Brax on Food

Jag har precis gjort boknördstestet, det borde du också göra.

Och hur mycket nörd är jag? 68%, tio procentenheter lägre än maken.

Så sitter jag här med en inbjudan till Årets Kock på skrivbordet.  Den här gången går tävlingen av stapeln i Gôteborg och för att stockholmarna ska klara av att ta sig dit har det chartrats ett tåg.

Dessutom är tävlingen på en torsdag vilket liksom motiverar alla huvudstadscentrerade  murvlar att stanna en extra dag och göra ett knäck från Sveriges framsida. Undra om Göteborg & Co hade med saken att göra?

Några bra förslag på vad den här halvgöteborgskan inte borde missa när hon är i stan?

Årets kock-minnen

2006 satt jag på min kammare och försökte att inte verka bitter.
2007 överlät vår förtjusande vd sin biljett till mig.
2008 försökte jag få gästerna att klä ut sig till grönsaker och så live-bloggade jag hela tävlingsdagen.
Årligen försöker jag få Svensk Mjölk att ändra på sina tävlingsregler, men än så länge är det ingen som lyssnar.

… det mest välsorterade i den lokala affären är cheddarostkylen. Jag har letat runt i Stockholm efter hela cheddarostar, men matbutikerna i huvudstaden tycks inte förstå storheten med hel ost. Tur att vi fick en svartklädd cheddari julklapp.

… grönkålen säljs i trekilossäckar. Det blir mycket långkål!  I Halland tar man grönkål på allvar.

Varje år skickar jag ut på tok för många julkort.  Jag har gjort det i 13 år nu och det blir liksom fler varje år. Martin Rebas har gjort mina julkort i år och det är alldelse fantastiskt.

2007 gjorde Amanda kortet
2006 gjorde Aase Torstensen ett pysselkort
2005 gjorde Johanna Kindvall kortet
2004 gjorde Emilia Sällryd kortet
2003 + 2002 + 2001 gjorde Martin Rebas korten och det gjorde han långt innan dess också, men de har jag inte digitalt.

Fler och fler säger det med pepparkakor.

Telge och Linnea är två av dem.

Någon gång i höstas bestämde jag mig för att göra egen korv i år. Inte för att julbordet inte skulle vara komplett utan korv, utan för att jag helt enkelt aldrig förstått hur så mycket god smak kan komma inom fjälstrets väggar. För att vara ärlig visste jag knappt vad ett fjälster var heller.

Vi började med att mala kött. Karin Fransson hade berättat för mig att köttet måste vara lite fruset för att få bästa resultat, och det rådet följde vi.Det innebar också att alla kärl också måste vara kalla så att inte köttfärsen gick upp i temperatur.

Mormors köttkvarn betete sig och inom kort hade vi stora mängder knallröd färs av nöt och svin.

Tre modiga korvmakare blev det tillslut. Vegomaken fick agera fotograf när jag hade för mycket köttfärs på händerna.

Vissa människor har ett korvhorn, det hade inte vi.Jag vet inte ens hur ett sådant ser ut. Vi använde en rejäl spritspåse i tyg (väldiskad) och en tyll utan krus. Det gäller bara att ha rejäla armmuskler när man spritsar ut korvmassan.

Mitt uppdrag var att sakta mat ut det synnerligen kondomlika fjälstret som vi rullat upp på tyllen, sakta sakta, så att korven blev jämnt stoppad hela vägen.

Roligast var nog att picka hål på luftbubblorna efteråt.

Och hur blev korven då? Mja, så där. Vi hade behövt ha mycket mer fett. Den här gången var jag så glad att vi överhuvudtaget gjorde korv, men nästa gång ska jag begränsa mig till att använda recept som faktiskt provlagats innan. Kristina från Allt om mats provkök har säkert något bra.

Julstädar våningen och drabbas av en plötslig insikt. Jag gillar Saltå kvarns produkter, båda innehållet och förpackningen, men inte alltid priset. Och så gillar jag Martelli också, men det vet ni väl redan.  Det gör David Brax också så hans julklapp i år är 10 paket martellispaghetti, och ja, jag är urusel på att inte avslöja överraskningar.

Har du redan hunnit gå hem? Kanske värmt på lite glögg, skurat badrummet så att det luktar gransåpa och hängt ytterligare några kulor i granen?

Själv sitter jag på jobbet och städar kod. Men snart ska jag gå hem och spetsa den hemkokta glöggen med alla konjaks- och portvinsslattar jag kan hitta. Sen är det jullov.

En gång för en massa år sedan fick jag en väldigt fin yxa och jag tar varje (sällsynt) tillfälle att få använda den. Därför högg jag årets första gran redan i oktober.

Granen har bott hemma hos oss sedan början av december, innan dess huserades den på gården med foten i en vattenfylld hink, men nu har den börjat barra.

Samtidigt gick H och funderade på vad han skulle göra med ädelgranen alla Microsoft-anställda får varje år. Hushållet hade nämligen blivit med allergianpassad evighetsgran.
– Jag, jag, jag… kan byta den mot kolor.
Och så blev det.

Ikväll kom granen på plats och pyntades. För några veckor sedan hade vi inflyttningsfest och gästerna hade i uppdrag att ta med bilder på sina hjältar som vi gjorde kristyrhjältinnor och -hjältar av. Därför hänger Barack Omama brevid Buffy the Vampire Slayer och under en Hanukkastake.

En pinupig Tina Fey.

En allvarsam moder Teresa

Började som vanligt morgonen med att läsa SvD. Först framsidan, sen serierna och därefter någon av de kortare ledarna.

När jag anlände var man redan i färd med att grädda Anders Borg på 225 grader.
Vad är det där för otrevliga typer?
Men det är ju jag!
Då drabbades jag av insikten: jag gräddar årligen världens nöjeselit. Vissa bränner jag dessutom. Göteborgs starke man Göran Johansson ligger helt kolsvart på mitt köksbord som ett bevis på detta. Två år tidigare brände jag Christer Fuglesang hustru Tina.

Och varför hamnade min måndagsaktivitet i onsdagstidningen? För att herr Gudmunson var en av kvällens bagare.

Årets tema blev Gôteborg. Det blev Torslanda, en farliga massa 740 som inte passade in i ”ett hål i väggen”-tävlingen som var anpassad för miljöbilar. Jokern och Batmat var med på ett omotiverat hörn och bortgångne Paul Newman hyllades av såväl Hanson-bröderna som David Letterman. Och så kom vår bröllopssvan med på ett hörn. Per mumlade att vi tokiga kort innan han och övriga bagare gav sig iväg hemåt en stund efter 11. Ännu fler bilder finns på min facebooksida.
Äsch, ni får några till här:

Ikväll trängs* sju personer i vårt kök för att kommentera året som gått i pepparkaksdeg. Journalister, ledarskribenter, filosofer, bygg- och planingenjörer och en joker i form av litteraturvetare. Jag har fixat pepparkaksdeg och kommer att vispa upp en fluffig kristyr. Men vad ska jag baka? Det har talats om såväl Barack som svanfärd men har det inte hänt något mer. Kanske ett ANC-konvent från Sydafrika eller internetcencurerat Peking? Jag har ytterligare två timmar att komma på en lysade idé. Mest gillar jag Annas version på konsumtionshysteri (se bild).

* Äsch, varför denna ödmjukhet, vi har ju stans största kök. Vi kommer knappt se varandra mellan köksbänkarna.

Idag firar vi vår halvårsbröllopsdag med ett Oaxenbesök. Jag hade varken tid eller råd upprätthålla traditionen med ett besök i somras, så det känns extra skönt att komma iväg så här under årets allra sista månad.
Eftersom halvårsdagar inte riktigt räknas av den stora massan finns det inte något material tilldelat för dagen i fråga. Så härmed bestäms att halvårsdagen hädanefter pepparkaksdegsbröllop.
Låter det märkligt? Försök med att sätta in det i en mening.

– Oh, så ni firar guldbröllop, själv har vi inte kommit längre än till pepparkaksdegsbröllop, men se vilken fin och ätbar ring jag fick dagen till ära.

Amerikanska mattidningen Gourmet har en helt fantastisk kakavdelningen med årets kaka för 68 olika år. Välj ett årtionde och spana in de vackert arrangerade kakorna. Enkelt och smart, precis som bra matstyling ska vara. Fast hysteriskt och överflödigt är också fint :)