Jag får då och då uttala mig i pressen. Här samlar jag länkarna så jag inte ska glömma vad jag sagt om vad till vem. Listan är under uppbyggnad.
Bakad rotselleri från Halland av Markus Westh, The Flying Elk, Stockholm. Tävlingens snyggaste rätt enligt mig. Och jag är alltid väldigt svag för kockar som tar grönsaker och rotfrukter på allvar.
Idag släpptes namnen på hälften av killarna (ja, jag börjar tappa hoppet att någon tjej gått vidare i år) som gått till semifinal i Linköping i Årets Kock 2014. Tre av deras tävlingsrätter finns som bilder på bloggen.
Richard Poland, Restaurang Himlen, Stockholm
Markus Westh, The Flying Elk, Stockholm
Daniel Engellau, Aveqia, Stockholm
Robert Hedman, Görvälns Slott, Stockholm
Robin Engdahl, Riddersviks GÃ¥rd, Sockholm
Kalle Eriksson, Sigtunahöjden hotell & konferens, Sigtuna
Häst med kaÌŠl lök av Filip FasteÌn, Restaurang FrantzeÌn, Stockholm. Klart man ska laga häst 2013. Hejja Filip för att du vÃ¥gar välja köttet som varit mest uthängt i media i Ã¥r. OcksÃ¥ en väldigt snygg presentation.
5 av 27 kan bli fler
Gårdagens tema på bloggen var kanal 5s oförmåga att hitta kvinnor. Årets Kock har varit betydligt bättre på det. Inte i form av vinnare, Kristina Pettersson är den enda kvinna som vunnit under tävlingens 30-åriga historia. Men jag tror att för att kunna premiera kvinnor och kvinnors kokkonst måste det också finnas kvinnor i juryn. Här är årets uttagningsjury som valt ut de tolv kockarnas anonymiserade bidrag. Jag fetar kvinnorna för tydlighets skull:
Det finns kvinnor i juryn, men de kan säkert bli fler för varje år tills de utgör ungefär hälften.
1 av 8 är inte bra
Att sedan semifinaljuryn har fördelning bara en kvinna och sju män tycker jag är riktigt synd:
Fredrik Eriksson, Långbro Värdshus, Älvsjö Stockholm (juryns ordförande), Karin Fransson, Hotell Borgholm, Borgholm Öland, Jonas Dahlbom, Dahlbom på torget, Åre, Magnus Ek, Oaxen, Stockholm, Anders Vendel, Vendel Restauranger, Malmö, Håkan Thörnström, Thörnströms Kök, Göteborg, Stefano Catenacci, Operakällaren, Stockholm, Markus Aujalay, Winterviken Stockholm, Fjällpuben Åre.
Ostronpocherad gös med alger av Erik Boll, Fredsgatan 12, Stockholm Vad befriande att Erik vågade gå bort från den cirkel som nästan alla kockar envisas med att lägga upp maten i just nu. Härligt sval färgskala. Det andas självförtroende.
Ni vet väl förresten att Pontus Frithiof tagit bristen på kvinnor som vinner i egna händer och bestämt sig för att coacha kvinnor till vinst i årets kock. Jag tycker att ni ska virvla in på Pontus! Matsal och berömma Pontus. Passa på att beställa en flaska Bollinger också. På onsdagar kostar de ynka 450 kronor.
Kort innan Oaxen Krog öppnade för allmänheten var jag inbjuden på ett 10-rätters genrep. Det var fantastiskt. Maten, miljön, Magnus Ek cirkulerandes kring borden, matkändisfaktorn runt borden och inte minst mitt bordssällskap Vinod Keshav, som jag senast träffade när Oaxen serverade sin sista måltid, och Tove Oskarsson Henckel, chefredaktör för Gourmet.
Älskade son! Jag tycker om att se dig äta. Ibland bara blÃ¥vägrar du, och dÃ¥ tänker jag pÃ¥ att det förskolans protokoll över hur mycket barnen ätet brukar stÃ¥ ”3 portioner!!!” pÃ¥ din rad. Sen ger jag dig ett äpple och lÃ¥ter dig gÃ¥ frÃ¥n bordet. NÃ¥gon som äter sin egen vikt till lunch kan knappast dö svältdöden av en överhoppad middag.
Du gillar pasta (utan sås), potatisklyftor, allting korvformat: sojakorv, lammkorv, korvkioskkorv, kyrkokorv. Du gillar även fiskformad falukorv. Särskilt när du själv får stå med pepparkaksmåtten i näven och trycka ut små fiskar. Du gillar lax: kallrökt eller ugnsbakad. Och räkor! Och oj vad du gillar oliver. Och så borde jag kanske ta upp din nästan sjukliga förtjusning i blåbär, hallon, granatäpplekärnor, äpplen och frysta ärtor.
Kött, säger du ofta uppfodrande. Och då sneglar jag ofta lite generat på din far, och undrar om han tycker att jag har förstört dig. Du är gränsande till olämpligt förtjust i dyr entrecote från Oaxen. Och du älskar Mamma Scans köttbullar.
Du förstår dig inte på mina hemgjorda köttbullar. Eller köttgrytor. Eller drycker med kolsyra. Så Coca-colan får vi ha ifred.
Undra om du kommer gilla grön sparris till våren. Det var något av det första du fick äta. Men innan våren kommer vintern och julen. Ser fram emot ditt minspel när jag lurar i dig sill.
Så går det när man inte dubbelkollar nyheter som är för bra för att vara sanna. Fast jag ville nog väldigt gärna att det skulle vara sant.
Lisa ska alltså inte ta över Oaxen, även om de som läser min blogg lätt hade kunnat tro det när de läste det här inlägget:
Inläggets orginaltitel var ”Lisa tar över Oaxen!”
Min favoritkrog Oaxen, som riskerade att gå i graven till hösten när ägarparet Agneta och Magnus flyttar in i nya lokaler på Djurgården, kommer att finnas kvar. Ja, inte Oaxen, men en fantastisk krog i samma lokal.
Hur vet jag att den blir fantastisk? För att Lisa Förare Winbladh tar över och hon har näsa och tunga för smakkombinationer. Ser fram emot hur hon använder dem i krogsammanhang. Jag kommer att åka dit så fort de öppnar (och jag får barnvakt).
Lisa, jag har mest hört dig prata om när du stod i nationskök i Uppsala. Kommer första menyn vara en tillbakablick till 80-talet? :)
Vem mer är involverad? Vilken inriktning ska krogen ha? När börjar den? Jag har inte svar på någon av de här frågorna, men jag ser fram emot att få reda på mer.
Den här bloggposten borde jag ha skrivit för månader sedan. Men med våren kommer viljan att göra saker och kombinerar man fritid med heltidsjobb kommer den stora tröttheten krypande.
Nå, detta är en kontaktannons. Ett ogenerat försök av mig att ragga upp dig. Mmhm just dig!
Bakgrund: Första gången jag besökte Oaxen var 2005. Jag hade inget självskrivit sällskap utan satte ute Kontaktannons I på bloggen. Vinlusen nappade och vi tog pendeln och bussen ut. Kontaktannons II gav mig en blind date med Pia. Året efter hade ryktet spridit sig och vi har var en hel lite grupp som åkte dit.
Året efter blev det kontaktannons III med syfta att ragga upp någon till julbordet, men den enda jag fick med mig var maken. 2009 var jag gravid och Oaxenbesöket fick bli en tvåstegsraket, Pumphuset på sommaren och julbordet i december. Det krävdes viss planering för att jag skulle hinna äta julbord innan Benjamin föddes, men det gick.
2010 var det dags för Benjamins första Oaxenbesök. Jag kan inte rekommendera någon att ta med sig bebisar till finkrogar, men kan ändå konstatera att vid ett julbord så stör det mindre att man då och då måste gå ifrån för att amma, än om man sitter och äter med bordsservering.
Erbjudandet: Julen 2010 var vi 9 personer runt bordet och vi hade väldigt trevligt. Dessutom kunde vi samÃ¥ka i tvÃ¥ bilar. Agneta har föreslagit att vi ockuperar rummet i anslutning till köket och att där ryms minst 10 personer (minns jag rätt nu Agneta?). Vill du följa med? Jag fixar bord och bil och kan köra Ã¥tminstone dit… Jag vill ha trevligt sällskap. Kravprofilen har inte ändrats mycket de senaste sex Ã¥ren.
När? En vardag. Nästan alla helger är uppbokade. Början av juni, slutet av juni, slutet av augusti. Men egentligen helst så snart som möjligt. Allt förutsatt att vi får ett bord. Och jag kommer att lämna sonen hemma den här gången. Lovar!
Kommentera eller skicka ett mail till alice a braxonfood.se
Det är svårt att konkurrera med Oaxens julbord, men jag kunde inte nöja mig med bara ett julbord i år, inte när föräldrarna var i stan på besök.
Så jag bokade bord på Moderna Museets restaurang. Känner man en av ägarna och en av kockarna och man litar på båda borde det inte kunna gå fel. Och är maten trist kan man njuta av den fantastiska utsikten.
I år hade de den ambitiösa ansatsen att servera julmat från fyra decennier. Sill och fiskbordet kommer från 70- talet inklusive räkcocktail, smörgåstårta och murriga stengodstallrikar.
Det småvarma ska påminna om 90-talet och här börjar det väl halta på flera sätt. Ja, kycklingspett känns väldigt 90-tal, men vill jag ha det på ett julbord? Å andra sidan är honungsrostad brysselkål med fetaost extremt tidstypiskt och gott.Men mest av allt gillade jag krispigt syrlig blomkålspickels. Och så åt man förstås på en stilrent (tråkig) helvit 90-talstallrik.
Och slutligen den modernaste och sötaste delen. Julbordet är nämligen inte så värst elegant upplagt, men desserterna utgör ett underbart undantag. De är en orgie i miniatyrdesserter och uppläggningar på små skedar och skålar. Roligast att stoppa i munnen är den poppiga chokladmoussen som sprätter i munnen, men godast är de kardemummainkokta päronen med torkade frukter och lakritsmarängen med en Berghagensk blandning av sött och salt. I sann eko-anda bestod tallrikarna av återvinningsbara pressade palmblad.
För en gångs skull åt jag nästan alla rätter. Det fanns såpass få att det inte var så svårt. Priset på 400 kronor per person kändes också överkomligt. Som ett komplementjulbord fungerar detta utmärkt och det är roligt att någon vågar ta ut svängarna på en marknad som annars brukar vara mer konservativ än Arlas smörpolitik.
Om vi inte Ã¥tervänder till Oaxen innan jul blir detta vÃ¥rt sista julbord här. Och vilket julbord! Jag vet allvarligt inte om sillen eller det kallskurna är bäst. En liten del av mig skriker ”saltkolan” men jag tar ingen hänsyn till den rösten just nu. Sillen är bra, dryga 20 sorters sill och strömming. En sill var först kallrökt, sedan inlagd och det var riktigt lyckat! En strömming smakade friskt av pepparrot, och nÃ¥got sÃ¥ enkelt som senapssillen är riktigt riktigt bra.
Men det kallskurna. Den finns så mycket lufttorkat: rådjursstek, grissidan med valnötter. Allt i vackra tunna lagom små skivor. En skiva om man vill provsmaka. Två skivor om man fått något rekommenderat, och tre ytterligare skivor när man återvänder för en andra omgång och inser att man aldrig skulle förlåta sig själv om man inte tog mer grissida här och nu. Jag fick dessutom häng med Magnus Ek ner i källaren och se hur de lufttorkar. Smart och enkelt: Ett tätt rum med en luftavfuktare och en fläkt.
Vi hade med oss sonen och jag vet inte om det var bra eller dåligt. Benjamin fyller ett år nästa vecka och är fortfarande en ganska glad och tystlåten typ. Och just julbord är ganska tacksamma eftersom alla ändå reser sig upp från bordet i tid och otid för att ta mer mat. Kanske var det dessutom nyttigt för oss att röra på oss en smula mellan rätterna.
Skrev jag för lite? Inte omöjligt, jag är trött och vill gå och lägga mig. Läs istället Lisas eller Agnes upplevelse av samma kväll. De är synnerligen förtjusta i att använda många ord när det beskriver sin matkärlek.
Det går att beställa till extrarätter när man äter julbord på Oaxen. Förra året trodde jag att de skämtade med mig när de undrade om vi fyra ville dela på ett halvt grishuvud utöver det det digra julbordet och därför nej. Efteråt ångrade jag mig bittert och i år hade jag förvarnat mitt matsällskap om att det skulle ätas gris. Magnus Ek marinerar grishuvudet i tre dagar och ugnsbakar det på låg värme i 48 timmar. Slutresultatet blir sprött och krispigt på utsidan och smältande mört på insidan.
Huvudet kommer med igenkänningsbar form till bordet, men trancheras sedan upp till små mumsbitar, inklusive trynbitar!
På White Guide-galan delades det ut ett gäng priser till Sveriges bästa krogar men då stod jag och minglade för fullt, så jag fick läsa på om vinnarna när jag kom hem istället.
Årets Bästa restaurang – Totalupplevelse: Operakällaren, Stockholm Hit går man för att äta Daniel Roos fantastiska desserter.
Årets Bästa restaurang – Matupplevelse: PM & Vänner, Växjö David och jag har lovat varandra att vi ska hit i år.
Årets Hyllning av en Långtida Betydelsefull Gastronomisk Gärning: Mathias Dahlgren Är det därför han inte som vanligt tog hem storslam i alla kategorier?
Årets Rising Star: Titti Qvarnström, Bloom in the Park
Årets Hjärtekrog: Kometen, Göteborg När jag var 17 år sågade jag Kometen i en recension i Tidningen Arbetet. Det är inte ett av mina stoltaste yrkesögonblick.
Årets Stjärnskott: Den Småländska Kolonin, Jönköping
Årets Serviceupplevelse: Oaxen Krog, Hölö
Oh ja, här känner jag mig alltid hemma.
Årets Miljö & Stämningsupplevelse: Familjen, Göteborg Hit har jag också lovat att gå i år.
Årets Värt en resa: Fäviken Magasinet, Åre
Årets Vinupplevelse: Pontus!, Stockholm Dessutom ypperliga på te.
Årets Ekokrog: Salt & Brygga, Malmö En av mina favoriter i Malmö
Så var det dags igen. Idag slåss sex kockar från Sveriges två största städer om titeln Årets kock. Eller om mejerimedalj i guld, om det är blingblinget de är ute efter.
Årets tema är resursklokt, tanken är att man ska återvinna och tillvarata – både kunskap och resurser, dock inte recept.
Finalisterna:
Magnus Persson, son till Roland, jobbar på Carl Michael på Djurgården i Stockholm.
Sebastian Höckert är bara 22, vilket är nästan skrämmande ungt, men kan säkert göra arbetsplatsen Swedish taste (där jag sökt jobb många gånger) i Göteborg stolt.
Christofer Ekman såg vi redan förra året, när han blev tvåa i tävlingen. Han jobbar på Fredsgatan 12 i Stockholm.
Daniel Räms har jobbat på Oaxen. Undra om jag ätit hans mat någon gång? Nu finns han på Pontus i Stockholm. Pontus och Melker lyckas nästan alltid få en med finalist. Skickligt!
Linus Ström är restaurangkonditor på hejdlöst prisvärda Thörnströms Kök i Göteborg och jag är extra imponerad över att han är i final. Räknar med att hans uppläggning kommer vara snyggast.
Gustav Trägårdh är äldst, men bara ett år äldre än jag och så är han rasande trevlig. Han var i semifinal 2001 och jobbar nu med Ulf Wagner på Basement i Göteborg.
