Brax on Food

Jag vet att Årets Kock egentligen är en mejerimedalj, men måste dagens alla trendspaningar gå ut på att mjölk är hippt. Ingela Stenson gick så långt att hon kallade smör för ”en äkthetsraket”.

Så, då var det snart dags får Årets kock. M och jag har ingått en glamourpakt och tolkar kvällens klädkod kavaj som glansigt, tyll och hud. Redan 9.30 börjar trendseminarierna och sen rullar tävlingen på hela dagen. Jag har ingen aning när jag ska hinna skriva artiklar/byta om/svara på mail innan middagen kl 18 men ett rymligt damrum och ett öppet trådlöst nätverk borde lösa det mesta.

Ella Nilsson hade tillbringat dagen med att stycka kött med kockarna (oh, hon är så cool) och avslöjade att Martin Pettersson från göteborgska Fond var hennes personliga favorit.
– Läs hans recept så förstår du.

Fond har ett bra trackrecord som vinnarkrog. 1995 vann Stefan Karlsson och fem år senare vann Michael Björklund. Bara Trägårn, också i Göteborg(!) har lyckats bättre med tre vinnare: bröderna Dahlbom -93 + -96 och Christian Hellberg -01.

Övriga finalister:
Jakob Lells, Skanörs Gästgifvaregård, Skanör
Simon Lundén, Swedish Taste, Göteborg
Tommy Myllymäki, Pontus by the Sea, Stockholm
Tobias Östlund, Era 10:3 Gastronomistudio, Båstad
Tom Sjöstedt, frilans, skribent i Allt om Mat, Stockholm

Imorgon blir det semmeltest på jobbet. 12 sorter ska vi hinna med att hämta upp på stans olika bagerier innan klockan slår 10. Naturligtvis återfinns Sveriges bakdrottning Mia Öhrn i semmeljuryn och jokern i spelet är en karismatisk skaraborgare.

Konditoritraditionen skiljer sig stort mellan Sveriges två största städer. I Stockholm har små damer i päls och pillerhatt sett till att ärevördiga konditorer som Vetekatten och Thelins har räddats undan konkurs.

I Göteborg har rivningsglada kommunpolitiker och mindre fiknasugna damer sett till att bagerikedjan Dahls, Steinbrenner & Nyberg och cafédrottningen Eva Olsson tillsammans står för långt mer än hälften av bullomsättningen i stan (personlig gissning). Ska man hitta klassiska konditorier får man ta sig ut i obyggden som Angered, Ale eller Mölnlycke (med undantag för Ahlströms på Korsgatan).
Lena hälsar att de godast semlorna i Göteborg köps på konditoriet vid Chapmans torg! Vill man vara helt säker inväntar man GPs test eller kontaktar göteborgsbaserade Svenska Semleakademien. De borde ju veta

Förra årets satt jag ensam hemma och var bitter över att inte vara bjuden till Årets kock-middagen. Inte heller i år gick det som jag tänkt mig. Varje dag tittade jag i mitt postfack, men det fylldes bara med reklamutskick och varuprover. Jag suckade uppgivet och fortsatte att jobba tills världens bästa chef gjorde något åt saken och faktiskt gav mig sin biljett. Så på tisdagkväll är det jag som tvättar håret och klipper naglarna för att se representativ ut under onsdagsen middag på Grand Hôtel.

Undra hur det går med kändisinslagen i årets jury. Vågar socialminister Göran Hägglund eller ICA Kurirens Kattis Ahlström säga emot en butter Leif Mannerström i bedömningen av tillräcklig syra i en nyslagen sås. Leif kan låta väldigt bestämd. Jag är osäker på om jag skulle våga.

På snabbesök i Oxford har jag hunnit avverka fyra stora livsmedelsbutiker och konstaterar sorgset att Storbritannien fortfarande är en halv evighet före oss i förpackningsdesign.
Emballaget i sig är anledning nog för att köpa både det en och det andra. Jag har som vanligt tagit en massa bilder, men blev bara hotad att slängas ut från en butik.
Vid det här laget har jag pratat med säkerhetspersonal i matbutiker i Skottland, Franrike, Finland, Libanon, USA, Holland och Sverige. De blir hemskt nervösa när jag dra upp min systemkamera i deras butiker. Nya bilder kommer att publiceras inom kort.

I dag kom första numret av Restaurangvärlden. Tidigare hette den Restaurang och Storhushåll och hade en layout som överensstämde med namnet i tråkighetsgradet. Den korrelansen har överlevt namnbytet. Om nu Forma vore duktigare på internet hade jag kunnat länka till en fin omslagsbild/sida… Nu får ni nöja er med att läsa mer på en pdf.

Äntligen en dokusåpa i min smak. På matsajten Epiquorios webb-tv får vi följa fyra kockelever från Culinary Institute of America under deras utbildning. Varje vecka kommer ett nytt avsnitt.

Kombinationen SvD och Tasteline må vara Sveriges bästa matredaktion, och jag vill gärna tro att vi även är snabbast när det gäller att publicera matnyheter på nätet, men när det gäller Bocuse dÓr ligger vi i lä i år.

Att Markus Aujalay tog en femteplats och blev bästa köttkock fick jag läsa på DN. Tack Berit för den snabba rapporteringen inklusive stavfel som tyder på att du skrev artikeln på stående fot innan den raskt mailades till webbredaktionen. Snyggt jobbat!

Uppdatering: Expressen har lagt ut en segerpuff halvvägs ner på startsidan som leder till en liten artikel där redaktör Ann Katrin Ljung får komma till tals i två pratminus.

Aftonbladet har bara en box där de håller tummarna för Markus. Värderas inte den här nyheten högre, eller kommer nyheten bara in för sent på dagen när de flesta journalister föredrar att vara hemma (och skriva bittra inlägg i sina bloggar). Imorgon ser jag fram emot att läsa (och webbpublicera) SvD:s Ingrid Erikssons tävlingskrönika.

Borde jag nämna vem som vann? Kanske. Frankrike.

Boktips: Ormen i paradiset. Om den globala fetmaepedimin av Miki Agerberg Vetenskapsjournalisten Agerberg berättar om historiska och sociala orsaker till fetma. På Tonga, där 60% av invånarna är överviktiga, finns förklaringen i att kött av sämre kvalité från USA och Nya Zeeland dumpas här och serveras friterat. Dessutom är tonganerna kulturellt sårbara eftersom värdesätter gästfrihet där maten står i fokus. Den får aldrig ta slut, man får inte tacka nej. Utan att ha läst boken misstänker jag att svenska exempel kan handla om vår förkärlek för bl a rulltrappor, hissar och bilar. Läs mer på DN.se

Betydligt äckligare än ICAs fiskdisk såg det ut i min egen mikrovågsugn efter en något överdriven uppvärmning av mörk sirap.

Stans rörigaste fiskdisk finns i Sickla. Allt plasttråg huller om bullor som om de blivit uthällda i fiskdisken, snarare än kärleksfullt ditplacerade. Någonstans har en laxförpackning gått sönder och  en rödorange vätska har siprat ut och spridit sig bland förpackningarna. Jag förstår att kunderna beter sig som vildar och sliter i de uppstyckade laxbitarna, men så där slaffsigt får det inte se ut.

I framtiden slipper jag den hemska synen. Min middagsfisk levereras hem i en isfylld frigolitlåda från Årstiderna. Snyggt filéad (men tyvärr inte byxad) lubb hamnade på mitt middagsbord flera gånger under helgen. Ah! För första gången sedan jag flyttade till Stockholm kan jag äta färsk fisk från västkusten.

Att Årstiderna ger mig möjligheter som  tillval av just fisk och danskt rågbröd gör att de kommer ta över efter Ekolådan som grönsaksleverantörer hos mig. Just nu njuter jag av söta danska morötter som egentligen är för goda för att ätas annat än råa.

Mör efter för många timmar på Formexmässan kan jag konstatera att den gemensamma nämnaren för hippa montrar är att färgmatcha sitt porslin med förpackningar från Saltåkvarn. Bildbevis kommer senare.

byta förpackning på sin Lakritspåse.

- Vi tror inte att logon bär internationellt, säger han tilll Dagens Industri.

Naturligtvis protesterar finländarna och drar igång en namninsamling.

Idag pratade jag med Narish (stavning osäker) som äger min favoritrestaurang. Stället har varit öppet i fyra veckor, har hunnit hittat sin publik och fått ett bra flyt i köket även om servitriserna fortfarande har svårt att hålla koll på beställningar. De serverar en underbar vällagad mat med blinkningar åt Sydamerika. Marinerade linser, ris och bönor utgör basen till exempelvis grillad fisk eller kyckling.

- Det påminner om Grill, säger mitt lunchsällskap Elin.

Vilken mponerande känsla för inredning! För när jag frågar Narish visar sig Danyel Couet vara med på ett hörn.

- Vi vill vara ett bra och annorlunda café, berättar Narish ödmjukt.

Bolero är mycket mer än det. De har vällagad mat som både är rustikt vacker och har en massa smak för 70 kronor. Och öppet på helgerna. Prova själv, Bolero ligger ungefär vid hörnetKlarabergsgatan/Drottninggatan.

Gruff! Jag missar chansen att tjuvkika på Pontus in the Greenhouse nya restaurang på Brunnsgatan 1 i mitten av mars pga dubbelbokning. Kanske man jag nöja mig med att tjuvkika in genom fönstret. Och genom Elin vet jag att den ska ha 225 sittplatser och ha en ”Meny i tre nyanser i matsalen, dim sum i baren och skaldjur i entrén.”