5 oktober fyller jag 31 1/2. Beställer du redan nu har du möjlighet att ge mig en viktig picknickassessoar. Det är inte så noga att flaskan är fylld. Jag har ändå inte förstått poängen med Veuve Clicquot, undantaget en viss dam förstås.
Varje ledig kvadratcentimeter av matbordet är fylld av tunt skivad Karl Johan. Jag har ätit den rå med olivolja och flingsalt. Jag har stekt den i smör och ätit med pasta och lamm. Jag har luktat på den, blivit tårögd när jag skurit riktigt champagnekorksexemplar till svampsiluetter, jag har andats och levt svamp hela kvällen. Tack Dag för att du får mig att bli svampplockare. Och den här gången kommer jag minncas skillnaden mellan kremla och skivling. Kremlor har kort kött.
Karl Johan, Karl Johan överallt. Jag kastade mig ner på knä och greppade efter de champagnekorkstora sötnosarna.
Bilder kommer ikväll.
Foto: Åsa Dahlgren/Parasoll
Jag kan ingenting om svamp. Kantareller är gula och dyker upp på de mest förunderliga ställen. Ungefär där tar min kunskap slut.
Därför blev jag så lycklig när Matkaravanförare Dag erbjöd sig att guida mig i svampskogen förra hösten. Vi träffades okristligt tidigt vid Slussen en onsdag (innan helgplockarna kommer sa Dag) och tog tåget österut.
Dag, iförd skogsgrönt från topp till tå, tittade misstänktsamt på mina gulprickiga stövlar och undrade om de var täta. Det hade jag ingen aning om, så jag mumlade något till svar.
Väl ute i skogen hittade vi hyfsat många svampar och fyllde korgen med lagom många små Karl Johan. Dessutom kunde Dag nästa magiskt namnet på alla andra svampar och gav en belysande bild av skogens alla okända skatter. Tyvärr fastnade väldigt lite i mitt långtidsminne. Men jag har förstått att repetition underlättar inlärandet, så imorgon kl 6.30 möts vi igen vid Slussen: jag i mina gula stövlar och Dag i sina gröna.
Utanför porten stod en minivan med texten ”Förgyller din paus”. På avstånd läste jag ”Förgiftar din post”.
Gästbloggare: David Bengtsson återfinns på Lunds universitet och är en av få doktorander som kan skapa filosofi av pepparkaksdeg.
Tidigare blogginlägg av David:
Om kafkafiltar
Om Startpaket
På jobbet tar jag fram enkla och stiliga äpplerecept och hemma lever jag av micrad lasagne. Varför kan inte mitt arbetsliv spilla över mer på min vardag?
Snart är tåget framme i Stockholm. Jag har varit i Malmö i helgen. Suttit i kallbadhuset och sett regnet piska upp ett skum i havet. Hade jag istället befunnit mig vid Drottningtorget hade jag kunnat bunkra upp med grönsaker på Bondens marknad. Nu får jag göra ett nytt försök om två veckor igen för till skillnad från Bondens marknad är mina Malmöbesök inte något som sker varje vecka. Bilden föreställer färgglad mangold från förra årets marknad.
Jag gick och rekogniserade på Restaurang Asien inför Davids födelsedagskalas. Tanken var att bjuda med en massa vänner och äta oss igenom deras vietnamesiska meny. Tyvärr är den extremt kötttygnd, fast de kunde byta ut kött mot tofu men alla buljonger är fortfarande kokta med kött. Det var ok* för David, men nu får vi se om det är ok med sällskapets andra vegetarianer. Annars blir det nog Miso.
* Ok var det kanske inte, men det fick gå för den här gången tyckte den konsekventialistiska vegetarianen David.
Läste nyss på Vassa Eggen att Coops medlemstidning mersmak har fått ny design. Till vänster den nya versionen med stark Olive-inspiration och till höger den tidigare och betydligt mer instrumentellt. Jag tycker inte mersmaks omslag ser ut som ett tidningsomslag, snarare som en broschyr. Men insidan är riktigt snygg! Snygg layout, fantastiska bilder, men kunde ingen hjälpa dem att sätta bra rubriker? Och är det inte slöseri att använda Wolfgang Kleinschmidt som matfotograf när bilderna bara tillåts bli några centimeter stora.
Om det inte vore för ett gäng gräsliga annonser, och ledaren av ”matmästare” Sandor Johansson kan det här bli en riktigt bra tidning. Kanske kan de bli mer kräsna med annonsurvalet i framtiden? Och i september tillträder Eriq Agélii, fd chefredaktör på Vin&BarJournalen, som ny chefredaktör och då kommer tidningen bara bli bättre.
En sista inköpsrunda på Hötorget innan fotograferingen påminner mig om hur mycket priser kan variera.
Frysta hjortron:
Hötorgshallen 400 kr/kg
Konsum: 180 kr/kg
Färska odlade björnbär
Hötorgshallen: 90 kr/ liten ask
Hötorget 30 kr/liten ask
Hötorget är så oändligt mycket billigare och som bonus blir man alltid lurad på något sätt. Den här gången fick jag med mig jästa blåbär. Och jag som luktade på dem innan! Nå, bara de blir bra på bild.
Idag är det fotografering inför SvDs bilaga Höstköket. Jag har plockat rekvisita i turkost och genomskinligt och upptäckt en ny favoritbutik, Apparat på Nytorgsgatan. De blandar nytt och gammalt med betoning på funktionellt. De har skålar med pip i härdat glas, skolkartor över Stockholm, emaljgrytor, stilrena antika lampor, randig varningstejp i olika färger och mycket annat jag inte visste att jag behövde. Men nu vet jag.
Förra året satte jag ut en kontaktannons för att få sällskap till Oaxen skärgårdskrog. I år riskerar mitt besök att frysa inne pga almanacks-synknings-problem. Så nu undrar jag: är det någon där ute som funderar på att åka till Oaxen i höst, eller ännu bättre, som sitter och tjuvhåller på en extraplats och vill ta med just mig?
Mer om Oaxen på Brax on Food.
Regnet bara öser ner. Jag är tveksam till att spendera eftermiddagen i Humlegården, även om det vore väldigt trevligt att träffa andra matbloggare.
Och regnet fortsätter att ställa till med ofog. Hela min balkongen är översvämmad, myntan flyter bort, solrosorna hukar sig av vattenskurarna och balkonglådorna utan avrinning påminner om bassänger. Bara gräslöken ser lycklig ut.
Det är bara att acceptera — i år har skördefesten (aka hur man gör drinkar på mynta) regnat bort. Jag trösta mig med svamp om en vecka eller två.
Skördefest anno 2005
Det har kommit ut två böcker om smulpajer i sommar. Först Mia Öhrns kvadratiska från ICA bokförlag och nu Elisabeth Johanssons mer påkostade bok från Albert Bonniers Förlag. Jag tycker bättre om Mias recept, de är enklare och lite mer fantasifulla (och får jag säga ungdomliga), men det är Elisabeths bok som är vackrast. Insidor mönstrade med tårtpapper, bra matt tryck och riktigt vackra bilder. Så är det en coffee tablebok du är ute efter skulle jag välja Elisabeth och vill du laga själv går min röst till Mia.
Sveriges största mattidning kallar den sig, och visst blir tidningen det när den trycks ner i brevlådan i alla hushåll som inte har ”ingen reklam tack” på lådan. 2,3 miljoner hushåll ska man nå.
Bonnier Responsmedier (är det ett finare ord för direktreklam?) köpte tidningen Vardag&Fest för ett år sedan och nu är den uppiffad och redo att nylanseras lagom till jul. 2007 kommer den ut fyra gånger med följande teman: påsk, sommar/grill, höst/skördefest, jul/nyår. Håkan Larsson är chefredaktör, en titel* han även innehar på den betydligt bättre tidningen Allt om Vin.
Klicka gärna runt en stund på hemsidan och se hur många av artiklarna där som är sponsrade eller i samarbete med.
* eller är han och Bengt-Göran Kronstam redaktörer?
Systembolagets statistik är skojig läsning. Tydligt är att Bolagets största kunder är de som tänker på procenten. Varför skulle annars Golden Gate Califonia White inneha förstaplatsen bland vita viner? Över lag är det kända varumärken som ligger i topp bland såväl vin som öl och sprit. Men så dyker det upp något på spritlistan som jag aldrig har hört talas som. Där på fjärdeplats efter Explorer, Absolut och Renat:
en kanadensisk whisky vid namn Lord Calvert. Mild i smaken med inslag av vanilj. Men varför är den så poppis? Har ni hört talas om den? High Commissioner är billigare per promille och har en spännande smak av smörkola. Fast Lord Calvert finns i halvflaska. Kanske är det hela förklaringen.