Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.
Inte särskilt ofta, men väl ibland, känner jag ett behov av att utföra intervjuer liggandes raklång i gräset. Det gäller att välja tillfället nogrant, eftersom vissa skulle kunna uppfatta detta som oseriös journalistik. För mig är det synnerligen seriöst. Sa jag att man ska vara barfota också? Då ställer man mycket bättre frågor.
Kafé Kaos på Drottninggatan i Göteborg är det första stället jag åt dagens lunch på. Jag var 14 år och sommarjobbade på bokningskontoret för Göta Kanal. De hade rejäl husmanskost; sås, potatis och färs. Och så hade de päronsoda. Nu drygt 15 år senare tänker de utöka med sushi. Det kan väl aldrig bli bra.
När jag nyss fyllde 30 fick jag en jättefin present. En ”ta ställning t-shirt”. Den föreställer Miles och Jack frÃ¥n Sideways som sniffar pÃ¥ nÃ¥got som jag tror är Pinot Noir. Ovanför dem stÃ¥r THIS IS NOT YOU med en tydlig pil pekandes pÃ¥ Miles, duons vinelitist.
När jag har på mig den här t-shirten kan jag visa att jag inte fnyser föraktfullt mot allt som inte är pinot noir. Jag är en alldruvsätare. Allt distrikt, alla druvor, alla lagringssätt. Jag tycker fortfarande om att bli överraskad av smaker jag inte visste fanns, även om de är överdrivna. Det finns en kunskapstörst som bara kan stillas med mer vin.
Jag ska gå hem och öva redan i kväll. AoMs vinprovare har provat igenom delar av systembolagets vinsortiment, och jag har fått med mig slattar av både Pouilly-Fumé de Ladoucette 2001 och Brown Brothers Shiraz hem. Kanske äter jag först några ostron på balkongen och sen värmer jag på rådjur och inväntar gäster.
Dumma digitaldisplay! Jag hade satt ugnen på 60° för att i vätska långsamt baka ett ankbröst till 56°. Digataltermometern stacks i ankan och äventyret var igång. Ankan gick ganska snabbt upp till 50°. Men sen fastnade den där. En, två, tre timmar senare var ankan fortfarande 50°. Då blev jag nervös och ändrade på termometern, men fick ändå samma resultat.
Kloka Eta kom pÃ¥ att ugnen kanske inte var varm nog. VÃ¥r fina superhigh techugn där displayen lyser med ett exakt 60°. Skulle den verkligen kunna vara fel? Ytterligare en digitaltermometer senare kunde jag konstatera att ugnen varit 54°. Morr! Nu har jag dragit upp den till ”70°” sÃ¥ fÃ¥r vi se.
Så var man på konferens på jobbet en hel dag i Trosa skärgård. Solen sken och jag badade. Fick lära mig att jonglera, men behärskar det inte tillräckligt för att våga prova med ägg, än.
Två saker snurrar fortfarande i huvudet:
* färskpotatisvantar (Skrubbhandskar som blir ytterligare en onödig kökspryl)
* rysk matroulette (Sällskapet ber om separata notor, beställer allt de vill äta och dricka. Den som har lägst nota betalar för alla.)
Rykten var sanna! Allt om Mat-redaktionen har gjort sitt första offenliga uppträdande som magdansöser.
tis: 1540 till Malmö för att åter igen hyra ut min lägenhet
ons: Malmö, hinner ta ett varv på Möllevången och handla Lutenica-sås på Malmö Kötthandel
tor: 910 flyg till Oslo för att delta i konferens med svenska och norska matjournalist. Hoppas jag förstår tillräckligt.
fre: Oslo, anländer Sto 1630
lör: 1300 åker med egen bil till Motala för att festa (fråga inte). Kanske hinner jag se en kanalbåt.
sön återvänder till Sto, förhoppningsvis lagom till kyrkobesök kl 18
mån:ledig. Stiger upp tidigt för att flyga segelflyg i Enköping
tis: vägrar prata med folk och går hem och tvättar
ons: fest på jobbet på kvällen, inkl dansuppträdande (fråga inte)
tors: sommarfest med jobbet, inkl dansuppträdande (fråga inte)
fre: åker till gbg
lör: hänger med vänner
sön: hänger med familjen
mån: i Gbg fortfarande, proväter på olika nya restauranger
tis: i Gbg, gör reportage från Heaven 23 och Gunnebo Slott
on: gör reportaget från Basement, återvänder till Sto 1920
tor: utflykt med jobbet till en ö någonstans
fre: jobbar, åker upp till Dalarna
lör: bröllop i dalarna (presenten är köpt)
sön: kvar i dalarna
mån: förhoppningsvis semester i Dalarna
tis: åter på jobbet och funderar på var jag ska fira midsommar
Ibland händer det att saker försvinner, då kan det komma ett allmänt påbud per mail till alla på redaktionen.
Detta är ingen anklagelse, bara en fråga. Vi hade lämnat en fattig riddare på bänken i köket för att vi ville veta hur den smakade kall. Jag var på fotografering hela dagen igår och nu är den inte kvar. Vill nu bara veta hur den smakade jämfört med de nystekta eller om någon bara kastade den?
Visst är det sött! Och naturligvis var det inte jag. Den här gången.
Det är inte varje dag som mina privata kockar* lagar lunch åt mig. Ibland måste jag gå ut på stadens gator som en vanlig kvinna och ställa mig i kö för att bli mätt.
Mina pointräknade kollegor drog med mig till Kalori. En lunchrestaurang på Malmskillnadsgatan där man garanterat blir mätt. Tallriken ska innehålla 400 kalorier, var GI-låg, mättande, näringsriktig yadda yadda mat.
Jag blev mätt, så mycket kan jag säga. Min tallrik har nog aldrig varit så överfylld. Kalkonskivor, ratatouille, potatissallad. Men helt utan finess. Allting slaffsades bara på tallriken, så att mina fördomar om träningsmänniskor förstärktes avsevärt. De ser verkligen mat enbart som ett engeritillskott och inte alls som konst.
* Gunilla och Kristina i provköket
Lyckliga mig som jobbar bredvid AoMs provkök. Det är som att ha en dubbel uppsättning mammor som verkligen kan svara på alla frågor jag har om mat och kök.
– Min grillpanna blir aldrig riktigt ren mellan räfflorna och jag är för lat för att skrubba, vad gör jag?
– Fyll pannan med salt, värm den pÃ¥ spisen sÃ¥ att saltet drar upp allt smuts. Skrubba lätt och sen är det klart.
Och det fungerade.
Andra kloka ting jag nyss snappat upp i provköket:
* Skär inte, utan bryt av sparrisen. Så går den automatiskt av där sparrisen slutar vara vedartad.
* Drick en coctail vid femsnåret. Då åker blodsockret upp och du kan skjuta på middagen till åtta.
Detta ska hädanefter bli min melodi. Manhattan med dubbla körsbär.
Nu har jag debuterat som vinskribent. Tidningen heter Radar och har payoffen Ger dig koll på prylarna och hur de funkar. Det är en ovanligt snygg tidning jag precis har läst. Det stora är stort, det lilla är litet. Precis som det ska vara, precis som i min favorittidning Olive.
Alltid kul att hitta sig själv i tidningen, undra om jag någonsin kommer att tröttna på det.
Det var en sån där liten text i början om tidningen som beskrev de olika medarbetarna:
När vi bestämde oss för att ta reda på mer om vitt vin var valet enkelt: Sveriges bästa matbloggare.
Jo, vi slutar nog citera där. Jag satt och småfnissade på tåget. Sen bläddrade jag vidare till själva artikeln. Tydligt layoutat, rolig text. Länken till min blogg. Och plötsligt läser jag att jag är utbildad sommelier. Jag ger upp ett skrik på tåget, ett ganska litet sådant, men ändå. Jag har däremot 10 universitetspoäng i vin, men det ger ingen officell titel. Jag får göra avbön till Mischa Billing.
Jo, jag överlevde.
Och det är inte så konstigt.
Tomas Tengby vet vad han sysslar med. Det är underbart att se honom leda ett samtal.
Publiken var inte så betungande, eftersom de bara var 17 till antalet.
Och det här är ett ämne som jag älskar. Mat.
Nu har jag gjort min första matfotografering för AoM. Det gick strålande. Tyvärr missade jag att fotografera något själv, så jag kan inte visa några bilder. Vi råddade upp min balkong för att se ut som slutet av juli. Blommor, tuffa solstolar, knallgult brickbord, the works! Och sen kom kasslern. Kassler ser inte roligt ut. Så är det bara. Jag hade åtminstone fått den att smaka gott, men jag hoppas att det kommer att märkas på bilderna. Resultatet kan ni läsa i AoM nr 12 som kommer i slutet av juli.
Jag jobbar på Allt om Mat!
Det är inte utan att jag blir lite fnissig när jag tänker på det. Jag är inte praktikant utan anställd med en hyfsad lön. Och det var inte jag som kontaktade dem, utan de som ringde mig. Det känns oerhört skönt.
Och för bara 2 1/2 år sedan var det jag som ringde till Allt om Mat och ville ha en praktikplats och fick nobben. Tur att Amelia Adamo kände Cissi Elvin så jag kunde komma till underbara ICA-Kuriren istället.
Nu har jag tillbringat en stund med att kolla igenom 6 billy-bokhyllor fulla med kokböcker. Matnörd-heaven! Boken Mallorca- en smaksak fick följa med tillbaka till rummet. För jag vill till Mallorca off season och äta mat. Är det någon som vill följa med?
Jag lovar att det blir väldigt lite grisfest och sangria och väldigt mycket caracoles– sniglar, arroz– gult ris samt stinn och nattsvart blodkorv. Fast du fÃ¥r lova att upplÃ¥ta del av din resväska pÃ¥ hemvägen till mina vininköp. Deal?
Första dagen pÃ¥ mitt nya jobb som reporter hos Allt om Mat : roligt, roligt, förvirrande, stapplande, svindlande. Men ocksÃ¥ med känslan ”Jag kan det här.”
Och trots den självsäkerheten var jag oerhört nervös imorse. Så där nervös så att det sätter sig i magen och allt jag kunde äta var yoghurt. Så när det första jag ombads göra på morgonen var att delta i smakpanelen för bearnaisesås, så jag blankt nej. Och min mage är mig evigt tacksam.
Jag bläddar igenom gamla nummer av Allt om Mat och försöka komma på vilka matfotografer jag skulle vilja jobba med. Jag har ju min favoritfotograf, Åsa Dahlgren :, men hon sitter i Göteborg och jag i Stockholm. Jag kommer säkert hitta några i huvudstaden också. Har ni några förslag?
Första uppdraget undrar kanske någon? Kassler:, utbrister jag. Klart jag ska skriva om kassler. Mer bör jag nog inte avslöja.