Brax on Food

Jag tycker om vår arbetsplats. Maten lyckas alltid ta mer plats än tekniken.

När jag inte skrivit på länge brukar det vara ett tecken på att jag jobbar mycket. Den har gången har det vara extra tacksamt att jobba mycket. Det har nämligen gett mina kollegor tid att lansera en helt ny version av Tasteline. Nu blir det lite mindre souk och lite mer bistro över sajten.

In med er och kika. Än finns det chans att tycka till och påverka.

I ryggsäcken trängs åtta glasflaskor 100%-ig granatäpplejuice och åtta tetrapak av Fontanas tomatjuice. Det vankas fruktgazpacho och kanske även lite ryggmuskler.

Plötsligt börjar jag ångra att jag köpte SJs allra billigaste biljett utan sittplatsreservation.

- Jag förstår att tant har bokat den här platsen, men nu råkar det vara som så att jag släpar runt på en mindre fruktodling, så tant kanske kan sitta någon annanstans? Åtminstone till Skövde.

Jag vet att det egentligen heter kyrkkaffe, men när jag är med och fixar fikat efter gudstjänsten gör jag mitt bästa för att så många som möjligt ska välja kyrkte.

Isteet var kanske lite för oortodoxt, för den fick trugas för att gå åt. Men färdigbryggt te i kanna kommer stort.

Det börjar finnas en fin liten samling av terelaterat material här.  På sikt kanske det blir en egen blogg.

När jag bodde i Göteborg besökte jag kockarna på Swedish Taste årligen för att övertyga dem om att jag var ovärderlig för deras verksamhet. Kanske borde jag återuppta den traditionen nu när studion växt och knoppat av sig i restaurang och butik mittemot Göteborgsoperan.

”Men vi drack ju nyss champagne på Pontus!”.
Jag riktigt kände hur serviören stämplade oss som en snål  ickedricksare när jag och D beställde in var sin 95-kronors omelett och kranvatten på Bistro Berns. Att vi lyckades komma undan så billigt har jag Elin att tacka för. Hon har helt enkelt stenkoll på var man äter bra för under hundringen oavsett var i stan jag befinner mig.

Omeletten var generös och prisvärd. Att den gott kunde varit krämigare förläts så fort jag smakat på den franska dressingen som omslöt frisésallad. Oh gott! Sen gick vi vidare till Berns som var förbluffand fullsmockat med uppklädda drinkbärande ungdomar. Calle spelade trummor och vi hade så fullt upp att applådera att vi glömde att beställa drinkar. Vi beklagar Berns, det var inte meningen att bidra till den brakförlust ni gör. Nästa gång ska vi beställa något dyrt eller åtminstone prova ert Yum Cha. Bonusdessertbuffén såg fantastisk ut.

Jag jobbar hela juli månad. Hitills har min överlevnadsplan varit att köra till en badsjö varje dag efter jobbet, men nu funderar jag allvarligt på att tillbringa varannan dag på Matbarens (inom kort) nyöppnade uteservering. Det tar inte sommarledigt förrän 4 augusti. Ungefär som jag.

Ny film på Brax-tv.

Efter måndagsmötet i morse fanns det plötsligt två limpor Mellby-kavring på mitt skrivbord.

Allt tack vare high tech-lösningen Jaiku och en brödkompetent Per som kunde tänka sig att handla limpor till hela sitt nätverk. Tack!