festivalmat för vuxna

Är det rättvist att kalla det mat för vuxna, maten som serveras på Sommarkök & bar inne på jazzfestivalområdet på Skeppsbron i Stockholm? Själv hade jag inte känt mig helt motiverad att köpa en lågtempad lax och ett glas Peter Lehman Riesling för 190 kronor under någon av mina Roskildevistelser. Nu kändes det däremot helt okej (om bara vinet varit kallt nog). Å andra sidan minns jag att jag hände en hel del i rom- och cigarrtältet på den danska musikfestivalen och spenderade säkert det dubbla på roliga myntadrinkar.

Sommarkök & bar - mat i luckan

Foton: Jurek Holzer

KC Wallberg, krögaren bakom det bästa matvalet på den pågående jazzfestivalen, är här för fjärde året i rad. Varje år ser hans festivalrestaurang annorlunda ut. I år har han åtgått från Art Smiths Wasabrödssponsrade kokbok I love knäckebröd. Tidigare år har han roat festivalbesökarna genom att sätta upp ett kitchen tabel (bord för gäster mitt i köket) och servera femrätters, bygga upp restaurangen på tema lantliv och servera riktigt kolgrillat.

Att hålla igång en grill kräver kompetenta medarbetare och grillansvarig är hitlånad från restaurang Josefina  (innebär det att man inte ska beställa grillar därifrån i helgen?), men det räcker med att de under några minuter får ont om grillkol för att hela matkedjan ska bli förskjuten och plötsligt ringlar sig köerna långa utanför restaurangen. Varannan kund vänder när de väl kommit fram till kassan och möts av beskedet att maten dröjer. Det är ju trots allt musiken som står i centrum och alldeles strax börjar Bobo Stensons trio spela.

– Äsch, vi går någon annanstans, säger de och vänder på klacken.

Sommarkök & bar - framdelskött

Andra står troget kvar och väntar på sin grillade oxbringa på rågbröd för 90 kronor. Den har funnits på menyn i några år nu, men det är först på sistone som svenskarna har fått smak för framdelskött. Och mer kommer det säkert bli nu när Svensk Köttinformation slår på stora trumman för att svenskar ska äta mer fram- och mindre bakdelskött. För närvarande exporterar vi framdelsköttet och exporterar bakdelsdito och det finns väl en dröm att vi helt enkelt ska äta det vi själva producerar i landet.

Själv står jag förtjust kvar och väntar på min lax och tjuvlyssnar för glatta livet på alla i kön.

Kommentarer stängda.