Brax on Food

Härom veckan satt jag och pratade med ett chokladnätverk jag just hade hållt ett föredrag för. Jag satt nu och hävdade att den kundgrupp jag tillhör, 30-40-åringar i innerstan, fullkomligt älskar rättvisemärkta produkter.
– Men varför köper ni inte good, undrade Cloetta?
– Good, vadå, frågade jag lite dumt.

Det visade sig att Cloetta lanserat en nya produkt när jag varit mammaledig. Jag har sett den i butiken, men för mig har ordet good signalerat nyttigt snarare än rättvist. Och nyttigt är jag inte alls så intresserad av :)

Jag köper ganska mycket Fairtrade-choklad. Normalt köper jag Anthon Bergs små kakor med 60% kakao och rostade bitar kakaobönor. De smakar lagom mycket utan att bli bittra, har lite crunch,  är bara hälften så stor som en vanliga chokladkaka och därmed ganska prisvärd.

Nu klev jag in i min lokala mataffär och köpte Cloettas good med mintcrisp respektive hasselnöt. Cloetta gör i min smak en lite väl mesig mjölkchoklad, men den är fin i konsistensen och smälter bra på tungan. Ihop med mintkrispen blev den riktigt bra! Hasselnöten är inte illa den heller, men där föredrar jag Marabous helnöt. Fast den är å andra sidan inte rättvisemärkt… En mer utförlig analys av  good hittar ni  på Godbiten också testade kakorna.

När det gäller ren mjölkchoklad är min favorit Divine. Den är så där fantastiskt krämig som bara brittisk choklad är och smakar smörkola men en väldigt diskret bränd ton. Ja, det är en bra sak. Däremot tycker jag att deras mörka choklad är hemsk. Så där otäck att den inte tog slut trots att det var den enda godis vi hade i stugan på dagar! Den smakar för lite sött och för mycket vanillin, och det är inte en bra kombo.

Vill du leta vidare så finns en lista över all rättvisemärkt choklad i Sverige.

Nu drar jag och sonen till Tallin några dagar. Jag återkommer med bilder och tips när jag hittar internet och tid i kombination.

Klart småbarnsföräldrarna ska fira fredagskvällen med ett helrör. Denna kväll fyllt med Polly (blå).

Rågat med svamp i pannan. Vackert bleka och fasta kantareller.

20 minuter och ganska mycket smör senare har det hela minskat avsevärt. Vilket är ganska bra eftersom frysen börjar bli ganska knökad.

Jag har varit dålig på att läsa bloggar den senaste tiden, men nu när jag äntligen läser ikapp blir jag så lycklig över hur många bra inlägg det finns.

Bäst just nu är kladdkakedrottningen Mia Öhrns lista över bästa affärerna för bakprylar: spritsar, muffinsformar, pepparkaksmått och sånt. Gå dit, läs och glöm inte att tipsa om ditt favoritställe i kommentarerna.

Det började med en kaka till min make David. Han kläckte idéen med ”schackrutor på riktigt”, alltså sådana med 64 rutor. En utmärkt idé, klart jag skulle baka dem till honom!

Så jag började göra degar och var extra noga med konsistensen så att inte degarna skulle bli för smuliga eller kladdiga.

Några tips på vägen till er andra: gör inte två degar och blanda ner kakao i den ena. Det blir ojämnt och den bruna degen blir fastare än den ljusa. Gör istället två degar och ersätt lite av mjölet med kakao i den bruna.

Ytterligare ett trick är att låta mördegen vila länge i kylen och sedan skära ut stavar snarare än att försöka rulla ut jämnlånga korvar. Och att jobba med linjal.

Och det var väl när jag stod där med linjalen och skar på milimetern, som det hände. Plötsligt var det inte Davids kakor längre, utan Daniels. Han konditorn som gjorde kronprinsessparets bröllopsdessert, ni vet. På sin blogg lägger han ut den ena rätten tjusigare än den andra och när jag stod där med linjal så insåg jag att kakan behövde dediceras till herr Roos.

Kakan byggde vidare. När jag väl hade alla perfekt tillskurna små kuber var det enkelt att foga samman dem till en schackbrädeskloss.

Och så in i kylen igen och sen skäras i knappt centimetertjocka skivor.

Var det någon som började undra över recept? Mrff! Nå, in på Tasteline så finns mina schackrutor här.

Daniel, den här är till dig! De ligger i frysen och väntar om du och Linda (eller kocklandslaget) vill komma förbi Kållandsö på en kopp kaffe. Men har ni inte dykt upp före november så äter vi upp dem själva.

Den här ursnygga smörassietten hittade jag på Forshems Gästgivaregård på Kinnekulle. Fram för fler smörrullar!

Plankan är inte död, det lever och är i högsta grad välmående på Halmstadkrogen Pio.

Nej, jag beställde den inte själv. Däremot gick jag ogenerat över till bordet brevid och bad att få fotografera deras mat. Allt för er skull kära läsare!

Jag gjorde ett tomatjobb för Härligt Hemma i somras. Massa tomater införskaffades och så hackade, kokade, torkade och staplade jag tomater allt vad jag orkade.
Det recept jag är mest nöjd med är en variant på lite kryddig vuxenketchup på gula tomater. Det spelar ju egentligen ingen roll vilken färg tomaterna har, men det blev lättare att skilja den från den röda barnketchupen på det här viset.
Hur gör man då? Det gömmer sig ett ketchuprecept under bilden.

Ett första utkast på Alice knallgul vuxenketchup
2 kg gula tomater
100 g färsk ingefära
8 vitlöksklyftor
1 kg gul lök
3 stjälkar bladselleri
2 dl äpplecidervinäger
2 dl strösocker
2 kanelstänger
2 msk gula senapsfrön
6 torkade chilifrukter, medelstarka
1 msk vitpepparkorn

Skölj och skär bort stjälkfästet på tomaterna och skär dem i fjärdedelar. Skala ingefäran och skär den i skivor. Skala vitlöksklyftorna, skala löken och skär den i stora bitar. Skölj selleriskäljkarna. Blanda alla ingredienserna i en stor tjockbottnad rostfri gryta.
Låt sjuda i cirka 30 minuter tills tomaterna är genomkokta. Rör ofta under tiden så att inget bränner fast. Om blandningen känns torr kan du tillsätta lite vatten.
Kör blandningen i en matberedare så att kryddorna krossas och det blir en slät massa. Tryck massan genom en nätsil med hjälp av en slickepott, så att tomatskal, kärnor och för stora kryddbitar försvinner. Denna kryddblandning kan frysas in och användas för att smaksätta gryter med.
Häll tillbaka ketchupen i grytan, smaka av med salt, peppar och vinäger. Är du nöjd med ketchupens tjocklek? Koka den annars tills den blir tjock nog. Det kan ta upp emot en timme. Rengör glasflaskor eller burkar och häll upp ketchupen i dem med hjälp av en tratt.

Fantastiskt extratips för att konservera på riktigt!
Sätt på locken lite på glänt och sätt in flaskorna eller burkarna i ugnen på 110 grader tills innehållet bubblar i flaskorna. Stäng av ugnen, sätt på locken med hjälp av grytvantar och låt burkarna och flaskorna stå kvar inne i ugnen och svalna. Nu håller ketchupen oöppnad i åratal. Men när du väl öppnat flaskan måste ketchupen stå i kylen.

Igår höll jag ett trendföredrag för Choklad- och konfektyrnätverket på SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik). Det var fantastiskt att få prata om alla trender jag snappat upp på min senaste New Yorkresa och ännu roligare att få sitta och prata med kvinnorna och männen som jobbar inom godisindustrin. Men allra allra roligast var att höra branschens slogan:

Vi gör bara gott

Är inte det att be om problem? Förvisso jobbar man aktivt med att minska mängden barnarbete på kakaoplantagen i Västafrika. Men ändå? Det räcker väl att viska ökad sockerkonsumtion, trafficking eller barnfetma för att man ska vilja tänka om sloganmässigt. Å andra sidan hävdar sig Göteborg vara staden på G. För att inte tala om When in Europe, don’t miss Skurup. Det hade alltså kunnat vara värre.

Facebook har krossat jantelagen. Utmärkt, säger jag. Låt det märkas i din godiskonsumtion. Klart du ska äta godis med ditt eget namn och din egen bild på. Hur då?
Kliv in på www.mymms.com och beställ karameller. Jag rekommenderar de gröna.

Välj först färg. Mörka färger är svårt att trycka på, så välj en ljus färg.

Och så lägger du upp bilder på dig själv,  och lite olika mer eller mindre tydliga budskap.

Och så väljer du förpackningstyp. Fast dyra förpackning innebär ju mindre choklad för pengarna.

Och sen var det bara att betala. Det är här det börjar göra ont. Men det kan det väl vara värt, inte sant?

Andra ställen att få utlopp för sitt ego på:
Sweet flour gör skräddarsydda nybakade kakor
Personlig müsli från Saltåkvarn