Brax on Food

Det är väldigt roligt att läsa statistikrapporterna som Pin.se skickar mig varje månad. Ibland undrar jag så hur folk tänker när de hamnar på min blogg tack vare sökningar som ”pinuppbilder” eller ”fetisch”. Blir de besvikna eller glada?

När jag jämför med förra årets sökningar så här års märker jag att folk blivit ännu mer specifika och skriver ännu fler ord i sökrutan. Lite besviken är jag för att hirams sylt inte komit upp i år, men än har inte alla svarta vinbär mognat så hoppet har inte dött.

Så här dags på kvällen är jag som piggast. Då vill jag börja sylta och safta. Igår blev det schackrutor framför Morden i Midsummer, kvällen innan det ägnades åt att koka eftersaft på förmiddagens fotograferade saftkokning. Fotograf Jurek och jag gjorde en steg-för-steg-skola i saftkokningens ädla konst. Bilden har Jurek tagit med sin mobilkamera, och jag har i min tur tagit den från hans blogg.

Äntligen är det varmt ute! Vi bor nästan i Vänern, men kommer upp då och då för att dricka något svalt.

I väntan på leverans av årets fläderblomssaft (tack mamma!) så dricker jag tyska Bionade. Inte illa. Och ekologiskt. Men knappast godare än egengjord saft.

I sommar är deckar- och småkakstraditonen temporärt utbytt mot en Brando- och ”allt som går att göra med körsbär”-tradition.

Det går utmärkt att baka körsbärsgrottor (tror inte att jag får kalla dem kärleksgrottor) medan man tittar på On the Waterfront. Ikväll blev det en Twin Peaksinpirerad körbärspaj, spottekräm, körsbärssorbet och körsbärssylt. Imorgon kommer fotograf Jurek förbi och ska fota så det är bäst att jag har allting klart tills dess. Nu är det mest bara rekvisitakombinationsfunderingar kvar. Och det tar jag imorgon.

Jag surfhandlar semesterböcker. I sommar kanske jag orkar läsa ut Heat och Food Noir. Båda böckerna är bra, men lite för grabbigt babbliga för min smak.

Försöker hitta något nytt. Inser att jag inte äger Therese Wikström gett ut en ny kakbok: Tillfälle att njuta en liten smula.
Ad Libris berättar glatt att den som valt att köpa denna bok även har köpt Blodsockerblues.

Vilket får mig att tänka på tjejen som satt brevid mig på planet från Ängelholm. Hon hade grillchips i knät och läste Pauluns

Helgens kilo vildhallon fick sällskap av 600 g socker och frk Öhrns minigrottor (recept sid 30 i Klassiska kakor på nytt vis).

Doften av kokta hallon låg tung i hela stugan. Om det är någon sorts parfym jag skulle kunna tänka mig så skulle det vara detta. Eller möjligtvis uppvärmd kanel.

Jag skulle kunna tillbringa resten av sommaren med att bara sylta och safta! Men något säger mig att jag måste återvända till datorer och storstad då och då. Och så ska jag flytta mina tillhörigheter från Malmö till Stockholm.

Är det rättvist att kalla det mat för vuxna, maten som serveras på Sommarkök & bar inne på jazzfestivalområdet på Skeppsbron i Stockholm? Själv hade jag inte känt mig helt motiverad att köpa en lågtempad lax och ett glas Peter Lehman Riesling för 190 kronor under någon av mina Roskildevistelser. Nu kändes det däremot helt okej (om bara vinet varit kallt nog). Å andra sidan minns jag att jag hände en hel del i rom- och cigarrtältet på den danska musikfestivalen och spenderade säkert det dubbla på roliga myntadrinkar.

Foton: Jurek Holzer

KC Wallberg, krögaren bakom det bästa matvalet på den pågående jazzfestivalen, är här för fjärde året i rad. Varje år ser hans festivalrestaurang annorlunda ut. I år har han åtgått från Art Smiths Wasabrödssponsrade kokbok I love knäckebröd. Tidigare år har han roat festivalbesökarna genom att sätta upp ett kitchen tabel (bord för gäster mitt i köket) och servera femrätters, bygga upp restaurangen på tema lantliv och servera riktigt kolgrillat.

Att hålla igång en grill kräver kompetenta medarbetare och grillansvarig är hitlånad från restaurang Josefina  (innebär det att man inte ska beställa grillar därifrån i helgen?), men det räcker med att de under några minuter får ont om grillkol för att hela matkedjan ska bli förskjuten och plötsligt ringlar sig köerna långa utanför restaurangen. Varannan kund vänder när de väl kommit fram till kassan och möts av beskedet att maten dröjer. Det är ju trots allt musiken som står i centrum och alldeles strax börjar Bobo Stensons trio spela.

- Äsch, vi går någon annanstans, säger de och vänder på klacken.

Andra står troget kvar och väntar på sin grillade oxbringa på rågbröd för 90 kronor. Den har funnits på menyn i några år nu, men det är först på sistone som svenskarna har fått smak för framdelskött. Och mer kommer det säkert bli nu när Svensk Köttinformation slår på stora trumman för att svenskar ska äta mer fram- och mindre bakdelskött. För närvarande exporterar vi framdelsköttet och exporterar bakdelsdito och det finns väl en dröm att vi helt enkelt ska äta det vi själva producerar i landet.

Själv står jag förtjust kvar och väntar på min lax och tjuvlyssnar för glatta livet på alla i kön.

För 60 kronor får jag välja mellan tre dagens. När man väl kommer fram till kassan (kön är ofta lång) tar det mindre än en minut från beställning via betalning tills jag står med maten i handen. Otroligt!
Trots det är paprikan krispig. Såsen till min kyckling är så där plommonsötsmustig (tamarindsås) och precis lagom het för mig.

Om det finns någon tryckt meny? Natuligtvis inte förklarar mannen bakom disken. Lunchmenyn ändrar sig dagligen.

Bee´s Thai Food ligger på Malmskillnadsgatan 41.

Foto: Den begåvade matfotografen Åsa Dahlgren

Den här fantastiska tårtan lagade jag till Allt om Mat sommaren 2005. Duken är en gardin från mammas och pappas sovrum och fatet minns jag inte riktigt var det kommer ifrån. Tanken med tårtan var att visa att det är utsidan som räknas. Tårtan är gjord på tre paket färdiga tårtbottnar och lite mosade bär, grädde och sylt. För det är inte där man ska lägga energin.

Jag gillar nämnligen att pimpa tårtor efter konstens alla regler. Ett jämnt vackert lager med grädde, bär i tre nyanser av rött och en liten rosenknopp i mitten. Med en sån utsida kommer gästerna aldrig fråga om jag bakat bottnarna själva.

Men när receptet redigerades kom man fram till att så enkla (eller möjligtvis korta) recept kunde man inte ha i tidningen så vips tog man fram recept på såväl sockerkaksbotten som en hemkokt(!) äggkräm med ingefärssmak. Jag litar fullkomligt på att det blev ruggigt gott, men själv har jag inte tålamod nog att prova det.

Mitt eget recept påminde lite mer om Steeplertårtan som publicerades i Sommarköket.
Foto: Min utmärkta SvD-fotograf Jurek Holzer

Här hittar du fler pimpade tårtor av Alice

Var och handlade sprit på bolaget igår. Det skulle göras körsbärslikör hemma och jag ville ha något billigt, neutralt och gärna ganska alkhollågt. Då upptäckte jag drycken med det udda namnet vanlig vodka. Undra om det är en storsäljare? Och skulle systembolaget gå med på att en produkt hette lagom vodka?

Körsbärslikör kommer att bli utmärkt, men det gjorde lite ont att hälla sprit i något så gott som sockerkokta körsbär. Påminde i smaken mycket om mormors spottekräm.

Tur att jag inte har ett eget konto hos Werners Gourmetservice. Då skulle jag kunna handla hur mycket som helst: min egen vikt i chokladpellets, Praliné Piemonte hasselnöt (från Spanien!), stora påsar macadamianötter, fryst nyponpuré och några frysta åkerbär om vår egen skörd inte faller väl ut.

Nu får jag begränsa mig till det jag behöver till juli månads sista matfotografering: körsbär, choklad och några små vaniljstänger. Fotograf Jurek kommmer tre dagar efter att semestern börjat och förväntar sig att hitta små konstverk i illrött och mörkaste bourgogne. Redan nu skriver jag långa listor på recept jag vill hinna prova innan dess. Och så ska jag försöka hinna hitta körsbärsröd rekvisita och gärna någon galen lite t-shirt med körsbärsklasar på. Var kan det finnas måntro?

I början av sommaren fick jag i uppdrag att skapa en duellingsdrink. Vi skulle nämnligen ha en sommarfejd på redaktionen. Må bästa blandare vinna!

Naturligtvis valde jag kombinationen gin och gurka. Efter några besök på Pet Sounds Bar har jag insett att det är en av de finaste kombinationer som finns. Framförallt KRAV-gurka och Hendrick’s gin. New York, New York är Pet Sounds variant. Den med fläder är min egen.

Men hu så hemskt där inne satt
blott hattifnatt vid hattifnatt
de luktade av åskan bränt
de är elektriska som känt

Borde man inte göra ett hattifnattrecept? Något som ligger väldigt trångt i en båtlik form och som kräver oändliga mängder elektrisitet för att tillagas. Troligtvis något vegetariskt med tanke på att hattifnattar växer ur frön i jorden. Kanske en stor mängd vita auberginer? Kanske borde man göra ett helt mumintema. Oh, ljuva sommartankar.