den svåra konsten att äta julbord

Fick besök av mamma, pappa och svärmor under en och samma helg. Det riktigt ropade ”julbord på stan”. Jag bokade bord på Gondolen, och förklarade att mina släktingar nästan aaaldrig är i Stockholm, så ett bord med utsikt skulle sitta fint, vilket hörsammades. Tack Gondolen.

I det här läget vill säkert min pappa inflika att han spenderade en stor del av 50-talet i Stockholm, men då såg väl inte Stockholm ut så här, med möjligt undantag för Slussen.

Med tanke på titeln trodde kanske att detta skulle bli en bloggpost om vikten att äta julbordet i olika turer:

  1. sillen och ägg
  2. laxen och fiskpaté
  3. kallskuret
  4. småvarmt
  5. (här kan man klämma in en lutfisk för att orka)
  6. ostar
  7. desserter

    Låt mig understryka, julbord är inte en ursäkt att skapa surf ‘n’turf-kompositioner på tallriken. Däremot kan det vara motiverat att dricksa diskaren med tanke på hur många tallrikar du tänker smutsa ner under måltiden.

    Det här är en post om hur mycket desserter som får plats på en tallrik.

    20111217-143637.jpg

    Imponerande mängder

    20111217-143654.jpg

    Strukturerat, men mycket

    20111217-143713.jpg

    Barnanpassat

    20111217-143727.jpg

    Måttfult

    Jag ska inte hänga ut exakt vems tallrik som är vems inom familjen. Kanske bara berätta att den som tog mest åt upp, medan den som tog minst inte lyckades tömma sitt fat. Allt handlar om julbordsteknik. Jag har mycket kvar att lära.

    5 kommentarer

    1. Alice

      Nu börjar minnet återvända… det var saffranscréme. Trevligt, men lite för mättande så där i slutet.