Brax on Food

Jag åt 20 olika sorters glassar kort efter frukost. Vi kör ett glasstest varje år och två gånger varje år utbrister jag i ett ”jag vill aldrig göra det här igen”. Först två-tre dagar före testet när fabrikanterna glömt av oss och inte skickat någon glass. Sen mot slutet av själva testet när jag tagit en för stor tugga av varje glass och börjar känna mig gravt illamående. Sen övergår det där tillståndet i ett ”det var nog inte så dumt ändå” när jag inser hur stort intresset är för att läsa ett glasstest. Så, jo, vi gör nog om det 2010 också.

Den glassen från Sia var lite skrämmande. Den påminde om en tidig morgon efter en ravefest. Fast barnen som den här glassen vänder sig till har förstås inte den referensramen.

För några helger sedan tillbringade jag en hel dag med att trilla, gjuta och doppa praliner i Hornstull. Det var magiskt, men inte lika magiskt som att komma hem några timmar senare med en ask fylld med så där 40 praliner. Och så få lägga sig på soffan, läsa en bok och äta så många praliner som jag bara orkade.

Det är Sveriges kakdrottning Mia Öhrn som håller i pralinkurserna och guidar oss med säker hand genom temperering med hjälp av micro, allmän doppning och strutvikning.

Allt som allt hann vi att göra fyra olika sorters praliner: vit choklad med citron och vallmo, mjölkchoklad med kokos och hasselnötter (beroendeframkallande god), mörk choklad med kaffe och gjutna praliner med romtryffel.

Lockad? Nästa kurs går av stapeln kl 10-16 söndagen 3 maj.
Plats? Matlabbet på Hornstulls strand 9.
Pris? 890 pix och då ingår allt. Du går därifrån med två askar fyllda med praliner och ingen slog oss på fingrarna om vi åt från de enorma påsarna med choklad medan kursen höll på!

Jag gick kursen samtidigt som den förtjusande Mia Gahne. Hon passade på att göra ett reportage om kursen för TT. Läs det och inse att du också måste gå!  Anmäl dig genom att maila Mia på mia.ohrn(at)gmail.com. Nog med smygreklam, nu ska jag jobba.

Jag gillar Högalidskyrkan, dels ligger den nära mitt hem, dels håller kyrkoherden Per Axerup aktuella, roliga och välstrukturerade predikningar som även den mest kyrkoovana skulle gilla. Men allra mest gillar jag kyrkkaffet. Kaffet i sig är inget särskilt, det är svart och hett och serveras med såna där otäcka mjölkpyramider som räcker i evigheter.

Det är kakorna som gör det. Alltid hembakade, ofta fortfarande svala, som om de nyss tagits ur frysen.

Idag gick jag ur kyrkan lite för långsamt eftersom jag gick och pratade med mitt kyrkosällskap matjournalisten. Och så hade syltgrottorna hunnit ta slut! Och kolasnittarna. På hela kakfatet fanns bara fyra, fem kakor kvar. Och jag såg små tanter gå omkring  med pappassietter med fyra olika kakor på. *Mummel*

Enda trösten var att jag hann ta en av de sista hembakade kakorna. Någon minut senare började de ta fram köpe-chocolate-chips. Huhh! Sen gick jag hem och gjorde egna hallongrottor, fast mina blev körsbärsgrottor.

Foto: Åsa Dahlgren

 Xkcd är en underbar nätserie som handlar om logik, romantik, språk och bråk. Jag anar att de har många akademiker bland sina läsare. Då och då har jag turen att få läsa något riktigt roligt om mat, som i den här fruktmatrisen.

Sen är jag inte övertygad om att jag tycker att persikor är så lätätna, åtminstone inte om de är väl mogna, och har man gått i Alice granatäppleskalarskola tycker man aldrig mer att det är en svårangripbar frukt!

Det har varit en del iPhone-hets på jobbet på sistone. Alla Aftonbladet-företag ska bli applefierade. Vi ska överge allt vad fasta telefoner, faxar och 3G-modem heter och helt gå över till iPhone-världen. Inte mig emot, men när kommer min telefon egentligen?

De skulle gå i bokstavsordning och heter man Brax känns det ju bra. Nu har det snart gått en vecka…

Just nu fick mina två kollegor mail om att de skulle upp på plan 9 och hämta sina mobiler. Själv fick jag ett mail från Pizza Hut som avslöjade att de blir först i Sverige med alfanummer. 020-woopie!

Dammade av cykeln i helgen och upptäckte Winterviken. Efter 20 minuters köande belönades jag med den saftigaste morotskaka jag någonsin ätit.

Ser du också något lite udda i det här? Café Kladdkakan ligger på Västerlånggatan i Gamla Stan, Stockholm. Åh, tänkte jag, säkert lika bra på kladdkaka som Chokladkoppen är på varm choklad.

Jag läste igenom deras meny utan att hitta en enda kladdkaka.  Däremot är tydligen deras specialité Hälsotallrikar. Någon mer än jag som vill gå dit och knäcka extra som varumärkeskonsult? Men då vill jag ha betalt i kladdkaka och inte i bulgur!

Sedan vi flyttade till Aftonbladet känns det som om vi har mycket färre lunchrestauranger att välja mellan.
Jag är inte säker på att det är sant. Tittar man på Gastrogate så finns 7 lunchrestauranger listade. Och det måste finnas fler som inte är lika förtjusta i att lägga upp menyn på nätet.

I dag provåt vi på en av de sju, Boule och Tapas på hörnet av (wait for it) Charkmästargatan och Slakthusgatan. Oh, jag älskar gatunamnen i det här området!

Helstekt fläskfilé med mozarellagratinerade tomater och myntayoghurt. Inte en potatisbit så långt ögat når. Totalt GI. Sen gick det utmärkt att beställa till knaprigt ugnsbakad väl saltad potatis om man kände sig sugen. För att ytterligare spä på GI-känslan serverades det mörk choklad till kaffet.

Över lag var det ett trevligt ställe, vi fick känslan av att ha hamnat på en taverna under charterrestaurangen, en inte helt obehaglig känsla att få under lunchrasten.
De gjorde egen lingondricka och serverade varmt vitt bröd till maten (okej, där försvann väl GI-känslan).

Lunchen kostar 70 kronor och så ingår hemlagad lingondricka, sallad, bröd och kaffe. Frukterna i fruktfatet är däremot i plast, tro mig, vi var där och fingrade. På plussidan så har de även boulebanor (jo, det kanske anades av namnet) och after work till klockan 18 (!). I den här delen av stan börjar man jobba senast klockan sju.

Betyg: 4 potatismoskulor av 5

Det är trevligt att ha flyttat till Aftonbladet plötsligt få en massa nya inspirationskällor.
Passerade precis Sesam där jag höre någon säga

– Deepfrya vad som helst och det blir supergott.

Ser ni också potentialen till ett nytt tröstmatstema :)

Alla sorters chokladdoppat godis kan friteras. Jag lovar!

Tillbaka på jobbet efter påsklovet.
Långsam frukost utomhus byts mot blädrande i SvD ätandes effektiv frukost.
Smakexperiment med risotto, citronskal, torkad svamp och smörstekt aubergine byts mot Aftonbladets bricklunch.
Långsam Tele2 dongel byts mot bredband.
Landsortsbuss med två turer om dagen byts om tunnelbana.
11-kaffe med kanelbullar byts mot grön te-paus.

Mmm… landet vinner.

I år gjorde jag väldigt rart påskgodis på tema ägg:

Recept på äggmacka med kaviar		Recept på stekta godisägg
Recept på pimpat kinderägg		Recept på marängkycklingar

Här om dagen skrev jag om hur kollega M provat att göra mitt recept på påskkycklingar. Nu har även Maria försökt. Hon har inte bara försökt, hon har skapat en lysande steg för steg-guide så att alla ni andra som är sugna på att försöka förstår precis hur det hela går till.

… i dubbel bemärkelse. Imorgon lyfts den cirka 40 dagar långa fastan och jag får börja äta godis igen. Jag har flytt till landet och med i pakningen finns ett mycket välfyllt påskägg.

När man som jag jobbar med mat händer det allt för ofta att folk tar till matexempel när de ska förklara något för mig. Jo, Alice, privatekonomi är som när man bakar med surdeg… Eller tänk dig att du har två tomater…

Det är lite rart, men ändå något jag kan vara utan. Bara när det gäller datasäkerhet känns det motiverat att ta fram chokladmetaforer.

Utdrag från dagens mailkonversation:
Tunnla din epost inuti SSH (som godis i ett påskägg, påskharen vet inte att det är godis i – därför äter han inte upp det utan agerar bara budbärare…).

Det här är Mia. Vissa bloggläsare känner henne under namnet Sveriges bakdrottning, eller är det kakdrottning? Oavsett har Mia lyckats med att skriva en av Sveriges mest sålda kokböcker: Kladdkakor, göra recept för Allt om Mat och Hemmets Veckotidning, bli hela Sveriges semmelexpert och hålla beroendeframkallande pralinkurser.  Nämnde jag att hon startat eget förlag också och kan tituleras förläggare? Och att hon bara är 29.

För att ytterligare sjunga Mias lov kan jag berätta att hon är en av ytterst få matskribenter jag känner som provlagar sina recept tre gånger eller mer innan de publiceras. Det gör inte jag.

Och nu har hon äntligen blivit med hemsida. Hon har lovat att uppdatera den då och då, nästan som en blogg :) Så gå in och kika och se hur hon beskriver sig själv, hon har säkert varit för ödmjuk.

Svängde förbi Matlabbet. Ofta brukar det innebär att man får en kaka eller två av Mia Öhrn. Den här gången gick jag därifrån med löfte om att få ta hand om överbliven choklad!

Precis vid ingången har de en tidningshylla. Denna veckan tycktes den gemensamma nämnaren vara  matlabbare som omslagsflickor. Mia till vänster och Lisa till höger.