matkaravan

Ser alla matkaravanister likadana ut, undrade jag. Jag hade just anslutit mig till gruppen vid toppen av rulltrappan ner till Hötorgshallen. Det var skjortor och slacks snarare än hippa t-shirts och shorts. Toppat med prydliga frisyrer och diskreta bågar.

Men sen dök karavanledare Dag Hermelin upp som en förtjusande motvikt i tajt t-shirt, tuffa bågar, tintinlugg och rar mössa. Direkt fick vi våra smaklökar retade, först med (och här vore det dumt att vara något annat än vag, eftersom ni själva tänker boka in er på nästa lediga karavan i augusti) asiatiskt godis och hemmabryggd dryck.
– Vad känner ni för smaker, krävde Dag att få veta.

Sen tog vi trappan ner i djupet och upptäckte Hötorgshallen. Basturökt finsk skinka som smälte i munnen, saltsöta gröna russin, stöddig sylta och svalkande juice. Dryga två timmar senare var karavanen slut och jag lämnades ensam kvar på Taj Mahal. Plockade åt mig torkade minibananer, platt ris och några juicer. Nu är midsommar räddat!

Postskriptum
Matkaravanen visade sig denna gång till stor del bestå av styrelsegruppen för ett företag i masonitbranschen. Jag tar genast tillbaka alla teorier om hur en (blivande) matnörd ser ut.

Kommentarer stängda.