäst? Jag passade på att fota en del flaskor. Vi kan väl ha en omröstning. Ni föreslår flaska och jag (med föräldrar och make) öppnar och dricker. Extra fina tips kan göra att ni blir inbjudna på ett glas!

Av någon anledning har wp slutat ge mig alternativet att jag kan rotera mina bilder. Beklagar om ni nu riskerar att få ont i nacken…

img_1003

img_1005

img_1004

img_1006

vin5vin6

vin7vin8

vin9vin10

6 kommentarer