Brax on Food

–Vet du om att du ligger överst på svensk potatis hemsida?
– Va, nä. Hur vet du det?
– Jag googlade ditt namn. Nu är du mrs Potato head, fast det gör ju mig till mr Potato head.

Ibland önskar jag att jag också jobbade hemifrån och kunde ta googlepausar för att rensa huvudet.

Jag surfade snabbt in på svenskpotatis.se och såg att, mycket riktigt, min krönika om potatis låg överst på deras sida. Under den låg inte mindre än tre till artiklar om potatis från Tasteline. Nu skulle jag vilja förtydliga att jag inte har sålt min journalistiska själ i utbyte mot min egen vikt i mandelpotatis. Jag råkar helt enkelt gilla knölar.

Läs mer om potatis:
”Tänk om potatis var som smågodis” Alice krönika
”Lär känna de nya potatissorterna” Potatisskola del 3
Stek potatisen i ankfett och andra bra recept. Potatisskola del 2
Gör din egen gnocchi. Potatisskola del 1
Du blir inte fet av potatis. En av våra mest klickade artiklar förra året.

Igår kväll var behovet av champagne överväldigande. Jag hade lyckats göra sönder tvättmaskinen genom att tvångsöppna luckan. Electrolux kan inte beställa en ny lucka förrän de vet vilken modell maskinen har och det står … innanför luckan.

Två feta matjesillsfiléer, tre potatisar, gröna bönor och ett glas champagne senare kändes problemet världsligt. Fast då uppstod ett nytt problem. Vi hade precis gjort slut på den sjätte och sista lilla flaskan champagne i hushållet. Så nu är det läge att köpa en ny. Och visst låter partybox mycket roligare än champagnelåda. Å andra sidan känns det mer hushållsekonomiskt att köpa ett gäng halvflaskor.

Det blev inget bubbelinköp i helgen. Det blev inga långa matlagningssejourer heller. Ena dagen kändes IKEAS gravade lax som den enda ätbara alternativet som bjöds och nästa dag sprang vi halvt utsvultna ner till indiern och beställde hemlagad ost med massa spenat i tomatsås.

Jag bytte alla tankar om mat mot total ordning bland datakablar och hårddiskar. Jag har suttit omgiven av strips, sladdar, grenkontakter och borrmaskiner och tänkt och tänkt och tänkt. Ibland suckat uppgivet och ätit några halloween m&ms, men så kom professor Baltazarplinget och allt föll på plats. Så nästa helg kan jag ägna åt att damma mina kokböcker och baka lussekatter med havstema.

– Du vet väl att det är rea på champagne, inledde Sven sitt mobilsamtal till mig.
–Va?
– På Franck Bonville, ja Grand Cru Millésime från 2002
–Vänta lite, sa jag och försökte förtvivlat klottra ner det franska namnet på ett gammalt visitkort.
– 99326
– Åh, tack .

Jag tycker om reor, särskilt när det gäller bubbel, så i helgen åker jag ut till Lidingö och försöker köpa upp de sista flaskorna. Min bilmekaniker säger att jag ändå måste använda bromsarna lite mer på bilen innan den går in för ombesiktning. Bara ingen får nys om skumpan och hinner före. Då får ni faktiskt bjuda mig på ett glas.

Foto: Jonas Melcherson
Jag ser inte mig själv som en snål krogbesökare, men en sak som jag har svårt att betala för är vatten. Det bär emot att del av mina pengar ska gå till något som ändå finns gratis i kranen. De pengarna hade jag kunnat använda till ett ännu godare vin istället!

Jag var på Leijontornet här om dagen och fick frågan om jag ville ha stilla eller bubblande vatten till maten. Vid det här laget har jag besökt tillräckligt många finkrogar för att förstå att stilla vatten inte är det samma som kranvatten. Båda alternativen är lika tjusiga  som kostsamma.

Leijontornet är som väl är en ekologisk krog, så jag slapp värja mig från vatten importerade från andra kontinenter.  Deras vatten kommer från Fresh, vilket innebär att de filtrerar vanligt kranvatten och tar betalt 55 kronor per person oavsett hur mycket man dricker. En i och för sig helt okej summa för mig som drar i mig cirka 1,5 liter under en flerrättermiddag.

Men nu hade jag bett om kranvatten och hoppades på så sätt slippa en extra utgiftspost på notan. Fast när vattnet serverades var det filtrerat Freshvatten trots allt, vilket jag också påpekade.

– Det blir enklare såhär, förklarade servitören.

– Men vad kostar det, undrade jag oroligt.

–Äsch, du bad ju om kranvatten, så vi tar inte betalt för det här.

Och då skämdes till och med jag en smula. Sen började jag bläddra i vinlistan och fundera på hur jag bäst kunde spendera mina intjänade kronor.

Anna Johansson på Vendel at Sturehof i Malmö har gått vidare till final i Årets kock. Får se hur fixerade vi journalister blir nu när det äntligen finns en kvinna med i spelet igen.

Tillbringade lördagskvällen med svärmor, gäddfärsbullar och en kyld flaska Cuvée Palmes dÒr från 1996. En utmärkt kombination.

Dessutom fanns där en överblivit bit halloweentårta som inom kort kommer att visas på Tasteline. Den var inte så dum den heller. Oh, jag älskar mat som skräms!

I år hade man verkligen ansträngt sig för att få in mer tjejer i tävlingen årets kock. Bland annat hade råvarukorgen tagits bort (utöver det där kravet på smör och två andra mejeriprodukter) och man tävlade helt enkelt genom att skicka in ett recept på en varmrätt.
En tjej och 24 killar blev resultatet trots att juryn som bedömde bidragen inte visste vilka de tävlande var.
Var håller alla duktiga kvinnliga kockar hus? Varför tävlar de inte? Varför faller de inte juryn på läppen och vem är egentligen Anna Johansson på Vendel at Sturehof i Malmö som är den enda tjej som gick vidare.

I semifinalerna i Östersund och Malmö nu 16 och 17 oktober får vi se om hon lyckas gå vidare.

Östersund
Viktor Westerlind, Fredsgatan 12, Stockholm
Robert Hedman, Vassa Eggen, Stockholm
Klas Lindberg, Stefan Eriksson Matstudio, Stockholm
Bertil Hammar, Stockholmspis, Stockholm
Tomas Diederichsen, Ulfsunda Slott, Bromma
Fredrik Lagberg, Thoresta Herrgård, Bro
André Wessman, Operakällaren, Stockholm
Andreas Nylén, Kung Carls Bakficka, Stockholm
Daniel Räms, Pontus! Stockholm
Görgen Tidén, Görgen på höjden, Rättvik
Robert Friedrich, Lux Stockholm, Stockholm
Viktor Angmo, Dala-Husby Hotell & Restaurang, Dala Husby
Magnus Lundström, Restaurang Telegraf, Saltsjö-Boo

Malmö
Anna Johansson, Vendel at Sturehof, Malmö
Andreas Landén, Collegium Konferens & Restaurang, Linköping
Alexander Sjögren, Vendel at Mötesplats Österlen, Löderup
Daniel Müllern, Skafferiet Gastronomi på Österlen, Kåseberga
Christofer Ekman, Fredsgatan 12, Stockholm
Edin Dzemat, Linnéa, Göteborg
Johan Björkman, Kock & Vin, Göteborg
Daniel Johansson, Lux Stockholm, Stockholm
Marcus Nemrin, Sofiero Slottsrestaurang, Helsingborg
Torbjörn Lilius, Lilius Mat, Malmö
Jakob Lells, Hotell Gässlingen, Skanör
Tobias Osberg, 28+, Göteborg

Foto: Anders Melldén.

Sånt här gick jag miste om när jag låg sjuk förra veckan.

V&S, som ligger bakom svenska sabreringssällskapet där jag är medlem, hade hittat ett gäng flaskor Codorniu vars korkar satt för hårt för att öppnas på vanligt vis och därmed inte kunde säljas. Då kom man på idén att försöka sätta rekord i sabrering.

Över 100 personer ställde upp och sabrerade 144 flaskor på  10 sekunder och därmed har man ett rekord som förhoppningsvis kommer att tas med i Guiness rekordbok. Och själv låg jag hemma och drack hett ingefärsvatten.

I WOW News berättar V&S:s Ulf Sjödin att det bara finns ett annat sabreringsrekord. Då handlar det om att en person ska sabrera så många flaskor som möjligt under en minut. Rekordet lyder på nitton flaskor

— Men har ni sirap under fötterna eller?

Den stressade småbarnspappan stressar på sina barn på väg till dagis och jag förundras över Stockholmsuttrycken jag själv slapp som barn.

Ett stillsamt habegär väcktes inom mig när jag insåg att jag kunde bygga en isborg av legobitar. Allt jag behöver är cirkus 97 formar, den där extra frysboxen jag drömt om, 3×4 meter presenning och en förstående äkta make.

Maria Grave gjorde de mest förtjusande krokanbollar jag sett (på bild). Jag hade inte ens kommit på tanken att göra bollar av ihopsatt blommor i krokan och bugar därför djupt i beundran.

Maria lyckades dessutom imponera en jury med Tony Olsson i spetsen och vann därmed titeln årets konditor. Om jag förståt det hela rätt äger hon G Chocolat vid Grönsakstorget och jobbar dessutom på (driver?) Bröd och Bakverk i Mölndal som jag inte har hört talas om. Och då kan det vara värt att påpeka att jag är född och uppvuxen i Mölndal och talar den mest förtjusande bredan mölndalska när jag är nervös.

Och vart tog Alice vägen då? Jo, hon blev med dubbla förkylningar och tappade all lust att blogga. Jag ber om ursäkt och försöker kompensera med några dukningsbilder från bröllopet tagna av fotograf Paulina Westerlind

Tillbringade lunchen med ungefär hälften av LNB. Vi  skulle träffas vid Medelhavsmuséet och när jag bad om ytterligare vägbeskrivning (ja, jag har varit där förut men kände mig en smula förvirrad idag) fick jag förklaringen att det låg mitt emot UD. Hrmf, typiskt ledarskribenter! Hade någon frågat mig var UD låg hade jag å andra sidan antagligen svarat att det låg på samma gata som F12.

Sprang på förläggare Franke i kvarteren nära hemmet. Avslöjade att jag skulle baka kanelbullar med hans förläggarkollega Öhrn på dagen D (som i deg) nu på lördag. Det rör sig alltså om den branschuppfunna högtiden Kanelbullens dag.

Det är knappt två veckor sedan jag utgjöt svavelosande åsikter om prinsesstårtans vecka och det kanske kännas lite märkligt att jag nu så här lättvindigt hoppar på nästa bagerisponsrade högtid, men jag skyller på att min make som, helt omedveten om konsumtionskraften, undrade om vi inte kunda baka bullar i helgen. Eftersom jag själv ska spela in  instruktionsfilmer om bullbakandes ädla konst nu på måndag svarade jag tacksamt ja. Och när jag kort därefter pratade med en av Sveriges mest förtjusande bagare passade jag på att bjuda hem henne också.

Nå, tillbaka till samtalet med förläggare Franke.  Vi kom fram till att den högtid vi skulle respektera bäst är dammsugardagen. Jaga dammråttor och belöna dig med en färsk dammsugare. Och den bäste man att initiera detta måste vara Mats Karlsson som driver en utmärkt sida som testar dammsugare runt om i landet. Läs ännu mer om honom på På Stan.