Jag gillar egentligen inte att snacka vin. Åtminstone inte med män som inte är professionella vinskribenter. Det finns så mycket åsikter om vin, så mycket rätt och fel, tillrättavisande och skryt.
Di professionella är så mycket rarare!
Ju mer de kan, desto ödmjukare. Ödmjukast av dem alla är Mikael Mölstad. Dessutom är han SvDs nya vinskribent. Läsa Agnetas utmärkta intervju med honom.
Så här hör du skillnad på ett äkta proffs och en odräglig amatör.
– Så, du hittar en ton av julmust i prioraten. Jag förstår hur du menar. Jag kommer också att tänka på de solvarma victoriaplommonen som min mormor brukade ge mig när jag var liten. Oh, jag tror det här vinet skulle vara fantastiskt ihop med en fläskkarrégryta med äpplen och katrinplommon. Vad hungrig jag blev nu.
– Trams, vin kan inte lukta julmust. Det är ju tydlig bäringhet och fattoner i det här vinet.
Brist på respekt för att allas unika upplevelse av en doft eller smak. Övertro till att det finns ett facit. Och de där svepande opersonliga beskrivningarna som är som saxade ur Systembolagets senaste katalog. Vadå bärigt, vilka bär då? Vilket fat? Barrique på amerikansk ek som ger en övertydlig smörighet eller en välanvänd Bota som tillför lite sherrykarraktär?
Fast svarar jag så vore jag vara lika god kålsupare som de jag just nu dissar. Alltså brukar jag tystna, le och sen byta samtalsämne.
– Visst är det trevligt att butikerna snart släpper årets påskmust!
Vill du själv öka upp vokabulären för att få näpsa den odräglige kan du plocka från min ordlista. Byt bara ut ordet choklad mot vin.
Slutligen kan det vara värt att tillägga att jag och sonen regelbundet provar vin med ett antal herrar (och damer) som inte är professionella vinskribenter och de är alldeles förtjusande att prata vin med. Dessutom bygger vi alkoholmolekyler. Som vanligt sveper jag med den breda underhållningspenseln.
Mhhää, jag vet inte. Jag borde blivit glad när jag kom hem och såg att det låg 
