kreditvärdig

Pengar Illustration: Linnea Svensson/Tasteline Illustration: Linnea Svensson/Tasteline

Det är något väldigt fint med att bli betrodd. Det hände så sent som idag på Martins Gröna på Brunkebergsgatan i Stockholm. Jag hade precis beställt lunch när jag insåg att min stinna plånbok bara var fylld med kvitton, men det var inga problem att äta på krita.

Några dagar tidigare satt jag på Mahogny på Skånegatan i Göteborg när två killar i sextonårsåldern klev in och överlämnade en hundrig till ägaren utan att få något tillbaka utöver några växelkronor.

Nej, det rörde sig inte om sofistikerad droghandel. Det rörde sig om kredit. Kortmaskinen var trasig och gossarna hade inte haft några kontanter att handla sitt kaffe för. Nu hade de återvänt för att justera skulden.

Men visst händer detta alltför sällan? Innan de här två händelserna hade jag inte hört någon få krita sedan jag själv i tolvårsåldern hade för vana att köpa mjölk och annat viktigt* till hushållet och skriva upp det på räkningen. Bodde man i Mölndal och handlade på Dalens Livs gick det bra att göra så, åtminstone om mamma dök upp en gång i månaden och betalade av mina skulder.

Undra om det fortfarande kan gå till på det viset? Mamma, löser du ut mig då och då om jag startar en räkning hos Cajsa Warg?

* nötcreme

3 kommentarer

  1. britmari brax- mamman

    inte alldeles omöjligt men det tror jag inte du vill!!! Det är ju inte heller din närmsta delikatess affär längre…. så det är lite ofarligt.

  2. Harald

    Påminner mig om när man man liten, läs 12-13 år, och man hade ”konto” på sin lokala ICA-handlare. Man uppgav bara sitt namn. I slutet av månaden kom det hem en räkning.

  3. Sara

    Yinzuo Sushi, Högdalen, i höstas – svettig (och hungrig) mamma dyker upp vid middagstid med två (hungriga) barn, beställer – och upptäcker att plånboken ligger kvar på jobbet.

    Underbar ägare: ”Men det gör ingenting! Kom in i morgon och betala i stället! Vill båda barnen ha misosoppa till?”