Brax on Food

Sällan känner jag mig så rik som när kyl och skafferi är fyllda med mat (och toalettpappersbalar). Och särskilt fint känns det att få riktigt fin mat levererad till dörren. Årstiderna har en helt magiskt bra citruslåda som jag beställer ett antal av varje säsong. 121 kronor för knappt 5 kilo är inte mer än ca 24 kr/kg för oerhört söta ekologiska spanska clementiner och apelsiner med vackra blad.

Från vänster överst och medsols: baslådan, citruslåda, fisklåda och fikon.

Idag fyller min son 3 år.

Vi firar med att bygga en brandbilstårta av Duplo. För när man har två Duplo-kit: en brandbil och cup cakes (något av det bästa Lego designat), då är det klart att det blir en brandbilstårta av det hela. Och så kan man komplettera tårtljusen med en eldsflamma eller två.

Matgeek aka Johan frågade mig just vad det mest fantastiska jag druckit under året är. Svaret är givet: Gastronomigruppens single variety äpplemust. Alltså äpplemust på specifika äpplesorter.

Det började med att Bengt-Göran Kronstam tokhyllade musten Alice i DN.Och när något heter Alice har jag en tendens att köpa det. Sen dess har jag varit fast. Olika äpplesorter som Gravenstein, Signe Tillisch eller Ingrid Marie har olika balans på sötma, fruktsyra och arom. Själv är jag svag får de med hög syra och måttlig sötma.

Magnus Svensson, jag vill buga djupt för din kärlek till det svenska äpplet och din kunskap om hur drycker ska smaka. Du fick mig nästan helt att sluta sura över att jag inte fick dricka alkohol medan jag väntade barn i år. Istället dammsög jag varje Systembolag jag hittade på jakt efter fler trinda små flaskor med sortspecifik must. Nu finns det en liten mustsamling hemma hos mig. Såväl äpplemust som Zeunerts julmust. Nu kan julen komma. Jag är redo.

Fördelen med att ha bloggat ett tag är att jag då och då kan fylla ett blogginlägg med tillbakablickar. Lite som Simpsons producenter. Imorgon kommer jag att kommentera året som gått i pepparkaksdeg för 11:e året i rad. Det ni!

Så här har pepparkakskommentarerna sett ut genom tiderna: (årtalen är länkade till bloggposter)

2011

Bonden som utökar med giraffadel

2010

Tåget som kunde twittra men inte komma i tid.

2009

Go team Edward!

2008

Anders Borg

2007

Doris Lessing vinner Nobelpriset.

2006

Zidanes skallning.

2005

Göran och Anitra flyttar ut till herrgården.

2004

Derridas död

2003

Hawaii

2002

Hannibal över Alperna.

För elfte året i rad kommer jag kommentera året som gått i pepparkaksdeg. Men innan jag kan blogga om 2012 behöver vi titta tillbaka på 2011.

I december 2011 hade jag jobbat på LRF i ett år. Länge nog för att sälja in idén att årets julfest borde gå i pepparkakans tecken.

Att blir organisationens pepparkaksprofil hade jag lyckats uppnå redan under första månaden. Nu kom steg två:

Vi började enkelt med företagsnamnet.

Gick vidare med en bonde med Lantmannen-keps som utökat sin skog- och lammverksamhet med giraffer.

Tänk att jag får spritsa på alla mina arbetsplatser!

Vi byggde en stad och det krävde en hel del fönsterspritsande.

Slutligen gav vi oss på vår sjubitars strategimodell!

Och sammanfattade hur det känns att arbeta när det bara går runt runt runt.

Eftersom jag bloggat oregelbundet (milt uttryckt) det senaste året kommer det att krävas några kommaikapp-inlägg. Som det här som egentligen borde publicerats för exakt ett år sedan.

2010 åt vi vårt sista julbord på Oaxen.
Inspirerade av att Magnus och Agneta tänkte öppna en delikatessaffär på Södermalm bestämde vi oss för att i år (läs 2011) återskapa Oaxens julbord hemma med hjälp av en Oaxenknytis. Gästerna fick laga sill, sylta, knäck eller surlax ur Oaxens julbordsbok och ta med sig till vårt hem. Alice lånade gärna ut sitt ex av kokboken, bara man gav tusan i att sätta fettfläckar i den. Den late eller tidspressade köpte sig fri hos Eks Kött vid Mariatorget.

Dryck: det här med att exakt följa Oaxens julbordsutbud spårar ut redan på ruta två. Oaxen brukar bara ha en sorts julmust, vi hade minst tre sorter. Men annars betedde vi oss: Per handlade julöl av Oaxens husmärke, det blandades mumma och Göran triumferade med en flaska Oaxens julsnaps som numera är utgången från Systembolagets sortiment.

Sill och strömming: i kokboken Oaxen julbord finns det 20 olika repept på sill och strömming.  Sill med havtorn, dill, pepparrot och långpeppar eller citrus etc. Strömming som är örtgravad, nypon- och svartpeppargravad, havande strömmingslåda etc. Jag var sillansvarig och gjorde bland annat den fantastiska havtornssillen. Eftersom jag även är en tidseffektiv person köpte jag minst en sort färdig för Oaxens skafferi.

Jag älskar att bo i en lägenhet där köket är det största rummet. Då kan man vara runt 16 personer runt bordet.

Kallskuret: korvar är en av Eks Kötts paradgrenar. Vi hade ett behagligt överflöd av kallskuret.

Vid det här laget hade en viss mättnadskänsla infunnit sig.

Småvarmt: – Jag gör grishuvud, lovade Dag.

Jo, det finns faktiskt med i kokboken på sidan 187.

– Och något som fallit bort från bokens sidor, grönsaker. I Magnus anda – hoppas jag – knypplar jag alltså ihop en rätt på kål och en på rotsaker. Jag försöker göra dekonstruerad rotsakslåda och kortkokt kål-kollektion.

Barn: Det finns gränser hur länge man vill vara intryckt i en kökssoffa ätandes lax och köttbullar. Efter en stund flydde de ut till vardagsrummet och satte sig på soffbordet. Kanske dök de upp igen någon gång mot slutet när saltkolorna och kardemummakolorna dukades fram. Men något kaffe ville de inte ha.

Det var makalöst gott. Faten rensades. Allt som fanns kvar nästa morgon var lapparna.

I jul händer det. Då kommer mormors Electorlux Assistent från 40- eller 50-talet bytas ut mot en sprillans ny, men likadan maskin.

Vilken tur att de fortfarande gör den i creme.

Den största skillnaden är att den numera heter Ankarsrum Orginal. Alla mina gamla tillbehör som köttkvarn, korvhorn och degkrokar passar till den nya maskinen.

Så varför byter jag ut något gammalt, vackert och fungerande till något nytt, vackert och fungerande. Jo, för motorn i den gamla maskinen låter så mycket att man får stänga minst två dörrar mellan sig själv och maskinen om man ska stå ut med ljudet. Och min man har tittat på mig med hundögon och undrat om det verkligen är värt öronmödan för att få nybakade kanelbullar.

Bloggtips på baktema
Räknar med att hänga extra mycket på bloggarna Sara bakar (Sara har ett fantastiskt bageri i Slöinge) och Pain de Martin (SurdegsMartin med svenska folket, som äntigen sparkat igång sin blogg igen). Sen drömmer jag fortfarande om att ha en sån där man som vårdar sin surdeg lika mycket som sin fru. Man ska visst ha en sån om man bor på Södermalm.

På sistone har Viktor Westerlind lagat en hel del av mina luncher. Liknande meny varje gång, men det är bara en bra sak när en av huvudnumren är ugnsbakad rotselleri.

Viktor skalar den, bakar in den i ett skal av salt och uppvispad äggvita.

Själv är jag mer lat/rationell och dessutom så förtjust i mitt salt att jag ogärna slösar på det. Därför skrubbar jag bara min rotselleri ren, sticker några hål i den och bakar den i ugnen på 200 grader tills den känns mjuk inuti,
vilket tar ungefär 45 minuter om de har lite storlek. Sen avslutar jag med att skala den och steka bitarna i en rejäl klick med smör.

Om jag någon gång skulle variera mitt rotselleriintag skulle jag gå loss på Gittos panering.

Nu har jag återbesökt West coast och hade lika trevligt som förra gången. En av framgångsfaktorerna är det stora svarta stenbordet som lätt rymmer en grupp på tolv personer. Ett annat, deras sätt att servera gemensamma brickor med lokalt småplock (se foto). Oemotståndligt!
Och som extra bonus serverar de bara svenskt kött på tallrikarna. Hit går jag igen.

Ett annat ställe i Göteborg jag gärna besöker igen är vRå.
Ett göteborgskt Råkultur. Men så var det begråvade Frida Ronge som startade upp Råkultur innan hon flyttade till Göteborg och öppnade vRå.

Sånt här gillar jag. Fyndlådan med mat med kort hållbarhetsdatum. Finns på Hemköp i Rosenlund i Göteborg. Jag fiskade precis upp två skivor entrecote från svenska kravdjur ur högen och gick hem och stekte. Luktade och smakade utmärkt. Ryktet säger att ICA Focus i Gårda är ännu bättre på att ge köttrabatt: 40-50% rabatt på varor som behöver konsumeras nu. Och mycket lamm i utbudet.

Älskade son! Jag tycker om att se dig äta. Ibland bara blåvägrar du, och då tänker jag på att det förskolans protokoll över hur mycket barnen ätet brukar stå ”3 portioner!!!” på din rad. Sen ger jag dig ett äpple och låter dig gå från bordet. Någon som äter sin egen vikt till lunch kan knappast dö svältdöden av en överhoppad middag.

Du gillar pasta (utan sås), potatisklyftor, allting korvformat: sojakorv, lammkorv, korvkioskkorv, kyrkokorv. Du gillar även fiskformad falukorv. Särskilt när du själv får stå med pepparkaksmåtten i näven och trycka ut små fiskar. Du gillar lax: kallrökt eller ugnsbakad. Och räkor! Och oj vad du gillar oliver. Och så borde jag kanske ta upp din nästan sjukliga förtjusning i blåbär, hallon, granatäpplekärnor, äpplen och frysta ärtor.

Kött, säger du ofta uppfodrande. Och då sneglar jag ofta lite generat på din far, och undrar om han tycker att jag har förstört dig. Du är gränsande till olämpligt förtjust i dyr entrecote från Oaxen. Och du älskar Mamma Scans köttbullar.

Du förstår dig inte på mina hemgjorda köttbullar. Eller köttgrytor. Eller drycker med kolsyra. Så Coca-colan får vi ha ifred.

Undra om du kommer gilla grön sparris till våren. Det var något av det första du fick äta. Men innan våren kommer vintern och julen. Ser fram emot ditt minspel när jag lurar i dig sill.

Så, som del av julstädningen på bloggen har jag gått igenom länklistan. Ut med det ouppdaterade och in med det nya. Glatt överraskad att Mat&Vänner samlat så många bra bloggare hos sig. Men de skulle gärna få avsluta de bloggar som inte uppdaterats på ett år (eller slängde jag sten i glashus nu?).

Förresten, när du ändå läser: skulle det störa dig att vara tvungen att vara inloggad med Facebook för att kommentera på bloggen? Funderar på en sån lösning eftersom det även gör att kommentarer skrivna på FB publiceras under rätt blogginlägg.

Läs mer om hur jag blev erbjuden att designa ett tårtfat i glas.

Jag är oerhört imponerad av Ebbas slutresultat. Det blev ett svulstigt fat som man vill ta på. Den gjordes i två exemplar varav ett står hemma i mitt kök.

På Margaretadagen fanns ett av faten i glashyttans café med en vacker blåbärs- och hallontårta på. Här ser ni Ebba von Wachenfeldt i bakgrunden. Tyvärr var det lite för nära förlossningsdatum för att jag skulle kunna vara där själv.

Foto: Ebba Wachtmeister

Utöver mitt Margaretafat hade ytterligare fyra matskribenter fått göra var sitt fat.

Ebba Wachtmeister gjorde ett Magdalenafat, Jens Linder ett Johannafat, Anna Sjögren ett Sarafat och Mia Gahne ett Fredrikfat. I slutet av veckan presenterades faten tillsammans. Läs mer om deras tårtfat.

Tack Ebba! Det var fantastiskt att få se dig blåsa glas och att inse hur få begränsningar glaset har. Och jag är så glad att jag inte tackade nej, utan följde magkänslan och utbrast i ett rungande JA när du frågade.

Ett sånt erbjudande får man inte tacka nej till, tänkte jag, när Ebba von Wachenfeldt mailade mig. Hon har en glashytta, Skeppsta hytta,  nära Mariefred.  Varje sommar i samband med fruntimmersveckan bjuder hon in en yrkeskategori som får formge tårtfat för Fredrik, Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina. I år var det matskribenternas tur.

Så här såg det ut tidigare år: 2011 års tårtparad 2010 års tårtparad 2009 års tårtparad

Jag körde ut till Ebba och fick till titta på hennes fantastiska glashytta. Hon förklarade hur glasblåsning går till, vilka tekniker som fanns och vilka färger och färgdjup man kunde uppnå.

Jag förälskade mig i hennes fantastiska glasblåbär och funderade på hur man kunde göra ett fat med ”blåbär i trängsel”.

Och när jag kom hem började jag genast att skissa på glasfatsvarianter.

Jag fick Margaretadagen och det fick mig att tänka på den välklädda danska drottningen Margrethe. Och vad är mer magnifikt än drottningsylt, gjort på de två bästa bär skogen har att erbjuda kring fruntimmersveckan så här års? (Ja, jag menar blåbär och skogshallon. Nej, kantarell är inget bär).  Förälskelsen till Ebbas blåbär höll verkligen i sig. Jag ville bara sätta tänderna i dem. Självklart måste det vara de som höll upp mitt tårtfat!

Men hur gör man ett hallon i glas? Jag återvände till glashyttan och satt i ugnshettan och såg på medan Ebba experimenterade fram hallon.

Intresserad av slutresultatet? Fortsättning följer i nästa blogginlägg.