kyrköl

Söndagskväll innebär kyrköl, och ikväll var jag och Stefan på ovanligt modigt humör. Åtminstone måste Stefan ha känt sig ovanligt modig när han drog i väg mig till Götgatsbacken och puben Tiffanys. Amerikansk västkust, ett hyfsat standardsortiment på fat, skvallradion i högtalarna, ganska välupplyst och fåniga memorias innanför glas och ram. Jag satt och surade medan jag försökte få bort tillräckligt med kolsyra ur min Samuel Adams med hjälp av en svart drinkpinne. Efter en öl gick vi vidare.

Vi vandrade från Medborgarplatsen längst Folkungagatan. August bar & bistro underkändes snabbt, likaså Charles Dickens. Inte ens ÖK på Östgötagatan dög. Hela stället osade av stekt fisk. Så går det när man kastar ut rökarna på gatan. Något som förvånade mig var att ÖK hade en cigarettautomat i garderoben, det trodde jag inte att krogarna fick ha längre. Slutligen blev jag konservativ och ville prova ett säkert kort. Inte lika säkert som Pelikan, men nästan – Soldaten Svejk. Bra öl, förtjusande bartenders.
Konstaterar att det är väldigt svårt för rökarna. Barerna tycks inte ens ha tändstickor längre. Och snart kommer man sluta sälja cigg i småpack, åtminstone enligt ett rykte jag plockat upp i Allhelgonakyrkan.

Kommentarer stängda.