kocken, maskinisten, hans eldare och dennes beundrare

Klev upp nästan okristligt tidigt imorse för att kunna kliva ombord på ångaren Blidösunds tur till julmarknaden i Nynäshamn. Eftersom jag är väldigt svag för ångmaskiner, inte de små tablettodlade utan de stora, hängde jag en del nere i maskinrummet. Verktygen hängde på rad, mässingen glänsde och maskinisten vandrade runt med såväl oljefläckar som axelklaffar på skjortan och kolvarnas rytm var smått hypnotiserande.

Plötsligt klev maskinisten upp för lejdaren med orden ”nu ska jag vara kock igen” och kom ner en kort stund senare med en bit biff i ett aluminiumtrÃ¥g. En gäst i matsalen hade beställt ”skyffelbiff – serveras direkt frÃ¥n Ã¥ngpannrummet”. En skyffel togs fram, skrubbades av med en stÃ¥lborste och sköljdes av. Luckan till Ã¥ngpanna öppnades och en strÃ¥lkastare i brandgult fyllde rummet. Skyffeln Ã¥kte in och värmdes i den glödande kolen. Sen ägnade maskinisten fem mintuer Ã¥t att steka biffen pÃ¥ den varma skyffeln och dÃ¥ och dÃ¥ köra in den i ugnen tills den stod i lÃ¥gor som snabbt kvävdes av en handduk. Ett sant skÃ¥despel. även om jag funderar över hur torrt köttet blev av behandlingen. Jag har ju alltid lärt mig att kött fÃ¥r vändas max en gÃ¥ng i stekpannan.

Men det kommer inte att hinda mig från att beställ skyffelbiff nästa gång jag lyckas bord i Blidösunds matsal. Det kostar i och för sig 125 kronor med än den vanliga ångbåtsbiffen, men det skådespelet var värt en del.

en kommentar