Brax on Food

Och så var det dags för varmrätt på ren: filé, hjärta, lägg och färs.

”Brödställningen är gjord av torskskrov”

Foto: Magnus Skoglöf

Vem vinner? Jag skickar iväg frågan som SMS till de som orkar vara kvar i Globen. Själv har jag gett upp och tagit 4:an hem ihop med Benjamin. Nu ska det ammas (B) och sovas (A) så att jag orkar med kvällens festligheter.

Och så plingar det till i mobilen, Gustav Trägårdh vann, Daniel Räms kom tvåa och Magnus Persson trea. Stort grattis Gustav!

Så vad händer?
Nja, jag har inte jättekoll. Benjamin (med en stor pressbrosch) och jag har glidit omkring och tjingsat på kockar och murvlar.

DNs Elin Peters premiärsitter i juryn för Årets kock. På hennes högra sida sitter ordförande Fredrik Eriksson, Långbro Värdshus och så Camilla Läckberg efter det.

Gustav, den kock jag hejar på, ser coollugn ut. Jag får smyga fram till juryn senare och fråga hur det gått.

Och nu sitter jag och ammar mig igenom ett trendseminarium där åtminstone hälften av vad som sägs känns spännande. Särskilt New Yorkbon Zak Palaccio.

Vafalls Alice, händer det inget alls där borta i Globen eller har du för fullt upp med att mingla runt för att orka blogga?
Hm, ja, ni kanske kan börja med att läsa vad jag skrev om tävlingen förra året.

Så var det dags igen. Idag slåss sex kockar från Sveriges två största städer om titeln Årets kock. Eller om mejerimedalj i guld, om det är blingblinget de är ute efter.
Årets tema är resursklokt, tanken är att man ska återvinna och tillvarata – både kunskap och resurser, dock inte recept.

Finalisterna:

Magnus Persson, son till Roland, jobbar på Carl Michael på Djurgården i Stockholm.

Sebastian Höckert är bara 22, vilket är nästan skrämmande ungt, men kan säkert göra arbetsplatsen Swedish taste (där jag sökt jobb många gånger) i Göteborg stolt.

Christofer Ekman såg vi redan förra året, när han blev tvåa i tävlingen. Han jobbar på Fredsgatan 12 i Stockholm.

Daniel Räms har jobbat på Oaxen. Undra om jag ätit hans mat någon gång? Nu finns han på Pontus i Stockholm. Pontus och Melker lyckas nästan alltid få en med finalist. Skickligt!

Linus Ström är restaurangkonditor på hejdlöst prisvärda Thörnströms Kök i Göteborg och jag är extra imponerad över att han är i final. Räknar med att hans uppläggning kommer vara snyggast.

Gustav Trägårdh är äldst, men bara ett år äldre än jag och så är han rasande trevlig. Han var i semifinal 2001 och jobbar nu med Ulf Wagner på Basement i Göteborg.

Där ligger Benjamin lyckligt på köksbänken och stirrar på en papayahalva som är nästan lika stor som han själv. Det är förresten säsong för papaya av sorten Formosa just nu. Den är gigantisk, ganska dyr och har ett fruktkött som fullkomligt smälter på tungan. Pressa lite citron över och ät tills du storknar.

Att vara föräldraledig är lite som att vara pensionär. Plötsligt finns det mer tid och mindre pengar än vanligt, fast stryk det där med att man har mer tid som pensionär. Åtminstone mina föräldrar tycks mer uppbokade än någonsin sen de pensionerades.

Nå, jag har börjat vandra Hornstulls gator upp och ner med barnvagn. Det får Benjamin att somna och mina benmuskler att vakna till liv. Då och då passerar vi en livsmedelsaffär och då kan man ju likväl gå in och handla. En barnvagn är ju egentligen bara en förklädd dramaten.

Men nu när jag börjat frekventera andra affärer än Matrebellernas Högalidshallen chockas jag av prisskillnader och utbud. På Högalidshallen kostar blöjpaketet 53 kronor, en kilometer bort på Prisextra kostar det 29 kronor. Å andra sidan kostar avokadon 8.90 på Prisextra och de tar 5 för 10 kr på Högalidshallen.

Nu ska jag bara komma över att Prisextra har ett stort utbud av Siaglass, men valt att bara ta in en av Sias alla Krav-märkta glassar. Vill jag ha ekologisk vaniljglass får jag vandra vidare till Coop vid Zinkensdamm som har strålande utbud inom eko. Det kan bli ganska långa promenader innan kyl och skafferi kan fyllas.

Fotot tagit av begåvade Paulina Westerlind för Prisextra.

Nu har jag startat semmelsäsongen genom att dela en POCK-semla med pappa. Egentligen borde jag väntat en månad till för att vara korrekt, men det var svårt att låta bli. Och semlan var jättegod, så åk nu till Heleneborgsgatan och frossa i grädde och mandelmassa.

Och glöm inte att kika in i mejerikylen, den innehåller en imponerande mängd vispgrädde!

Så tycks maken refereras till i utmärkta publikationer som Allt om Vin. Imorgon debuterar han i Filosofiska rummet på just temat njutning.
När? kl 17:03
Var? P1 förstås!

Sonen har en väldigt tilltalande doft. Jag drar ett djupt andetag och känner sötman av mjölksocker, inte den där heta lite brända tonen av för varm latte-mjölk, bara försiktigt värmd.

Och så luktar han stilla av bageri. Det där välbakade men onyttiga vita brödet med en aromatisk skorpa – så luktar han.

Kombinerar de två och plötsligt inser jag att han luktar hetvägg minus kardemumman, vilket får mig att längta alldeles särskilt efter tiden före fastan.
Nej, jag tänker inte tjuvstarta semmelsäsongen! Däremot åt jag säsongens sista lussekatter igår kväll.

Vågade mig ut på utflykt till en annan del av Söder idag, mina gamla kvarter vid Nytorget.

Det finns nästan fånigt många dyra ekologiska små matbutiker i området numera. Passade på att köpa brödet ”Nytorget” på den nya Saluhallen.

Dags för en Söderduell, är Knivsöder bättre än SoFo eller borde jag aldrig ga flyttat?

Matbutiker
SoFo: Cajsa Warg, Bondens butik, Aubergine etnolivs, Good Store och sprillans ny saluhall med ostronbar. Dyrt, gott och lyxigt!
Hornstull: stor Vi-butik med bra köttutbud och Pensionärsvänliga Matrebellerna med löjligt bra och billig frukt- och gröntdisk och sidfläsk och rotmos som stapelvara.
Rejält och prisvärt!

Bröd
SoFo: Gunnarssons valnötslimpa och något nytt dyrt surdegsbageri jag aldrig besökt.
Lätt att ruinera sig.
Hornstull: Tre rågbröd för 65:- i bageriet i tunnelbanetunneln. Pock köper in bröd från Lux på lördagarna. Italienaren runt hörnet som säljer vitt och ugnsvarmt bröd om man hinner dit innan sju på morgonen.
Bra spridning mellan lyx och budget om man kan passa tiderna.

Oj, nu behöver jag äta. Postningen får kompletteras en annan dag eller kanske i natt.

Finns det något finare än vänner som dyker upp en tidig lördagskväll med råvaror och vinbutelj och ser till att det en timme senare finns middag på bordet – pasta med chiliräkor och citronzest. Ytterligare en dryg timme senare är Grüner Veltlinerflaskan uppstucken och kastrullerna i diskmaskinen och jag kan mätt sätta mig att amma. Tack L och K-O!