Taggad: vin

vin + mat = sant

Idag besökte jag invigningen av Vin- & Sprithistoriska museets utställning om vin och mat i kombination. Museet ligger ganska undanskymt uppe vid Norra Station i Stockholm och har en basutställning som känns allt annat än modern.

Den tillfälliga utställningen är däremot väl värt ett besök. Att få titta på en videoinspelning från 1983 av programmet Vinprovarna är värt resan. Carl-Jan Granqvist sitter i full munskänksmundering, inklusive avsmakningskopp om halsen, i vinkällaren på Grythyttan och säger det vi aldrig kan glömma
Vilken doft! Som en nyriden häst och förmultnade lövhögar.
Sen går han vidare och erkänner vad de nyss provat
Vi har valt lite fräckt nog en Chateau Cheval Blanc 1955
Sen läggs det på en bildtext där vi kan läsa att Cheval Blanc är utgånget på systemet. Jo, nog är det fräckt alltid.

På tidigt 80-tal klassades det nästan som underhållning. Idag sker det varje fredagsmorgon i tv4 och ses som någon sorts konsumentupplysning. Svenskar på 2000-talet lyfter inte på ögonbrynet åt att viner sägs dofta petroleum, svettig häst eller kattkiss. Att den sen blir ännu mer innovativt och lättbegripligt när Sofia Mölstad börjar prata om blöta raggsockar och marmeladgodis, det kan vi bara hoppas att resten av vinsverige förstår och snappar upp.

druvkampens vinnare

Och hur gick det i druvorna kamp undrar ni kanske?

Zinfandeln blev som förväntat en värdig vinnare. Stor, robust, mörka mörka bär, choklad.
Pinot Noiren var en elegant historia. Mild och mjuk med härliga jordgubbstoner. Och minsann, kunde inte flera stycken finna doften av multnade löv när vi väl började prata om det. Detta var något helt annat än den Spätburgunder (som Pinot heter i Mosel) som jag genomled under en lång och gommuttorkande provning förra våren. För min otränade gomm kändes det mest otäckt, men resesällskapet Ulf Wagner smackade förtjust och sa att det var utomooordentligt bra. Han kunde nämligen, till skillnad från jag, förstå hur de här vinerna skulle smaka om några år. Det var därför han gick därifrån med några kartonger vin och jag med blotta förskräckelsen.

Så vilken slutsats vågar jag ha utan att hänga ut mitt ovetande. Mjuka amerikanska Pinoter (22261) som mognat på bara 2-3 år är riktigt trevliga, men knappast den enda druva jag kommer dricka i framtiden. En varning utfärdas mot ett annat Beringer Pinot (23031) som min hjältinna på bolaget förbjöd mig att köpa. Inte alls lika bra. Och efter en långa och tålamodskrävande provning av tanintunga Spätburgunder behöver man dricka en öl. Minst.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för druvkampens vinnare Postad i dryck Taggad ,

vilken druva vinner?

Inspirerad av den upphausade stämmingen kring druvan Pinot Noir som skapats av filmen Sideways bestämde jag mig för att stanna till på Systembolaget vid Hansacompaniet. Jag skaffar ofta anledningar att handla där. De har bra personal och en underbar vinkällare. För ett tag sen gick jag in och impulsköpte en flaska sött franskt dessertvin från 1975. Min tanke var att om jag drabbades av en akut trettioårskris skulle den kanske kunde lindras något som jag drack ett vin som var lika gammalt.

Nå, den här gånget var jag på Pinotjakt. Tanken var att köpa en flaska Pinot och en Zinfandel från samma producent för att verkligen kunna visa på druvornas olikhet. Det är alltid svårt att veta vad man ska förvänta sig av en Pinot, men mogna jordgubbar är väl en säker, på gränsen till feg, gissning. Av Zinfandeln förväntar jag mig ett mörkt kryddigt kraftpaket. Vi får se. Vinerna, som kommer från Beringer, ska öppnas ikväll i ett studentkök i Lund.

Med tanke på förtjusningen i rösten på bolagets rödvinsansvariga (vill ha det jobbet) när hon beskrev Pinot Noiren (22261) ser jag hemskt mycket fram emot att öppna flaskan. Undra om jag hittar den utlovade doften av multnande löv?

olämplig sponsring

Fraiser presenteras av Lindemans
Visst känns det fel. Vi pratar trots allt om bröderna Crane som blir upprörda när någon beställer en flaska vit Zinfandel.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för olämplig sponsring Postad i dryck, media Taggad ,

välförtjänt Oscar

Filmen Sideways är jag väldigt förtjust i! Igår fick den en Oscar för bäst manus efter förlaga. Sideways är en film om vinnördar och vinresor. En amerikansk indepententfilm. En film om trasiga människor. En film som glorifierar mäns snedsprång. Nåja, den är inte perfekt. Men väldigt nära.

Själv satt jag och antecknade frenetiskt medan jag såg den och så fort jag får tillbaka mina anteckningar ska jag börja googla på vinnamn, druvar och allt annat. Det namedroppades friskt genom hela filmen nämligen.

Gå och se den idag! Och om du inte får tag på biljetter (det är den film i Sverige fn som det är svårast att få biljetter) så ta med dig filmens bästa visdomsord:

”I think the day you open a ’61 Cheval Blanc, that’s the special occasion.”

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för välförtjänt Oscar Postad i dryck, media Taggad ,