kocken, maskinisten, hans eldare och dennes beundrare

Klev upp nästan okristligt tidigt imorse för att kunna kliva ombord på ångaren Blidösunds tur till julmarknaden i Nynäshamn. Eftersom jag är väldigt svag för ångmaskiner, inte de små tablettodlade utan de stora, hängde jag en del nere i maskinrummet. Verktygen hängde på rad, mässingen glänsde och maskinisten vandrade runt med såväl oljefläckar som axelklaffar på skjortan och kolvarnas rytm var smått hypnotiserande.

Plötsligt klev maskinisten upp för lejdaren med orden ”nu ska jag vara kock igen” och kom ner en kort stund senare med en bit biff i ett aluminiumtråg. En gäst i matsalen hade beställt ”skyffelbiff – serveras direkt från ångpannrummet”. En skyffel togs fram, skrubbades av med en stålborste och sköljdes av. Luckan till ångpanna öppnades och en strålkastare i brandgult fyllde rummet. Skyffeln åkte in och värmdes i den glödande kolen. Sen ägnade maskinisten fem mintuer åt att steka biffen på den varma skyffeln och då och då köra in den i ugnen tills den stod i lågor som snabbt kvävdes av en handduk. Ett sant skådespel. även om jag funderar över hur torrt köttet blev av behandlingen. Jag har ju alltid lärt mig att kött får vändas max en gång i stekpannan.

Men det kommer inte att hinda mig från att beställ skyffelbiff nästa gång jag lyckas bord i Blidösunds matsal. Det kostar i och för sig 125 kronor med än den vanliga ångbåtsbiffen, men det skådespelet var värt en del.

en kommentar

  1. Karl-Erik Finnman

    Kul grej! En duktig eldare eller chief kan säkert hantera skyffeln så att biffen blir stekt efter gästens önskemål. Blodig eller torr! Smagen er forskellig.

    Hälsningar
    Karl-Erik Finnman, Chief engineer, retired