Kategori: godis

någon som ska gifta sig?

Jag har skådat den andra sidan av Beirut och jag har funnit den rik. Dess namn är Patchi och jag ville aldrig lämna dess närhet. Åtminstone inte utan 1 kilo handinslagen choklad.

Patchi är en internationell kedja av lyxvaruhus med en libanesisk ägare. Den grundades på 70-talet, men inbördeskriget fick ägaren att starta upp filialer i fredligare länder. Bottenvåningen på Pachi i Down Town Beirut är som en blomsteräng av praliner. Godbitarna ligger uppställda på små podier, som förlovningsringar i juvelaskar. Väldigt likt dessertakademiens behandling av svenska bär. Kronjuvelerna var bröllopspralinerna där varje bit var klädd till fest. Orange, lila, grön, rosa och syren. Med spets, paljetter, små broscher, eller tygblommor. Jag har aldrig sett vackrare godis. Och naturligtvis fick man bara köpa minst ett kilo. Inte ens en matjournalist med en stor och viktig blogg fick köpa enstaka bitar för att fota och skriva om. *Puff*

SmÃ¥tt besviken klev jag in i hissen och trycket pÃ¥ 2 – Celebrations. Här möttes jag av en otroligt trevlig expedit som visade runt mig bland färgsprakande porslin. Hon tittade medlidsamt pÃ¥ mig när jag förklarade att i Sverige är allt porslin vitt. Här fanns verkligen alla färger och mönster pÃ¥ tallrikar och fat. Och inte bara diskret pÃ¥ brämen som i Sverige, utan över hela ytan. Och mycket som matchade. Jag fick lära mig att fuccia var höstens modefärg för porslin. Sen förde hon mig vidare till bröllopsrummet. Det grämer mig att jag glömde frÃ¥ga om brudparen registrera önskelistor, men helt klart gav brudparen bort presenter till bröllopsgästerna, precis som jag är van vid frÃ¥n judiska bröllop. Efter bröllopet kommer babyn förklarade expediten och svepte mig vidare till barnavdelningen. Här var allt hysteriskt sött, och inte ens en barnneutral person som jag kunde göra nÃ¥got annat än le.

willy wonka, willy wonka


Willy Wonka, Willy Wonka, the amazing chocolateer.
Willy Wonka, Willy Wonka, everybody give a cheer.
He’s modest, clever, and so smart he barely can control it
With so much generosity there is no way to contain it…
to contain it… 
to contain, to contain, to contain….

Nu har jag äntligen sett Charlie and the Chocolate Factory. Och jag har inte skrattat så mycket på bio sedan den homoerotiska slutscenen i Konungens återkomst. 
Tim Burton, Johnny Depp och Helene Bonham-Carter är en underbara kombination, oavsett om filmen handlar om dödingar eller choklad. Johnny Depps minspel är ljuvligt. Roald Dahls repliker pun-fyllda:
Wonka tittar på ett grått hårstrå och säger I need a heir.

Till och med sång- och dansnumren var bra. Sådana partier brukar jag normalt snabbspola igenom.

Allt var så vackert och häftigt. Rollbesättningen, fabriken, hissen… Mja, hissen är det enda jag blev besviken på. I min barndom lärde jag mig att den hölls uppe med hjälp av sky hooks*. Men i filmen drivs hissen av fyra pyttiga jetmotorer.

Med coca colaburk i den ena handen och stor påse lösgodis i den andra infann sig inget akut chokladbehov. Däremot kände jag ett visst sockerillamående när jag reste mig upp under eftertexternas sista rader.

Willy Wonka kan sannerligen rimma Chewing gum is really gross. Chewing gum I hate the most.
Jag tror jag behöver se filmen igen.

*skyhooks are entirely mysterious, pre-existing hooks in the sky

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för willy wonka, willy wonka Taggad ,

GB:porslin och stall

Domori, Pralus, Pierre Marcolini, Michael Cluizel och Valrhona är alla bra exempel pÃ¥ bra tillverkare – hittar rätt gör man nog bäst genom att pröva och hitta sin egen favorit.

Favoritchokladen just nu är Domori Porcelana, den är mjuk och fin. Och vill man pröva något riktigt kraftigt med en hemtrevlig ton av stall och gödsel finns ju alltid en Pralus São Tomé i skåpet.

En del bra recensioner finns på 70%. Och slår chokladbehovet till i Göteborg är detta bästa botemedlet.

Gästbloggare: Jakob Schlyter kan laga nätverkssäkerhetsluckor med ena handen och praliner med den andra.

kladdet vi älskar

Varför hyckla? Finns det en chokladrelaterad produkt som svenska folket kan tänka sig att leva av resten av livet så är det inte kvalitetschoklad. Det är kladdkakan. Jag tror att den slog igenom på 80-talet. Åtminstone minns jag själv tydligt de första gångerna som jag bakade kladdkaka. Smälte smör, rörde ner kakao med en smörkniv. Det fick ju inte vispas.

Kärleken till kladdkakan består. Så mycket att det tom kommit ut en bok med bara kladdkakerecpet. Det är Mia Öhrn som kommit på den genialiska idén att fylla en bok med 32 olika varianter av svenska folkets bakfavorit. Hon har fattat grejen, och fått en försörjning på kuppen. För kladdkakor tillhör de få kokböcker i Sverige som faktiskt har gett en hyfsad inkomst åt författaren. Nu försörjer hon sig på att skriva böcker (lyllos) och kom precis ut med en bok om godis.

Sju sorters kakor däremot tycks aldrig ha förstått kladdkakans storhet. Trots att den i dagarna kom ut med ytterligare en nyutgåva, den 87:e i ordningen, finns det fortfarande inget recept på kladdkaka.Mellan kejsarkronor och klenäter gapar det oroväckande tomt i indexet, och chokladkakorna har andra tillägg som fin-, apelsin- eller mormors-. Följer provkökets Birgitta Rasmusson verkligen de olika kaktrenderna lika noggrant som det hävdas i pressmaterialet?

den stora chokladlögnen

Det finns idag en jobbig glorifiering av mörk choklad med högt kakaohalt, och en ännu märkligare korrelation mellan procenthalt och kvalité. Ju högre ju bättre. Så fort folk börjar prata choklad med mig väcks mitt begär för fazer blå. Fortsätter konversationen mot 98%-ig choklad börjar jag fantisera vilt om fazer röd. Mmm extra ljus.

Lyssna på sanningen och lyssna noga. Choklad blir inte bättre av att vara kakaostinn, utan av att vara kärleksfullt framtagen. Det är fabrikanterna som äger sina egna plantage, som betalar extra bra för sina bönor på vilkor att de blir fermenterade efter deras önskemål, som bryr sig om fuktighetsgraden under bönornas transport över Atlanten, som ser det som en tillgång att skörden varierar beroende på väder och säsong och som rostar, conchar och tempurerar sin choklad med fingertopskänsla som ger den bästa chokladen. Om de även tar miljömässigt- och socila ansvar i odlingslandet känns det ännu bättre, men mer i själen än på tungan. Vilka märken som uppfyller de här kraven hoppas jag att Chokladakademiens Gbg-representant tänker svara på senare i veckan, eller hur Jakob?

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för den stora chokladlögnen Taggad

chokladvecka

Roald Dahls Charlie and the Chocolate Factory och Charlie and the Glass Elevator var min barndoms favoritböcker. För att fira Hollywoods goda smak att låta Tim Burton filmatisera den vackra sagan om chokladfabriken och låta den ännu vackrare Johnny Depp spela huvudroll, satsar jag på choklad hela veckan. En chokladvecka helt enkelt, en idé ogenerat snodd från Filmomatens zombievecka. Jag är övertygad om att dagarna som är kvar innan filmen har premiär kommer att kännas kortare om man fyller huvudet med choklad. Naturligtvis ska ni ta mig på orden.
Förvänta er ljuv läsning om kladdkaka, temperering, Dolmori, ganche och Jan Hedhs händer.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för chokladvecka Taggad ,

avslöjad

Nu har jag varit på Formex och snokat. Och av misstag fått informationen kring vilken smak den nya årgångsglöggen från V&S kommer att ha. Informationen finns att köpa för en flaska Bolly. En ledtråd bara: smaken matchar synnerligen väl med min favoritsmak från fjällkonfekt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för avslöjad Taggad

provkökets lov

I provköket lagas det just nu chokladkaka.

Även om jag i förra veckan hävdade att jag ville bo på landet för gott och livnära mig på bär känner jag mig ovanligt lycklig över att vara tillbaka på jobbet. Trevliga människor att prata mat med, roliga ingredienser att fingra på, ny mat att provsmaka. Och nästan varje lunch finns det ett digert utbud av smakprover att fylla magen med. På den här arbetsplatsen riskerar man inte it-fetma utan hederlig ister-fetma.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för provkökets lov Taggad

rättelse

Linus på Thörnströms har en av Göteborgs få restaurangkonditortjänster och är säkert ansvarig för huvuddelen av deras dessertmeny:
Domorichoklad- och whiskyglass med inkokt päron samt honungsrostade macadamiannötter
Vitchokladmousse med jorgubbssorbet, rabarber carpaccio och vaniljkokt tapioca
Cocossufflé med mangosorbet samt en mango- vaniljkrämfylld munk
Papayatartar och papayasorbet med lättrökta jordnötter och chokladmousse
Äpple och honungssorbet
Och hade det varit Domoriglass på meny om inte Linus tidigare jobbat för Berzelichoklad som är Dolmoriåterförsäljare? Vad tycker vi över lag om att skriva ut chokladmärket i menyn. Själv känner jag mig tveksam.
/Alice-nyss-hemkommen-från-Basements-fyrarättersmål

sval choklad


De galna spanjorerna på chocovic har upptäckt ett nytt sätt att göra ganache på. De värmer både chokladen och grädden (UHT-behandlad) till 35° och blandar med en stavmixer. Konsistensen blir helt annorlunda och bakterietillväxten blir mindre(!). Värt att gå hem och prova.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för sval choklad Taggad

min hjälte Jan


Igår åt jag mat med Jan Hedh. Jag är lite svag för karln. Jo, jag vet, han är 55 och väger nog något tresiffrigt tal. Men ändå. Det är hans händer – som formar chokladsolfjädrar, hans läppar – som blåser fram sockersvanar. Hans totala kärlek till mat och hans förmåga att formulera den:

En sås säger så mycket om maten på tallriken. Är den vacker och klar innebär det att den är tillagad långsamt. Benen är brynta långsamt, den är silad flera gånger och allt har fått ta sin tid. Då kan det hetsa upp en att se en sån sås.

Igår åt jag hans ankleverglass som var del av en chokladmeny som serverades på Reisen Hotell i Gamla Stan. Han serverade även en brulé där han smulat ner cigarr för att kunna leverera en mellanrätt med nikotin som motsvarar den klassiska rökpausen. Spännande, manliga, mustiga smaker, men det slog inte ankleverglassen.

Bara ett citat till:
Kan man gnida in kor med öl kan man väl gnida in människor med choklad.
angående kobe-biff och den nya spatrenden med chokladmassage.

Något Jan dessutom la märke till redan 2001 när han åkte taxi (!) till Las Vegas . Ja, jag faller och jag fortsätter lyckligt att falla.

var är russinen?

Marabou romrussin – vad hände med den smaken. Den var klassisk, god och kändes vuxen.

5 i topp på befintliga maraboukakor
1) helnöt (finns bara i 200 g)
2) frukt och mandel
3) mjölkchoklad
4) mintcrisp
5) cocos (fast lite kinky)

Mjölkchocorullen slår dem allihop.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för var är russinen? Taggad

99%-ig choklad

Vad gör man med en 99%-ig choklad? River man bara ner den i en chokladsås för att få en mer mastig smak eller vågar man vara mer experimentell? Själv vill jag helst äta små små bitar och låta chokladen torka ut min gom. Men är man åt det karnevora hållet kan man alltid piffa upp en sås till hare eller duva. (Duva äter vi alldeles för lite av i Sverige. I Marocko har de fantastiska duvrätter med kanel och tunna lager av frasig filodeg.)
Så finns chokladen i ett svenskt skafferi så föreslår jag att den hamnar i såsen du serverar till fläskfilén. Det kan behövas.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för 99%-ig choklad Taggad

Quadratisch. Praktisch. Gut.

Enligt Cloetta äts det 1,5 Kexchoklad i sekunden i Sverige. Undra om de började räkna innan eller efter de släppte de löjligt goda snacksbitarna av kexchoklad? Jag fick tvÃ¥ pÃ¥sar som en julgÃ¥va av Fazer, en chokladdoppad muta jag villigt tog emot och dessutom svalde. Jag har aldrig sett mina kollegor valfärda till mitt skrivbord gÃ¥ng efter annan för att ”bara ta nÃ¥gra bitar till”.