konsten att lagra och dricka vin

Min morfar Helge var en tvättäkta affärsman. En sådan som alltid får löjligt många blomsterbuketter på sin 70-årsdag, som har bjudcigaretter i en särskild ask på soffbordet, som skickar runt sina anställda till olika butiker för att de ska handla billig läskback  i en och billiga jordgubbar i en annan, utan att riktigt tänka på lönekostnaden. Men han hade näsa för bra affärer, tyckte inte om när det slösades med pengar och lyckades inte sluta jobb förrän en bra bit efter sin 90-årsdag.

Affärsmän brukar ofta få presenter och vinflaskor är ofta ett säkert kort. Dock inte till min morfar. Han drack nämligen väldigt lite alkohol. Han brukade vänligt ta emot flaskorna, ordentligt anteckna datum och givare och så ställa ner dem i vinkällaren. Och där fick de stå.

När han dog 2000, var vinkällaren fylld med viner från 50-talet och framåt. Mammas storebror delade upp vinet i tre rättvisa högar, ett till varje syskon. Sedan dess har min familj roat sig med att dricka gamla viner då och då. Det är alltid en chansning, vissa viner är odrickbara, andra är fantastiska i fem minuter för att sedan tvärdö och andra är alldeles alldeles underbara. Det spelar inte så stor roll, hela grejen med att korka upp en flaska vin från 70-talet räcker långt.

Till kvällens midsommarfirande tog jag med mig en flaska bulgarisk Oriachovitza Cabernet Sauvignon från 1985. Det var lite övermoget, men inte mer än att det gjorde sig väldigt väl med en kryddmarinerad stek.

vin4

Vad ska vi öppna härnäst? Jag passade på att fota en del flaskor. Vi kan väl ha en omröstning. Ni föreslår flaska och jag (med föräldrar och make) öppnar och dricker. Extra fina tips kan göra att ni blir inbjudna på ett glas!

Av någon anledning har wp slutat ge mig alternativet att jag kan rotera mina bilder. Beklagar om ni nu riskerar att få ont i nacken…

img_1003

img_1005

img_1004

img_1006

vin5vin6

vin7vin8

vin9vin10

6 kommentarer

  1. Anders Öhman

    Angelus (1989?) verkar vara ett säkert kort för en stor upplevelse. Ch d’Yquem hade jag också korkat upp snabbt som ögat men den ser misstänkt mörk ut. Hur är vinerna förvarade?
    Vad är det för årgång på La Fleur-Petit?

  2. Alice

    Tack Anders! Alla flaskorna har legat i ganska stabilt tempererade källare, liggandes och förhållandevis mörkt. La Fleur-Petit tycks vara från 1968. Borde nog öppnas å det snaraste…
    Ser fram emot Angelus. Jo, det är en -89:a

  3. Alice

    Och vad gör man med en Château Grand-Puy-Ducasse från 1935? Undra när morfar fick den?

  4. Karl-Oskar

    Får nog köpa ny dator. Blev svårt fuktskadad (av saliv) när jag gick i närkamp med skärmen för att försöka tyda vad det står på flaskorna:) Vällagrad bordeaux tillhör inte direkt vardagen. Jag röstar för att ni öppnar Angelus, säkerligen helt fantastiskt.

  5. Petter K-P

    By popular demand:

    Föreslår följande drickordning (förutsatt att du vill ha en upplevelse):

    1) Chateau D’Yquem 1968 (matchning: lagrad, inte överlagrad, Tallegio – tala med Hedda på Adrouet som kan hem bra sådana med en veckas varsel). … See More

    2) Chateau Angelus 1989 (matchning: rosastekt anbröst, skånsk färskpotatis som med skal stekts i ugnen toppat med färsk rosmarin, skysås och Brysselkål – gamla skolan!)

    3) Chateau Lafleur Petrus 19XX (matchning: kalvlever Anglais med rödvindbräserade Puy-linser)

    Parantetiskt vill jag bara säga att Petrusen en gång i tiden var ett synnerligen underskattat vin på Systembolaget. Kanske bästa Bordeaux-fyndet utanför västra banken i mitten av 90-talet. Minns 89:an och 90:an som finstämda symfonier från Pomerol a 350 kronor. Men mycket talar för att den bör drickas snabbt efter att korken dragits ur. Redan 1995 var 89:an (great european vintage!) färdig att dricka. Du kommer att få mycket vegitativa associationer och en del stall i din Lafleur Petrus.

    Se inte detta som ett fjäskigt försök att tigga till mig smakprov, Alice. Åker till Österrike och Wachau om en vecka i jakt på den ultimativa Rieslingen utanför Tyskland. Inbillar mig att det kommer att vara en Federspiel, och inte en Smaragd.